jokerjojjee

Jaha då har man jobbat två dagar då efter sjukskrivningen. Ja det var väl som vanligt. Men en sak som jag reflekterade över ganska fort var att jag hade inte ont någonstans. Höften mådde bra, kände inget i knäet och rygg, nacke, axlar gjorde inte ont. Wow vad mycket en liten sjukskrivning kan göra. Blev väldigt förvånad när jag ramlade in på jobbet i fredags och det kändes okej att gå dit. Samma idag fast den här dagen ska vi nog glömma så fort det bara går. Mer om det strax.

Jag satt idag och funderade lite på att det tydligen är skillnad på att sitta och sitta.

Sen den 27/10 har jag slösat bort över 88 timmar på ett förbaskat dataspel. (88t 02min 29sek enligt loggen för att vara exakt) Sjukt. Man borde ju tycka att det borde slita på nacke och axlar. Herregud, man sitter spänd och glor in i en skärm med gamnacke och sen svär man lite och trycker på Esc-knappen och går från datorn lagom förbannad för att efter lite glass och kaffe vara tillbaka och tro att det kommer att gå bättre. Eller hur!!! Men som sagt, mina axlar och min nacke känns bättre än på länge. Men nu ska jag lugna ner spelandet lite. Har ju ett hem att ta hand om också.

Men tillbaka till jobbet. Eller rättare sagt den här jobbdagen.

Skulle aldrig klivit upp.

Först så hade jag sovit grymt dåligt inatt. Somnade efter 24 någon gång. Sen ringde klockan 4:15. Ja ja, seg som man var så drog man till jobbet.

Sen efter några timmar så började jag fundera på vad jag gjorde på jobbet. Då hade följande saker hänt.

Först så klarade jag av att skrapa bussen på Stationsgatan…
 




Den här lilla stolpen hoppade på mig
 

Sen om det berodde på trötthet eller om jag rent av var för nonchalant låter jag vara osagt. Jag har varit tröttare förut utan att något hänt. Vill inte skylla ifrån mig. Så djävla klantigt helt enkelt.

Sen så det riktigt otäcka. När jag ska köra linje 602 från Centrum mot Skräddarbacken så kliver det på ett gäng människor som man lugnt kan säga var överförfriskade. Men inte otrevliga på något sätt. Sen kommer jag ner på Jax och där står det runt 30 skolbarn. Små barn. Runt 6-8 år eller liknande. Fullt upp med att lasta på alla dom och då ser jag att det fladdrar till i backspegeln, men min första tanke var att han hade bråttom ut. Men när jag lastat klart så kommer det fram en person och säger att det ligger en man utanför bussen och blöder. Blöder? Jo, det kan man lugnt påstå. En av dom som hade lite för mycket innanför västen hade ramlat ur bussen och så pass olyckligt att han hade ett stort sår i huvudet.

Hjälp, vad göra? var min första tanke. Ut ur bussen, kolla om han var vid medvetande sen ringa ambulans. Tack gode gud att en av mina kollegor kom med 603:an bakom mig och såg det hela och hon hoppade ur och stoppade blödningen och vi kunde börja samarbeta med olika uppgifter. Jag ringde SOS och driften och letade kompresser medans Ditte fixade blödningen. Båda två pratade med honom och han kunde prata och visste vart han var. Så skönt att känna att man inte är själv i det ögonblicket. Tack Ditte. Sen dök polisen upp från ingenstans. Aldrig varit så glad att se poliser som då. Sen rullade allt på och jag hoppas att han kommer att klara sig utan men. Det finns säkert massor av saker som vi hade kunnat göra annorlunda/bättre, men jag är bara nöjd just nu med att det gick så pass bra som det gjorde.

Jag blev ju självklart sen, men så what. Inger på driften skickade genast ut en ny buss som täckte upp för mig så när jag blev tom så kunde jag köra ner till Borlänge Sjukhus och börja där i rätt tid. Sen en liten rolig sak. Ett av dom små barnen blev upplockad av sin far uppe i Skräddarbacken sa så här till honom när fadern frågade varför jag var så sen: Pappa, du skulle sett. En gubbe ramlade ur bussen och han blödde så djävla mycket. Sen kom polisen och ambulansen. Ojojoj vad blod det var pappa. Sen hörde jag inge mer men han pratar nog fortfarande om det.

Men tack Ditte, Inger, Polisen, SOS och ambulanssjukvårdarna. Allt gick väldigt snabbt och smidigt. Jag blev erbjuden att tas ur trafik, vilket jag tycker är helt rätt av dom att fråga, men det behövdes inte.

Så! Välkommen tillbaka till arbetet Jörgen

Ser fram emot en ny arbetsdag imorgon. Tjohoo.