jokerjojjee

Idag så har jag en bra dag, men den hade lika gärna kunnat bli en av dom värsta dagarna i mitt liv.

Sista turen för dagen. Sitter och funderar på resten av dagen när jag passerar Soltorgsskolan i sakta fart. Då kliver det ut en tjej rakt ut i vägen framför bussen kollande åt fel håll och snackar med sina polare. Ingen har koll på att jag kommer med 15 ton buss. Kastar mig på hejdaren och signalhornet. Kunde inte svänga vänster för där kom mötande trafik. Hon kastade sig bakåt samtidigt som hennes polare drog tag i henne. Missade henne med ca: 50-100 cm. Puh, det gick bra. Tummen upp från henne och skakiga ben hos både henne och mig. Men annars ser det här ut att bli en bra dag.

Vaknade i morse med den känslan. Klockan ringde och jag hade inte ont i halsen. Inte i ryggen heller. Fan vad skönt. Kände mig dessutom hyfsad pigg med tanke på att klockan ringde 03:30. Sen har dagen på jobbet varit bra. Bara bra härliga kollegor nere vid garaget samtidigt som mig både före start och under rast.  Hade jag inte haft dessa kollegor så hade man nog bytt jobb för länge sen. Att jag dessutom fick se en kollega köra tokfel gjorde ju inte dagen jobbigare. Sen har jag haft sådant där skönt flyt hela dagen. Lagom med folk, lätt att hålla tiderna och bra passagerare. Inget tjafs på hela tiden.

Sen ikväll så ska jag och min bror på hockey i Långshyttan. Det kommer att bli absolut första gången jag och min bror går på hockey tillsammans. Så fruktansvärt kul det kommer att bli. Min bror har alltid varit den där sport hataren. Bara idioter och drägg håller på med sport enligt honom. Så var han förr alltså, men nu på senare år så har han börjat gilla hockey iaf. Sen märks det ju vilket lag sådana som han börjar hålla på. Sådana människor som inte kan ett skit om hockey alltså. Han håller på Brynäs. Det är väl det laget man väljer i dessa fall. (Förlåt Helen om du läser det här, men kunde inte låta bli haha.)

Nu blir det lite vila i en timme innan det är dags för maten. Dagar när man mår så bra som jag gör nu ska man vara rädd om och njuta av. Det är min uppgift nu.

Det finns många personer jag beundrar både runt om mig och personer som jag inte ens känner igen. Tänk alla som jobbar som personlig assisten t.ex. Sen alla ensamstående föräldrar. Men de som jag vill hylla lite extra är alla föräldrar som får barn med medfödda handikapp eller att handikappet dyker upp i ung ålder.  Tänk på alla stackare som föds med t.ex. Downs Syndrom.
Finns så många andra handikapp. Vår kropp är fantastisk men fruktansvärd skör. Alla ni som har ett friskt barn. Var glad för det. Jag personligen vet inte hur jag skulle reagera vid ett sådant besked inne på BB.

Dessa föräldrar som får besked om att deras barn har en utvecklingsstörning måste ju på en gång förstå vilket jobb dom har resten av livet. Det är en helt annan sak att uppfostra ett friskt barn mot ett handikappat barn. Sen finns det ju massor av andra handikapp också. Vi har även cerebral pares eller cp-skada som man säger i folkmun.

Flera:

Osteogenesis imperfecta

Pku

Vacterl

Här är bara sex av massor av möjliga sjukdomar.

Jag förstår inte hur dom orkar, men beundrar dessa föräldrar som tar hand om sina barn och är exakt lika glada över sina barn ändå fast i vissa fall så vet dom att dom måste ta hand om barnen resten av sitt liv. Visst, vi andra måste också göra det, men inte på samma sätt. Våra barn flyttar hemifrån och kommer förmodligen att klara sig själva med tiden. Deras barn kanske kommer att bo kvar tills man själv ramlar av pinnen. Självklart så vet jag att en del klarar sig själv fast dom har utvecklingsskador. Finns flera exempel på det bara i den här stan. Men jag beundrar iaf dessa föräldrar som ler med hela kroppen, skämtar och bara verkar må super. Tycker ibland att det finns föräldrar med handikappade barn som är mycket gladare över sina barn än dom som har haft turen och fått friska barn.

Vilka fantastiska föräldrar det finns i denna värld. Vet att det finns föräldrar åt andra hållet också men dom tänker vi inte på nu.

Skänk bara en tanke till dessa föräldrar och barn. Det tänker jag göra.

I lördags så beställde jag lite saker från NetOnNet. Lite högtalare, förstärkare, mediaspelare, kablar och högtalarstativ. Tänkt då lite snabbt att det här kommer väl tidigast i slutet av veckan, men idag tisdag så ringde dom från posten och ville boka tid för avlämning. Jag trodde knappt det var sant. Snacka om snabba ryck. Tack NetOnNet. Nä, jag är inte sponsrad av NetOnNet.
Tyvärr så jobbade jag så jag sa att jag kommer förbi och hämtar det. Fan vad kul med lite nya grejor. Sen började jag fundera. Hmmm jag har betalt en massa pengar för utkörning och hur bråttom har jag egentligen. Inte så bråttom. Ringde upp posten igen och sa att jag fått förhinder ”host, host” så jag vill boka en tid imorgon onsdag. Sagt och gjort. Svaret är helt fantastiskt. ”Inga problem, det kommer imorgon mellan 8-16. Va! Ska jag säga så när en passagerare frågar när bussen kommer också? ”När kommer bussen? Tja, någon gång under dagen!” Jaja jag är iaf ledig hela dagen så det löser sig. Jag har ju som sagt vad inte bråttom.
Har redan planerat med en kompis när vi ska sätta fart på hela systemet. Dra kablar, sätta upp högtalare mm. Vi ska dessutom formatera lite datorer och kasta pil och dricka en eller kanske två öl den dagen. Blir en heldag/kväll med roligt sällskap och lite roliga saker att göra. Tack Glenn.

Jag har varit/är sjuk och eftersom jag dessutom är dammallergier så bör jag damma i sovrummet lite extra dom gånger jag mår så här. Sagt och gjort. Dålig som man var så var det bara att sätta igång. När jag höll på så såg jag en hårsnodd som satt fast på sängstolpen. Började prata med den. Haha. Jo så illa kan det vara ställt med mig. Det jag sa var ”Jaha du sitter här än. När ska du kastas då?” Nu är ju det så att den här hårsnodden är mitt ex som har lämnat kvar den här sen en väldigt lång tid tillbaka. Skrattade lite för mig själv och tänkte ”Äh häng kvar där du.”

Men fortfarande efter så lång tid finns det grejor kvar som påminner om henne. Det gör mig inget. Det är ju inte så att jag satt mig på sängen och grina. Nä, tyckte bara att det var knepigt att jag inte fått bort allt än. Men senare under veckan så skulle jag handla lite saker på nätet och drog ner ett gammalt kollegieblock från hyllan för att skriva ner vad jag behövde och skulle beställa. Slog upp det och fick se rakt i ansiktet ”God morgon, skulle du vilja ta bort strykbrädan? Blev bråttom i morse.” Åh herregud, vem har skrivit det? Jag stryker aldrig och det gjorde inte mitt ex heller. Så texten är alltså minst 13 år gammal. Om inte mer. Var tvungen att läsa mer. Jo det var från mina barns mor som hade skrivit det. Alltså så har jag ett väldigt gammalt kollegieblock hemma. Tittade igenom det lite snabbt och kom rätt så snabbt underfund med att det var ju lite så här jag och hon kommunicerade med varandra under tiden vi både jobbade skift. Via lappar liggande på köksbordet. Nu tänkte jag att finns det här kvar finns det säkert en massa andra saker kvar. Kollade igenom en kartong som jag har liggande i garderoben och japp, där hittade jag massa saker. Gamla brev, grattiskort, fotografier. Haha jag satt och läste igenom några brev från flera stycken av mina gamla flickvänner och smålog. Kom ju ihåg en del av dom medans vissa brev var som om jag aldrig har läst dom. Jag hade spår av samtliga av mina flickvänner utom den första jag var tillsammans med. Där fanns det ingenting. Med andra ord, det tar alltså 25 år att sopa bort alla spår. Så hårsnodden får hänga kvar ett tag till då.

Som jag skrivit tidigare så är mitt liv verkligen en berg och dalbana. Men den sista tiden så måste jag säga att det har stabiliserat sig rätt så mycket. Jag har bestämt mig vad jag vill och tänker inte stressa fram några beslut. Visst har jag haft några riktiga toppar under sommaren som gått. Vissa dagar har helt enkelt varit fantastiska. När man får sådana dagar så pikar man ju rejält. Skillnaden är väl att jag inte mår riktigt dåligt längre. Förut så kunde jag sjunka riktigt långt ner. Kunde ta en droppe alkohol eller några svaga insomningstabletter bara för att somna. Jag mådde riktigt dåligt runt midsommar när jag fick ett jobbigt besked och då gick det verkligen mycket upp och ner men har nu kunnat lämna det bakom mig. Mycket tack vare att några vänner har orkat lyssnat på mig om och om igen. Efter det så har jag kunnat hålla en jämn nivå på mitt psyke. Har inte tagit några insomningstabletter på länge nu och har inte heller använt alkohol som insomningsmedel på bra länge nu.

Sen har jag märkt under den här tiden att jag har väldigt lätt för att lita på en del personer. Jag har öppnat mig totalt för några vänner som jag aldrig trodde jag skulle göra. Men det måste ju vara att man känner en stor tillit till den andra personen snabbt. Eller är det bara så att jag behöver vräka ur mig en massa? Men det är så skönt när man märker att någon verkligen lyssnar och inte bara säger ja på rätt ställen utan kommer med bra frågor och förklarar hur han/hon tänker.

Nu ska det väl tilläggas att det finns vänner som svikit mitt förtroende också. Men till viss del får jag väl skylla mig själv. Talade väl inte riktigt om att han skulle hålla käften om vissa saker, men jag trodde att han skulle förstå det. Men ingen skada skedd. Lite tjafs så var den saken ur världen. Jag bryr mig inte och jag kommer säkert att säga saker i förtroende till honom igen. Sån är jag. Litar ju på människor.  Sen är det ju inte så att jag håller inne med en massa statshemligheter heller. Skulle någon svika mitt förtroende så kommer ju inte världen att gå under. Jag kommer inte att gripas för landsförräderi heller.

Så min berg och dalbana kommer att fortsätta men just nu känns den mer som en europaväg.

Nu blir det soffan igen och en Mucoangin i munnen. Får ju ta sex stycken om dagen. Självklart ska det utnyttjas. Halsen skriker och gör ont. Ha det så gött allihop så hörs vi.

Tänk hur intensiva drömmar kan vara. Man vaknar upp på morgonen och får lov att tänka efter om saker och ting verkligen har hänt. Har hänt mig så många gånger. Nu senast så drömde jag att jag hade donerat bort en av mina njurar och blivit opererad såklart. När jag vaknade så hade jag ont. Riktigt ont på min högra sida. Var tvungen att googla på det när jag vaknade för att se om det verkligen är där som man blir opererad. Mycket riktigt. Hade ont exakt där det här ärret sitter fast på andra sidan då.

Bilden tagen från: http://candis.se/images/2008/scarred_3561872.jpg

Nu fattar jag väl också att jag någon gång har hört talas om en sådan operation och mitt undermedvetna kom ihåg det.

Men det är faktiskt riktigt fascinerande att man kan drömma så stark.

Har även vaknat upp och varit bergsäker på att det har legat en person bredvid mig i sängen fast ena sidan är obäddad för tillfället. Tycker mig även ha känt en svag doft av parfym. Sen när man vaknar upp riktigt så börjar man fundera. Har detta verkligen hänt? Nä, tydligen inte eftersom det inte är bäddat bredvid och den tiden som min klocka ringer så skulle nog inte kvinnan hunnit smyga bort/hem till sig. Vad är det våra drömmar vill ha sagt? Är jag rädd för att opereras? Eller är det något helt annat? När det gäller drömmar så finns det så mycket som är outforskat. Ska man gå till en drömforskare? Vad vet dom egentligen? Själv så tror jag bara att det är vårt undermedvetna som skojar lite med oss på nätterna. Man drömmer helt enkelt om något man upplevt eller pratat om under dagen. Helt min egen teori. Protestera om ni känner för det.

Sen dessa dagdrömmar. Dom är ju rent ut sagt livsfarliga i mitt yrke. Jag är expert på att sitta och drömma mig bort under dagarna. Det känns så skönt att bara koppla bort medans jag jobbar, men hur många gånger har jag inte varit så borta att jag helt plötsligt tittar upp i backspegeln och blir alldeles rädd över att jag har så mycket folk med mig. Jag kan ibland tro att jag har plockat upp typ 10-15 pers och så sitter det nästan 40st i bussen. Hoppsan! Snacka om att vara bort i sin egen värld. Undrar om det syns på mig när folket kommer på att man inte är närvarande?

Dagdrömmarna är ju till skillnad på drömmarna man har på natten helt avsiktliga. Man drömmer sig bort med dom drömmarna man vill ha. Där finns det inte så mycket mystik att fundera över.

Nu ska jag gå och lägga mig på soffan och vila lite, sjuk som jag är. Hoppas jag får drömma några trevliga drömmar.

Hörs senare kära läsare.

För en månad sen fyllde jag år. Då kom några vänliga vänner på besök. Dom hade med sig en liten present.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla den presenten. Tyckte det var riktigt kul. Men sätta på mig den? Nja, tror inte det. Inte utan kläder i alla fall. Men jag såg ju på dom att dom ville jag skulle sätta på mig den men icke.

Men en kväll med en irish coffee i handen så kunde jag inte hålla käft. Har vi hört den förut? Haha. Jag sa, okej då. Jag sätter på mig den med kläder under och lägger upp bilder på bloggen. Sagt och gjort. Nu är dom här.

Man måste ju bjuda lite på sig själv, och jag har mycket lättare att bjuda på mig själv med käften än framför kameran. Jag känner mig väldigt obekväm framför kameran måste jag säga. I alla lägen. I det här läget är det ju lite värre.

Jag lovade bilder i alla vinklar men jag är ju så fruktansvärt blyg så kära Zara och Dan. Ni får nöja er med dessa.

Men jag hade en riktigt bra födelsedag med härligt folk springande hemma hos mig. Massa gratulationer på Face såklart och även SMS och sång. Men nog är det skillnad på födelsedagspresenter nu när man blir över 40 mot när man fyllde år i yngre tider.

Undrar hur många som har klarat av att läsa ner hit utan att spytt upp dagens middag över bilderna. Grattis på er i sådana fall.

Ja, det kanske det var nu i helgen. Finalen för sommaren. Nu faller hösten på och det börjar bli läge för att sitta lite mer hemma och mysa under ett täcke med en bra film under kalla höst helger.
Men min sommarfinal var helt suverän. Eftersom jag är så virrig så hade ju jag dubbelbokat på lördagen. Men det löste sig. Började med att hjälpa Johan W på hans tomt eftersom jag hade lovat honom det. Sen hade jag ju bokat in grillkväll med honom och några andra kollegor. Problemet var ju att jag hade lovat bort mig till några vänner i Borlänge också. Vi skulle ju fira av Victor som nu drar till Norge för att jobba. Det var bara att dra in till Borlänge när grillen tändes hos Johan. Men vilken kul kväll jag fick.
Var hem till Dan och Zara och där var även Victor och Therése. Hon hade jag inte träffat på över två år. Det var kanonkul att träffa henne. Sen ramlade även Erik och Emma in. Ner till Agnes för att kolla när Magnus spelade. Grymt bra spelat Magnus. Sen hade vi så himla kul. Träffade flera andra gamla kompisar där. Lyckad kväll helt enkelt.
Men nu är det som sagt höst. Sommaren har lämnat oss med både roliga och mindre roliga minnen. Nu gäller det att ta hand om hösten och känna lite mys pys under täcket med någon man tycker om eller som i mitt fall under eget täcke och två söner runt om. Ska bli mysigt att bara umgås. Nog kan det vara härligt med höst också. Alla olika färger på träden och den friska luften när kylan drar in. Sitter faktiskt just nu och småfryser med en filt runt mig, men det beror på blöta fötter. Har varit ute i regnet. Känns inte just nu i alla fall som att jag kommer att drabbas av en höst depression. Känner mig bara full av tillförsikt inför hösten. Välkommen in i mitt hus kära höst.

För en månad sen fyllde jag år. Då kom några vänliga vänner på besök. Dom hade med sig………….

Vi har väl alla drömmar. Vad vi ska bli när vi växer upp, alla olika steg i karriären, drömmen om det perfekta livet. Hur många klarar av alla mål man sätter upp? Inte många kan jag tänka mig. Själv så är jag så långt ifrån som man kan komma tror jag. Nu är jag lite osäker på vad jag drömde om när jag var liten. Tror det var att bli kirurg. Sen har jag även velat bli jurist. Kom rätt så snabbt underfund med att det inte kommer att fungera. Det räckte med att försöka hänga med i skolan. Inte ens det fungerade så bra. I det läget fattade jag att vi får ta något enklare.

Men drömmen kan ju förändras under livets gång. När jag väl fattade att jag inte hade något läshuvud så var det bara att omvärdera målet i livet. Märkte rätt så fort att jag kunde köra bil hyfsat bra och hade lätt för trafikregler och var bra på matte. Vilket mål skaffar man sig då när man är 17 år? Jo, jag ville köra taxi. Hahaha vilket skillnad på mål. Undrar hur slut i huvudet man måste vara för att ha det som mål i livet? Som jag sagt förut, jag stod inte längst fram när Gud delade ut hjärnor. Efter många om och men så hamnade jag bakom ratten i alla fall. Fast i en buss. När jag väl var där så var jag bara glad att ha ett jobb. Dessutom trivdes jag också ett tag. Men man tröttnar ju på dom flesta jobb och jag trodde ju att gräset var grönare på andra sidan. Därför blev det lastbil i några månader tills jag och den chefen jag hade där rök ihop. Sa upp mig på stående fot och fick krypa tillbaks till bussjobbet. Inga mål i livet hade jag då. Inte på arbetssidan i alla fall. Sen helt plötsligt som en blixt från en klar himmel fick jag erbjudande om att få börja inne på driften som driftledare. Efter några år där inne började ju drömmen om att fortsätta på karriärstegen vakna upp. Fan, jag kan ju bli något. Företaget var nöjd med mig och min dåvarande chef tog mig med på ett möte i Göteborg av alla ställen och började fråga ut mig om mina mål och framtidsplaner. Han talade om för mig att han hade massa planer för mig om vi fick behålla trafiken vid upphandlingen 2005/2006. Nu blev vi av med trafiken och allt som var planerat inom företaget om mig som jag egentligen inte vet själv till 100 % vad som var tänkt blev det inget. Fortsatte visserligen på driften ett tag på Swebus men kände att jag inte var på samma våglängd som resten av det företaget så jag sa upp mig och började köra buss igen istället. Så nu står jag här igen utan ett riktigt mål eller dröm i livet. Åtminstone på arbetssidan. Privat har jag flera drömmar och mål. En del är bl.a. att försöka hjälpa barnen att hitta sig själva och hjälpa till och stötta dom när det är dags för dom att flytta hemifrån och prova deras vingar. Sen drömmen om att kanske byta stad. Men det får bli lite senare i livet. Väntar på att barnen ska hitta något eget först. Har även lite andra drömmar men det lägger jag inte ut på någon blogg kära vänner.

Sen finns det andra drömmar. Dom vi drömmer om natten och på dagen.

Hörs senare kära läsare.

Jag skrev i det första inlägget att jag skulle blogga om livet. Det har väl gått lite si och så med det. Därför tänkte jag skriva om det absolut ytligaste som finns just nu i livet men många av oss bara måste ha koll på det nästan varje dag. Facebook. Även kallat Face, Fejjan, FB mm mm. Kärt barn har många namn och Face har verkligen blivit ett kärt barn för väldigt många.

Jag hade jättesvårt att acceptera Face i början. Var verkligen sen att skaffa det och när jag väl skaffade det så fattade jag inte meningen med det. Varför skulle jag kunna se vad alla andra gjorde? Men allt efter tiden gick och man började få olika vänner på Face så började jag uppskatta det. Herregud, fick ju kontakt med massor av gamla vänner via Face. Gamla klasskompisar, gamla suparkompisar och massa vänner man tappat kontakten med. Även alla vänner man har kontakt med i vardagliga livet också såklart. Men så har man fått vänner också som man funderar på lite extra om man verkligen har känt dom tidigare i livet. Innan jag accepterar en vän som jag är osäker på brukar jag kolla upp med någon gemensam vän vem sjutton det är. Har gjort det ett x antal ggr. Brukar vara så att dom man inte kommer ihåg har bytt efternamn eller så var det en evighet sen man träffade dom eller så har man träffat dom hos någon gemensam vän.  Jag och namn!!!
Nu är jag på Face varje dag och har det dessutom i mobilen. Bara måste kolla upp vad Ni vänner gör om dagarna. Någon som mår dåligt eller om något lagt ut en rolig länk eller något sådant.

Nu håller jag på och försöker övertala en vän att skaffa det, men han är minst lika anti som jag var för något år sedan. Men när vi satt på puben och drack öl för någon dag sedan ringde en gemensam vän upp honom och frågade rakt ut:

Vill Ni ha sällskap på puben?  Varav svaret blev: Hur fan vet du att vi är här? Facebook såklart. Jörgen skrev att Ni skulle ner på byn. Då sa min antivän att: Fan man kanske ska skaffa det skiten än då.

Chatten har jag inte riktigt kommit överens med än. Okej jag fattar väl att en grön prick betyder att människan KANSKE är vid datorn. Problemet är att den är där så himla länge även efter man gått därifrån. Sen blir man kallad för stram för man inte svarat på chatten eftersom folk tror man är där fast man inte var där. Herregud, hur länge efter jag lämnat datorn är pricken grön? Jag har ju förmågan att dra igång datorn, kolla Face bl.a. för att sedan kanske göra något annat och fortfarande vara inloggad på Face. Så för det mesta så loggar jag aldrig in på chatten. Det händer väl visserligen lite då och då. Haft många trevliga chatt-stunder med mina härliga vänner men fått en del skit också för jag inte svarat på chatten. ”Jamen jag var ju inte där. – Jo pricken var grön”.

Skulle vilja ha en inställning så man kan välja hur länge pricken ska vara grön om man är inaktiv på Facebooksidan. Det kanske finns och jag framstår som en stor idiot just nu, men det kan jag ta bara Ni talar om för mig hur man fixar det. Jag kommer att framstå som en ännu större idiot om några dagar när jag ska lägga ut vissa kort på begäran. Äh, man måste kunna bjuda på sig själv.

Tack för den här gången.

Då var man tillbaka på jobbet igen då. Gissa om det var jobbigt imorse. Tänkte vara duktig igår så jag gick och la mig klockan 22:00 och tog en bok och la mig för att läsa lite. Läste i ca:30 minuter och då började texten flyta ihop. Skönt tänkte jag, nu kan jag somna direkt. Eller hur. I samma stund som jag släckte lampan var jag klarvaken igen. Sen var det bara att ligga och vända och vrida tills klockan var över 24:00. Jippie, klockan ringer 04:30. Kändes skönt.

Men jag somnade till slut och sen var det som vanligt igen. Klockan ringde.

Upp och in i duschen, frukost och promenaden till jobbet.

Det var en hyfsad dag på jobbet fram tills man ska få gå hem. Har det inte krånglat på hela dagen så självklart gör det det när man ska hem. Ska inte tråka ut er med massa detaljer, men vår driftledning hade krånglat till det mer än nödvändigt så det slutade med att den som skulle lösa av mig kom inte förens efter 15 minuter. Med andra ord så blev ju dessutom bussen 15 minuter sen.  Passagerarna var jättenöjda, jag lovar. Ville inte börja bråka med driften alltför mycket första dagen på jobbet, så mina kinder har numera lite tandavtryck på insidan.

Men nu är man inne i rutinerna igen. Jobba och tjäna pengar.

Förresten, någon som vet om det är fest någonstans som man kan gå på?

Haha bara skoja. Nu ska jag ta det lugnt och komma igång med lite konditionsträning.

Ha det gott tills vi hörs.

Har vi inte alla känt så ibland? Igår fredag så kände jag mig så. Orkade ingenting. Tog mig inte ens ur soffan på hela dagen förutom någon sväng till datorn för att kolla in face och läsa aftonbladet. Det var min fredag det. Hur ska man göra för att inte få sådana dippar? Det är ju bara jobbigt och inget man vill ha. Tycker inte om det. Jag vill vara glad och positiv och ge andra människor positiva energier. Det gjorde jag inte igår.

Maten som jag gjorde var enklast möjlig och där hjälpte även äldsta sonen till. Jag kan inte fatta hur drygt allt var. Okej, jag var bakis visserligen, men det ska väl släppa under dagen men men.

Idag känns allt bättre och jag kan börja hoppas på livet igen. Finns så mycket jag skulle vilja göra, men nu börjar arbetet igen. Börjar med en 12 timmars dag på måndag. Skönt med mjukstart.

Fan jag har ju det bra. Två härliga söner, tak över huvudet, bra vänner, hyfsat bra betalt jobb. Alltså, kan man begära så mycket mer? Nej, jag har det bra.

Jag har en hel del principer. Är jag en dålig kille för det? Eller är jag en genompräktig kille? Nja, jag är nog inget av det tror jag. Jag försöker bara hålla mig efter vissa riktlinjer. Och dålig på det är jag också. Ska dra upp några här som fick en polare att skratta igår.

Såra inte andra människor.

Göra mitt bästa.

Låta bli att ljuga.

Jag slår inte tjejer.

Jag slår inte barn.

Vill helst inte slåss alls. Låter bli om jag slipper.

Stöter inte/ligger inte med mina vänners tjejer.

Stöter inte/ligger inte med mina vänners ex.

Stöter inte/ligger inte med upptagna tjejer.

Stöter inte på killar. Haha ganska självklar. Jag är faktiskt hetero.

Ligger inte med killar. Ja se ovan. Haha

Är inte otrogen.

Jag är emot förhållande på arbetsplatsen.

Är emot ”one night stand”

Ja, listan kan göras längre. OBS. Jag sa aldrig att jag var principfast…

När vi började diskutera detta så kom det upp en del saker. Allt började när vi snackade om dessa principer och då sa vännen: ”Hmmm hur var det med tjejen som du var med mellan Vicky och Anne där i början av 90talet? Jobbade inte ni på samma ställe?” Sedan rullade det bara på. Utav dessa saker ni kan läsa så har jag brutit mot minst åtta saker. Kanske fler som jag inte vet om. Okej, jag har fortfarande inte stött eller legat med någon kille och jag har aldrig varit otrogen. Sen får ni som orkar försöka komma underfund med vilka saker jag gjort och inte gjort. Hade inte en tanke på alla principer jag brutit mot när min kära vän började dra upp olika saker.  Jag kommer säkert att bryta mot dessa principer igen. Vet att jag är bra sugen att bryta åtminstone två-tre av dessa saker igen redan nu. Sen om jag blir att göra det är en helt annan sak.

Så frågan är. Är jag en skitstövel som inte klarar av att hålla fast vid mina egna principer? Hoppas inte.

Ja, inte riktigt än då men det är bara fyra dagar kvar. Väldigt blandade känslor just nu. Har varit suveränt skönt att vara ledig i fyra veckor men det kanske kommer att bli skönt att komma in i dom vanliga rutinerna igen.  Men måste göra något åt min dygnsrytm. Har försökt sen i söndags att komma i säng i någorlunda god tid. Fungerar inge bra. Klockan har lätt passerat 02:00 dom senaste dagarna. Ja ja, får börja sätta klockan på ringning klockan 08:00 så jag kommer upp på morgonen. Roligt egentligen. När jag jobbade och fick en ledig dag så vaknade jag i stort sett alltid före 07:30. Var lätt vansinnig för det. Nu, vansinnig om jag vaknar mellan 10:00 - 11:00 pga. att det är på tok för sent. Fan man är aldrig nöjd haha.

Men hur har min semester varit då? En riktig kanon semester faktiskt. Med tanke på att jag har hållit mig inom Dalarnas gränser hela semestern så har det ända varit kanon. Dom senaste åren så har det ju varit brukligt att jag har varit bort någonstans. Problemet den här sommaren har väl varit att jag har levt totalt över mina tillgångar och har varit tvungen att nallat av mina besparingar lite väl mycket så nu är det kanske dags att tänka till igen. Inte min starka sida kanske, men min kära syster brukar kalla mig snål så jag kanske lyckas. Tyvärr så har jag inte varit speciellt sparsam den senaste tiden. Mitt Visa kort har fått jobbat den här sommaren. Men kul har jag haft. Tänk vad pengar jag skulle ha gjort slut på om jag dragit över till New York igen.

Vecka 1: Party varje dag. Fan vilken vecka. Det var full fart hela tiden. Hjälpte även till några dagar på en väns tomt = utgång efteråt. Sen i slutet av veckan kom dessutom äldsta sonen hem till mig. Positivt.

Vecka 2: Främmande från Oxelösund/Nyköping. Kanon måste jag säga. Hade en suverän vecka med honom. Slutet av veckan kom yngsta sonen hem till mig också. Båda barnen hemma. Yes!

Vecka 3: Riktig slövecka. Gjorde egentligen ingenting vettigt. Småstäda, tvätta och sådana vardagliga grejor. Hämtade min syster på lasarettet, spelade lite poker och käkade gott. Festade till lite under helgen.

Vecka 4: Nu med andra ord. Det enda jag har försökt är att ställa om dygnsrytmen. Går inte bra som jag sagt tidigare. Umgås med barnen och ska idag försöka komma upp med piltavlan så man kan börja kasta dart igen. Många år sen nu.

Jaha, då sitter man snart bakom ratten igen då så får väl se hur länge det dröjer innan jag längtar till nästa semester.

Ha det så gott allihop som orkar läsa denna blogg.

Ibland blir man bara glad över småsaker. Ville bara skriva att den här helgen som var, var nog den roligaste och mest överraskande på många många månader. Kommer nog att kunna se tillbaks på den med ett fånigt leende en lång tid framöver. Det var som sagt inget speciellt som hände, men när det sker så överraskande så blir det så mycket roligare. Det jag ville framföra med detta intetsägande inlägg är att jag är GLAD.

Är det inte kul med vänner? Jag tänker inte vara ironisk nu. Kanske lika bra att skriva det på en gång. Man kan lugnt säga att det finns flera olika kategorier av vänner.  Vilka vänner är bäst att ha då? Vill egentligen inte katalogsera dom, men man brukar alltid ha dom som man kanske inte pratar med alltför ofta, men man vet att får man problem så kan man ringa dom klockan 03:00 så får man hjälp. Sen dom som man umgås med rätt så ofta men frågan är om man skulle ringa klockan 03:00? Okej. Jag ska ta lite exempel.

Jag har två till fyra vänner som jag inte skulle tveka att ringa till. Varför skriver jag två till fyra? Jo, två stycken bor i andra städer så det kan ju bli lite tuffare för dom att ställa upp. Sen har jag två som bor här. En av dom pratar jag med kanske en till två gånger i månaden. Det har faktiskt gått över ett år emellan ibland, men jag vet att han finns där så fort jag behöver han. Det är alltid skönt med en sådan vän. En av dom som flyttat härifrån ställde utan diskussion upp och körde mig till akuten för många år sedan efter jag hade skurit mig fruktansvärt illa. Han skulle börja jobba 05:20 och jag ringde honom klockan 02:00 ungefär. Det enda han sa var: Jag kommer. Några månader senare samma sak när min son bröt sina fingrar: Jag kommer.  

Sen så den vännen som man inte har adressen till eller inte ens telefonnumret till. Ja, jag har faktiskt några sådana vänner. Men när man träffar han efter kanske fem år sen senast så pratar man på som om man hade träffats igår. Träffade en igår och vi stod och pratade i 2½ timme utan att det blev någon obekväm tystnad. Vi var riktig bra polare under ungdomsåren, men vi bara gled ifrån varandra och nu är det bara när vi springer på varandra som vi snackar med varandra.

Vi har även dom som när man möter bara säger hej till och när man pratat i en-två minuter så säger man bara ”Nä, måste dra vidare nu. Vi får höras”. Yeah right…

Sen internet eller facebookvännerna. Man har en djävla kontakt på nätet, men frågan är, skulle du känna igen alla om du mötte dom på stan? Jag kan villigt erkänna att jag skulle nog få titta både en och två gånger extra innan det kopplar vem det är.

Sen finns dessa vänner som du umgås med i det vardagliga livet. Dom som du går ut med, ringer och snackar skit med, åker och hälsar på, kanske jobbar med, osv. Det är väl det vanliga sättet att umgås med, men man kanske inte ringer alla dom klockan 03:00 och säger: ”Du jag har fått soppatorsk i skogen mellan Hedemora och Avesta. Kommer du med en femlitersdunk.

Det här är nog dom fem kategorierna jag skulle lägga in mina vänner i om man nu ska katalogsera sina vänner. Det kanske är fel av mig men nu har jag gjort det offentligt så jag hoppas att någon inte tar illa upp. Jag trivs med alla som jag känner och pratar med. Okej, jag pratar visserligen med några passagerare också, men dom ligger inte i min vänlista. Bara så ni vet.

Ha det så gott till nästa gång. Kram till Er alla.

Och kvinnor förstår jag mig inte på.

Okej, jag ska inte dra alla över en kam. Det här gäller kanske 1 % av befolkningen i detta land. Det jag tänker på är alla dessa män som misshandlar sina kvinnor och barn både verbalt och med fysiskt våld. Om man nu älskar en annan människa så vill man väl bara den personen väl. Eller hur? Varför ska man då ta till våld och trycka ner den människan? Jag har aldrig förstått det. Sen att kvinnan stannar kvar?? Ännu svårare att förstå. Undanflykter som, ”Han är ju så snäll annars. ”Öh, när då? När han sover eller?

Jag vet att det finns dom som är så rädda att dom inte vågar lämna honom, men då har det ju gått för långt. Polisanmäl skitstöveln efter första slaget medans kvinnan har kvar lite självkänsla. Har dom pucklat på henne en gång så blir det garanterat fler. Man älskar inte någon på riktigt om man slår henne. Den som skulle säga till mig att ”jag älskar henne men när jag blir arg på henne så slår jag henne bara för att visa vad det nu kan vara” skulle jag med glädje hämta ett brännbollsträ och dra i ansiktet på.

För att inte tala om kvinnor. Om dom nu skulle klara av att lämna en sådan man (Skitstövel) som misshandlar verbalt eller fysiskt så kan du ge dig fan på att dom går tillbaka till honom efter ett tag med orden ” Han är ju så snäll annars” och så har dom glömt bort hur det var.

Alternativt så har kvinnorna en förmåga att hitta en exakt likadan man (Skitstövel). Vad är det dessa kvinnor söker? Spänning i livet eller? Kommer aldrig att förstå dom här sakerna. Vad är det som gör att vissa män slår och trycker ner den personen som dom enligt sig själva älskar över allting annat? Jag fattar ingenting.

Tack för idag och bloggen ska uppdateras oftare.

Nu ska jag skriva om något som säkert kommer att uppröra många. En del orkar kanske inte ens bry sig.

Satt och tänkte på välgörenhet i stort. Det ska skänkas pengar åt alla möjliga håll. Det är Barncancerfonden, Rädda barnen, Malariakampen, Naturkatastrofer över hela världen, hungriga barn i fattiga länder, Rädda Östersjön osv. osv.

Visst är det bra att vi skänker pengar till det, men är det någon mer än jag som känner att skänker jag till det ena så borde jag även skänka till det andra? Jag har skänkt pengar till alla ovanstående. Även till kampen mot HIV. Absolut inga stora summor. Max 100kr till var och en har jag skänkt och nu senast t.ex. 6,50 till Östersjön. Ja, det var för att jag pantade 65 burkar som inte hade svensk streckkod. Haha ingen stor summa precis. :-)

http://pantamera.nu/start.asp

Jag tycker det är kanon att företag tar till sig problemen som finns. Det är ju där dom stora pengarna finns. Tänk om alla stora företag kunde skänka mer pengar än vad dom gör. Volvo t.ex. skulle ju kunna skänka 1 miljard i kampen om globala uppvärmningen. Många andra bilföretag skulle nog vilja vara med i det då. Men vad sjutton. Det är ju reklam. Dyr reklam visserligen, men frågan är, hur mycket pengar lägger dom ut på tv-reklam? Jag har inga summor på det. Men Volvos nettoomsättningen 2009 var 218,4 miljarder kronor. Många säger att ett så stort företag bara behöver lägga ut 1% av omsättningen i reklam. Det är i Volvos fall 2,18 miljarder kronor.


Ja det räcker med fakta nu, men ni fattar säkert vad jag menar. Läkemedelsföretag tar hand om cancerfonder, mat distributörer tar hand om hungriga barn osv.

Tänk vad kul det är när två människor hittar varandra. Snacka om att svenska spel har rätt. Plötsligt händer det. Fick se det en kväll på Liljan. Jag var inte beredd på det överhuvudtaget. Gick och beställde öl och vänder mig om i kön och ser helt plötsligt två stycken som jag känner i varandras armar. Jag kunde bara le och blev så glad i hela kroppen. Önskar jag kunde säga att jag hade ett finger med i spelet men det hade jag inte. Fan, jag hade ju inte ens märkt något under hela kvällen. Tycker det är så underbart. Bara hoppas att det håller i sig och att det inte var en enkel lördagsflört. Jag tänker på allt som väntar dom nu. Längtan att få träffas igen. Spänningen som byggs upp, men även den här ”jobbiga” delen när man inte riktigt känner den andra. Vad gillar han/hon, vad kan man prata om? Hur kan man bete sig? Men sen finns ju den här roliga, underbara delen. Utforska varandra och lära känna varandra plus allt som jag inte ska skriva här. Vill ju inte bli flaggad för olämpligt innehåll.

Det är så himla roligt och spännande med nya förhållanden. Att få chansen att följa ett från början är riktigt roligt.

Jag tänker på Er och önskar Er all lycka.

Det som hände var att jag helt plötsligt skulle vara överallt. Ville ha så mycket folk som möjligt runt om mig. Helgerna var lika med party. Skit samma vart. Fanns det bara folk så var jag nöjd.

Sen en kväll så mötte jag en tjej som var fantastisk. Att jag inte sett henne förut? Hon hade ju varit runt mig i flera månader, men jag visste bara vem hon var. Helt plötsligt var hon HON. Snacka om att inte se skogen för alla träden. Men okej, helt ärligt, jag visste redan från början att jag inte hade en chans där. Fel division så att säga. Tolka det som ni vill. Men en kille som jag förtjänar inte en sådan tjej. Men det jag vill ha sagt är att jag fick bra kontakt med henne och hon hjälpte mig upp från botten utan att hon tänkte på det. Hon var glad, positiv och rolig. Hon snackade, skojade sms:ade på ren kompis nivå. Kändes så djävla bra. Jag flyttade fokus från exet till henne. Allt gick så mycket lättare. Blev jag kär? Nja, jag vet inte, tror det. Men hela tajmingen kändes fel. Var hela tiden osäker i mig själv. Sen hade jag inte en aning om hur hon kände heller. Nu blev det inte vi, vilket jag visste redan från början, men jag kände mig levande igen. Jag var och är bara en kompis med henne fortfarande även om kontakten mellan oss har minskat.

Vad händer sen då? Jag fortsätter vara översocial. Enda gångerna som jag tar det lugnt är efter långa arbetspass. Då är det hemmet och mat och soffa som gäller. Sen är det helg och det är lika med party någonstans. På partyn finns det folk. Mycket folk ibland. Även en till helmysig tjej!

Jovisst har jag vänner som absolut tycker jag ska ha en partner. För ett tag sedan så blev jag presenterad för en tjej och jag märkte vilken mysig tjej det var. Nu har jag bara pratat med henne under en kväll. Hon var lätt att prata med och också väldigt rolig. Men samma visa igen. Vi spelar inte i samma liga. Men det skadar inte att försöka bli vän med henne. Sitter och funderar på om jag ska våga skicka henne ett meddelande på face och bjuda ut henne på en enkel kopp kaffe och avsluta samtalet vi hade på kvällen som blev brutalt avslutat. Enda sättet ju för mig att få kontakt med henne. Har inte hennes mobil nummer eller fasta nummer. Men samtidigt, ska jag fortsätta leva som jag gör? Full fart framåt med hjälp av fester och partaj? Två dagars är mer regel än undantag just nu. Är det inte bättre att jag stannar upp och tänker efter lite. Skulle ju ta det lugnt och leva som singel tills barnen flyttat ut. Men jag kommer nog att ta chansen om den kommer.
Men nu ska jag leta reda på play knappen och trycka på den istället för fast forward. Nu ska det bli lugnt i min värld och jag ska kunna sitta hemma en helg och dricka Fanta och äta gott. Sen efter semestern har jag bestämt att det är dags för konditionsträning.