Drömmar. Del 1
Vi har väl alla drömmar. Vad vi ska bli när vi växer upp, alla olika steg i karriären, drömmen om det perfekta livet. Hur många klarar av alla mål man sätter upp? Inte många kan jag tänka mig. Själv så är jag så långt ifrån som man kan komma tror jag. Nu är jag lite osäker på vad jag drömde om när jag var liten. Tror det var att bli kirurg. Sen har jag även velat bli jurist. Kom rätt så snabbt underfund med att det inte kommer att fungera. Det räckte med att försöka hänga med i skolan. Inte ens det fungerade så bra. I det läget fattade jag att vi får ta något enklare.
Men drömmen kan ju förändras under livets gång. När jag väl fattade att jag inte hade något läshuvud så var det bara att omvärdera målet i livet. Märkte rätt så fort att jag kunde köra bil hyfsat bra och hade lätt för trafikregler och var bra på matte. Vilket mål skaffar man sig då när man är 17 år? Jo, jag ville köra taxi. Hahaha vilket skillnad på mål. Undrar hur slut i huvudet man måste vara för att ha det som mål i livet? Som jag sagt förut, jag stod inte längst fram när Gud delade ut hjärnor. Efter många om och men så hamnade jag bakom ratten i alla fall. Fast i en buss. När jag väl var där så var jag bara glad att ha ett jobb. Dessutom trivdes jag också ett tag. Men man tröttnar ju på dom flesta jobb och jag trodde ju att gräset var grönare på andra sidan. Därför blev det lastbil i några månader tills jag och den chefen jag hade där rök ihop. Sa upp mig på stående fot och fick krypa tillbaks till bussjobbet. Inga mål i livet hade jag då. Inte på arbetssidan i alla fall. Sen helt plötsligt som en blixt från en klar himmel fick jag erbjudande om att få börja inne på driften som driftledare. Efter några år där inne började ju drömmen om att fortsätta på karriärstegen vakna upp. Fan, jag kan ju bli något. Företaget var nöjd med mig och min dåvarande chef tog mig med på ett möte i Göteborg av alla ställen och började fråga ut mig om mina mål och framtidsplaner. Han talade om för mig att han hade massa planer för mig om vi fick behålla trafiken vid upphandlingen 2005/2006. Nu blev vi av med trafiken och allt som var planerat inom företaget om mig som jag egentligen inte vet själv till 100 % vad som var tänkt blev det inget. Fortsatte visserligen på driften ett tag på Swebus men kände att jag inte var på samma våglängd som resten av det företaget så jag sa upp mig och började köra buss igen istället. Så nu står jag här igen utan ett riktigt mål eller dröm i livet. Åtminstone på arbetssidan. Privat har jag flera drömmar och mål. En del är bl.a. att försöka hjälpa barnen att hitta sig själva och hjälpa till och stötta dom när det är dags för dom att flytta hemifrån och prova deras vingar. Sen drömmen om att kanske byta stad. Men det får bli lite senare i livet. Väntar på att barnen ska hitta något eget först. Har även lite andra drömmar men det lägger jag inte ut på någon blogg kära vänner.
Sen finns det andra drömmar. Dom vi drömmer om natten och på dagen.
Hörs senare kära läsare.
