jokerjojjee

Ja, det kanske det var nu i helgen. Finalen för sommaren. Nu faller hösten på och det börjar bli läge för att sitta lite mer hemma och mysa under ett täcke med en bra film under kalla höst helger.
Men min sommarfinal var helt suverän. Eftersom jag är så virrig så hade ju jag dubbelbokat på lördagen. Men det löste sig. Började med att hjälpa Johan W på hans tomt eftersom jag hade lovat honom det. Sen hade jag ju bokat in grillkväll med honom och några andra kollegor. Problemet var ju att jag hade lovat bort mig till några vänner i Borlänge också. Vi skulle ju fira av Victor som nu drar till Norge för att jobba. Det var bara att dra in till Borlänge när grillen tändes hos Johan. Men vilken kul kväll jag fick.
Var hem till Dan och Zara och där var även Victor och Therése. Hon hade jag inte träffat på över två år. Det var kanonkul att träffa henne. Sen ramlade även Erik och Emma in. Ner till Agnes för att kolla när Magnus spelade. Grymt bra spelat Magnus. Sen hade vi så himla kul. Träffade flera andra gamla kompisar där. Lyckad kväll helt enkelt.
Men nu är det som sagt höst. Sommaren har lämnat oss med både roliga och mindre roliga minnen. Nu gäller det att ta hand om hösten och känna lite mys pys under täcket med någon man tycker om eller som i mitt fall under eget täcke och två söner runt om. Ska bli mysigt att bara umgås. Nog kan det vara härligt med höst också. Alla olika färger på träden och den friska luften när kylan drar in. Sitter faktiskt just nu och småfryser med en filt runt mig, men det beror på blöta fötter. Har varit ute i regnet. Känns inte just nu i alla fall som att jag kommer att drabbas av en höst depression. Känner mig bara full av tillförsikt inför hösten. Välkommen in i mitt hus kära höst.

För en månad sen fyllde jag år. Då kom några vänliga vänner på besök. Dom hade med sig………….

Vi har väl alla drömmar. Vad vi ska bli när vi växer upp, alla olika steg i karriären, drömmen om det perfekta livet. Hur många klarar av alla mål man sätter upp? Inte många kan jag tänka mig. Själv så är jag så långt ifrån som man kan komma tror jag. Nu är jag lite osäker på vad jag drömde om när jag var liten. Tror det var att bli kirurg. Sen har jag även velat bli jurist. Kom rätt så snabbt underfund med att det inte kommer att fungera. Det räckte med att försöka hänga med i skolan. Inte ens det fungerade så bra. I det läget fattade jag att vi får ta något enklare.

Men drömmen kan ju förändras under livets gång. När jag väl fattade att jag inte hade något läshuvud så var det bara att omvärdera målet i livet. Märkte rätt så fort att jag kunde köra bil hyfsat bra och hade lätt för trafikregler och var bra på matte. Vilket mål skaffar man sig då när man är 17 år? Jo, jag ville köra taxi. Hahaha vilket skillnad på mål. Undrar hur slut i huvudet man måste vara för att ha det som mål i livet? Som jag sagt förut, jag stod inte längst fram när Gud delade ut hjärnor. Efter många om och men så hamnade jag bakom ratten i alla fall. Fast i en buss. När jag väl var där så var jag bara glad att ha ett jobb. Dessutom trivdes jag också ett tag. Men man tröttnar ju på dom flesta jobb och jag trodde ju att gräset var grönare på andra sidan. Därför blev det lastbil i några månader tills jag och den chefen jag hade där rök ihop. Sa upp mig på stående fot och fick krypa tillbaks till bussjobbet. Inga mål i livet hade jag då. Inte på arbetssidan i alla fall. Sen helt plötsligt som en blixt från en klar himmel fick jag erbjudande om att få börja inne på driften som driftledare. Efter några år där inne började ju drömmen om att fortsätta på karriärstegen vakna upp. Fan, jag kan ju bli något. Företaget var nöjd med mig och min dåvarande chef tog mig med på ett möte i Göteborg av alla ställen och började fråga ut mig om mina mål och framtidsplaner. Han talade om för mig att han hade massa planer för mig om vi fick behålla trafiken vid upphandlingen 2005/2006. Nu blev vi av med trafiken och allt som var planerat inom företaget om mig som jag egentligen inte vet själv till 100 % vad som var tänkt blev det inget. Fortsatte visserligen på driften ett tag på Swebus men kände att jag inte var på samma våglängd som resten av det företaget så jag sa upp mig och började köra buss igen istället. Så nu står jag här igen utan ett riktigt mål eller dröm i livet. Åtminstone på arbetssidan. Privat har jag flera drömmar och mål. En del är bl.a. att försöka hjälpa barnen att hitta sig själva och hjälpa till och stötta dom när det är dags för dom att flytta hemifrån och prova deras vingar. Sen drömmen om att kanske byta stad. Men det får bli lite senare i livet. Väntar på att barnen ska hitta något eget först. Har även lite andra drömmar men det lägger jag inte ut på någon blogg kära vänner.

Sen finns det andra drömmar. Dom vi drömmer om natten och på dagen.

Hörs senare kära läsare.

Jag skrev i det första inlägget att jag skulle blogga om livet. Det har väl gått lite si och så med det. Därför tänkte jag skriva om det absolut ytligaste som finns just nu i livet men många av oss bara måste ha koll på det nästan varje dag. Facebook. Även kallat Face, Fejjan, FB mm mm. Kärt barn har många namn och Face har verkligen blivit ett kärt barn för väldigt många.

Jag hade jättesvårt att acceptera Face i början. Var verkligen sen att skaffa det och när jag väl skaffade det så fattade jag inte meningen med det. Varför skulle jag kunna se vad alla andra gjorde? Men allt efter tiden gick och man började få olika vänner på Face så började jag uppskatta det. Herregud, fick ju kontakt med massor av gamla vänner via Face. Gamla klasskompisar, gamla suparkompisar och massa vänner man tappat kontakten med. Även alla vänner man har kontakt med i vardagliga livet också såklart. Men så har man fått vänner också som man funderar på lite extra om man verkligen har känt dom tidigare i livet. Innan jag accepterar en vän som jag är osäker på brukar jag kolla upp med någon gemensam vän vem sjutton det är. Har gjort det ett x antal ggr. Brukar vara så att dom man inte kommer ihåg har bytt efternamn eller så var det en evighet sen man träffade dom eller så har man träffat dom hos någon gemensam vän.  Jag och namn!!!
Nu är jag på Face varje dag och har det dessutom i mobilen. Bara måste kolla upp vad Ni vänner gör om dagarna. Någon som mår dåligt eller om något lagt ut en rolig länk eller något sådant.

Nu håller jag på och försöker övertala en vän att skaffa det, men han är minst lika anti som jag var för något år sedan. Men när vi satt på puben och drack öl för någon dag sedan ringde en gemensam vän upp honom och frågade rakt ut:

Vill Ni ha sällskap på puben?  Varav svaret blev: Hur fan vet du att vi är här? Facebook såklart. Jörgen skrev att Ni skulle ner på byn. Då sa min antivän att: Fan man kanske ska skaffa det skiten än då.

Chatten har jag inte riktigt kommit överens med än. Okej jag fattar väl att en grön prick betyder att människan KANSKE är vid datorn. Problemet är att den är där så himla länge även efter man gått därifrån. Sen blir man kallad för stram för man inte svarat på chatten eftersom folk tror man är där fast man inte var där. Herregud, hur länge efter jag lämnat datorn är pricken grön? Jag har ju förmågan att dra igång datorn, kolla Face bl.a. för att sedan kanske göra något annat och fortfarande vara inloggad på Face. Så för det mesta så loggar jag aldrig in på chatten. Det händer väl visserligen lite då och då. Haft många trevliga chatt-stunder med mina härliga vänner men fått en del skit också för jag inte svarat på chatten. ”Jamen jag var ju inte där. – Jo pricken var grön”.

Skulle vilja ha en inställning så man kan välja hur länge pricken ska vara grön om man är inaktiv på Facebooksidan. Det kanske finns och jag framstår som en stor idiot just nu, men det kan jag ta bara Ni talar om för mig hur man fixar det. Jag kommer att framstå som en ännu större idiot om några dagar när jag ska lägga ut vissa kort på begäran. Äh, man måste kunna bjuda på sig själv.

Tack för den här gången.

Då var man tillbaka på jobbet igen då. Gissa om det var jobbigt imorse. Tänkte vara duktig igår så jag gick och la mig klockan 22:00 och tog en bok och la mig för att läsa lite. Läste i ca:30 minuter och då började texten flyta ihop. Skönt tänkte jag, nu kan jag somna direkt. Eller hur. I samma stund som jag släckte lampan var jag klarvaken igen. Sen var det bara att ligga och vända och vrida tills klockan var över 24:00. Jippie, klockan ringer 04:30. Kändes skönt.

Men jag somnade till slut och sen var det som vanligt igen. Klockan ringde.

Upp och in i duschen, frukost och promenaden till jobbet.

Det var en hyfsad dag på jobbet fram tills man ska få gå hem. Har det inte krånglat på hela dagen så självklart gör det det när man ska hem. Ska inte tråka ut er med massa detaljer, men vår driftledning hade krånglat till det mer än nödvändigt så det slutade med att den som skulle lösa av mig kom inte förens efter 15 minuter. Med andra ord så blev ju dessutom bussen 15 minuter sen.  Passagerarna var jättenöjda, jag lovar. Ville inte börja bråka med driften alltför mycket första dagen på jobbet, så mina kinder har numera lite tandavtryck på insidan.

Men nu är man inne i rutinerna igen. Jobba och tjäna pengar.

Förresten, någon som vet om det är fest någonstans som man kan gå på?

Haha bara skoja. Nu ska jag ta det lugnt och komma igång med lite konditionsträning.

Ha det gott tills vi hörs.

Har vi inte alla känt så ibland? Igår fredag så kände jag mig så. Orkade ingenting. Tog mig inte ens ur soffan på hela dagen förutom någon sväng till datorn för att kolla in face och läsa aftonbladet. Det var min fredag det. Hur ska man göra för att inte få sådana dippar? Det är ju bara jobbigt och inget man vill ha. Tycker inte om det. Jag vill vara glad och positiv och ge andra människor positiva energier. Det gjorde jag inte igår.

Maten som jag gjorde var enklast möjlig och där hjälpte även äldsta sonen till. Jag kan inte fatta hur drygt allt var. Okej, jag var bakis visserligen, men det ska väl släppa under dagen men men.

Idag känns allt bättre och jag kan börja hoppas på livet igen. Finns så mycket jag skulle vilja göra, men nu börjar arbetet igen. Börjar med en 12 timmars dag på måndag. Skönt med mjukstart.

Fan jag har ju det bra. Två härliga söner, tak över huvudet, bra vänner, hyfsat bra betalt jobb. Alltså, kan man begära så mycket mer? Nej, jag har det bra.

Jag har en hel del principer. Är jag en dålig kille för det? Eller är jag en genompräktig kille? Nja, jag är nog inget av det tror jag. Jag försöker bara hålla mig efter vissa riktlinjer. Och dålig på det är jag också. Ska dra upp några här som fick en polare att skratta igår.

Såra inte andra människor.

Göra mitt bästa.

Låta bli att ljuga.

Jag slår inte tjejer.

Jag slår inte barn.

Vill helst inte slåss alls. Låter bli om jag slipper.

Stöter inte/ligger inte med mina vänners tjejer.

Stöter inte/ligger inte med mina vänners ex.

Stöter inte/ligger inte med upptagna tjejer.

Stöter inte på killar. Haha ganska självklar. Jag är faktiskt hetero.

Ligger inte med killar. Ja se ovan. Haha

Är inte otrogen.

Jag är emot förhållande på arbetsplatsen.

Är emot ”one night stand”

Ja, listan kan göras längre. OBS. Jag sa aldrig att jag var principfast…

När vi började diskutera detta så kom det upp en del saker. Allt började när vi snackade om dessa principer och då sa vännen: ”Hmmm hur var det med tjejen som du var med mellan Vicky och Anne där i början av 90talet? Jobbade inte ni på samma ställe?” Sedan rullade det bara på. Utav dessa saker ni kan läsa så har jag brutit mot minst åtta saker. Kanske fler som jag inte vet om. Okej, jag har fortfarande inte stött eller legat med någon kille och jag har aldrig varit otrogen. Sen får ni som orkar försöka komma underfund med vilka saker jag gjort och inte gjort. Hade inte en tanke på alla principer jag brutit mot när min kära vän började dra upp olika saker.  Jag kommer säkert att bryta mot dessa principer igen. Vet att jag är bra sugen att bryta åtminstone två-tre av dessa saker igen redan nu. Sen om jag blir att göra det är en helt annan sak.

Så frågan är. Är jag en skitstövel som inte klarar av att hålla fast vid mina egna principer? Hoppas inte.

Ja, inte riktigt än då men det är bara fyra dagar kvar. Väldigt blandade känslor just nu. Har varit suveränt skönt att vara ledig i fyra veckor men det kanske kommer att bli skönt att komma in i dom vanliga rutinerna igen.  Men måste göra något åt min dygnsrytm. Har försökt sen i söndags att komma i säng i någorlunda god tid. Fungerar inge bra. Klockan har lätt passerat 02:00 dom senaste dagarna. Ja ja, får börja sätta klockan på ringning klockan 08:00 så jag kommer upp på morgonen. Roligt egentligen. När jag jobbade och fick en ledig dag så vaknade jag i stort sett alltid före 07:30. Var lätt vansinnig för det. Nu, vansinnig om jag vaknar mellan 10:00 - 11:00 pga. att det är på tok för sent. Fan man är aldrig nöjd haha.

Men hur har min semester varit då? En riktig kanon semester faktiskt. Med tanke på att jag har hållit mig inom Dalarnas gränser hela semestern så har det ända varit kanon. Dom senaste åren så har det ju varit brukligt att jag har varit bort någonstans. Problemet den här sommaren har väl varit att jag har levt totalt över mina tillgångar och har varit tvungen att nallat av mina besparingar lite väl mycket så nu är det kanske dags att tänka till igen. Inte min starka sida kanske, men min kära syster brukar kalla mig snål så jag kanske lyckas. Tyvärr så har jag inte varit speciellt sparsam den senaste tiden. Mitt Visa kort har fått jobbat den här sommaren. Men kul har jag haft. Tänk vad pengar jag skulle ha gjort slut på om jag dragit över till New York igen.

Vecka 1: Party varje dag. Fan vilken vecka. Det var full fart hela tiden. Hjälpte även till några dagar på en väns tomt = utgång efteråt. Sen i slutet av veckan kom dessutom äldsta sonen hem till mig. Positivt.

Vecka 2: Främmande från Oxelösund/Nyköping. Kanon måste jag säga. Hade en suverän vecka med honom. Slutet av veckan kom yngsta sonen hem till mig också. Båda barnen hemma. Yes!

Vecka 3: Riktig slövecka. Gjorde egentligen ingenting vettigt. Småstäda, tvätta och sådana vardagliga grejor. Hämtade min syster på lasarettet, spelade lite poker och käkade gott. Festade till lite under helgen.

Vecka 4: Nu med andra ord. Det enda jag har försökt är att ställa om dygnsrytmen. Går inte bra som jag sagt tidigare. Umgås med barnen och ska idag försöka komma upp med piltavlan så man kan börja kasta dart igen. Många år sen nu.

Jaha, då sitter man snart bakom ratten igen då så får väl se hur länge det dröjer innan jag längtar till nästa semester.

Ha det så gott allihop som orkar läsa denna blogg.

Ibland blir man bara glad över småsaker. Ville bara skriva att den här helgen som var, var nog den roligaste och mest överraskande på många många månader. Kommer nog att kunna se tillbaks på den med ett fånigt leende en lång tid framöver. Det var som sagt inget speciellt som hände, men när det sker så överraskande så blir det så mycket roligare. Det jag ville framföra med detta intetsägande inlägg är att jag är GLAD.

Är det inte kul med vänner? Jag tänker inte vara ironisk nu. Kanske lika bra att skriva det på en gång. Man kan lugnt säga att det finns flera olika kategorier av vänner.  Vilka vänner är bäst att ha då? Vill egentligen inte katalogsera dom, men man brukar alltid ha dom som man kanske inte pratar med alltför ofta, men man vet att får man problem så kan man ringa dom klockan 03:00 så får man hjälp. Sen dom som man umgås med rätt så ofta men frågan är om man skulle ringa klockan 03:00? Okej. Jag ska ta lite exempel.

Jag har två till fyra vänner som jag inte skulle tveka att ringa till. Varför skriver jag två till fyra? Jo, två stycken bor i andra städer så det kan ju bli lite tuffare för dom att ställa upp. Sen har jag två som bor här. En av dom pratar jag med kanske en till två gånger i månaden. Det har faktiskt gått över ett år emellan ibland, men jag vet att han finns där så fort jag behöver han. Det är alltid skönt med en sådan vän. En av dom som flyttat härifrån ställde utan diskussion upp och körde mig till akuten för många år sedan efter jag hade skurit mig fruktansvärt illa. Han skulle börja jobba 05:20 och jag ringde honom klockan 02:00 ungefär. Det enda han sa var: Jag kommer. Några månader senare samma sak när min son bröt sina fingrar: Jag kommer.  

Sen så den vännen som man inte har adressen till eller inte ens telefonnumret till. Ja, jag har faktiskt några sådana vänner. Men när man träffar han efter kanske fem år sen senast så pratar man på som om man hade träffats igår. Träffade en igår och vi stod och pratade i 2½ timme utan att det blev någon obekväm tystnad. Vi var riktig bra polare under ungdomsåren, men vi bara gled ifrån varandra och nu är det bara när vi springer på varandra som vi snackar med varandra.

Vi har även dom som när man möter bara säger hej till och när man pratat i en-två minuter så säger man bara ”Nä, måste dra vidare nu. Vi får höras”. Yeah right…

Sen internet eller facebookvännerna. Man har en djävla kontakt på nätet, men frågan är, skulle du känna igen alla om du mötte dom på stan? Jag kan villigt erkänna att jag skulle nog få titta både en och två gånger extra innan det kopplar vem det är.

Sen finns dessa vänner som du umgås med i det vardagliga livet. Dom som du går ut med, ringer och snackar skit med, åker och hälsar på, kanske jobbar med, osv. Det är väl det vanliga sättet att umgås med, men man kanske inte ringer alla dom klockan 03:00 och säger: ”Du jag har fått soppatorsk i skogen mellan Hedemora och Avesta. Kommer du med en femlitersdunk.

Det här är nog dom fem kategorierna jag skulle lägga in mina vänner i om man nu ska katalogsera sina vänner. Det kanske är fel av mig men nu har jag gjort det offentligt så jag hoppas att någon inte tar illa upp. Jag trivs med alla som jag känner och pratar med. Okej, jag pratar visserligen med några passagerare också, men dom ligger inte i min vänlista. Bara så ni vet.

Ha det så gott till nästa gång. Kram till Er alla.

Och kvinnor förstår jag mig inte på.

Okej, jag ska inte dra alla över en kam. Det här gäller kanske 1 % av befolkningen i detta land. Det jag tänker på är alla dessa män som misshandlar sina kvinnor och barn både verbalt och med fysiskt våld. Om man nu älskar en annan människa så vill man väl bara den personen väl. Eller hur? Varför ska man då ta till våld och trycka ner den människan? Jag har aldrig förstått det. Sen att kvinnan stannar kvar?? Ännu svårare att förstå. Undanflykter som, ”Han är ju så snäll annars. ”Öh, när då? När han sover eller?

Jag vet att det finns dom som är så rädda att dom inte vågar lämna honom, men då har det ju gått för långt. Polisanmäl skitstöveln efter första slaget medans kvinnan har kvar lite självkänsla. Har dom pucklat på henne en gång så blir det garanterat fler. Man älskar inte någon på riktigt om man slår henne. Den som skulle säga till mig att ”jag älskar henne men när jag blir arg på henne så slår jag henne bara för att visa vad det nu kan vara” skulle jag med glädje hämta ett brännbollsträ och dra i ansiktet på.

För att inte tala om kvinnor. Om dom nu skulle klara av att lämna en sådan man (Skitstövel) som misshandlar verbalt eller fysiskt så kan du ge dig fan på att dom går tillbaka till honom efter ett tag med orden ” Han är ju så snäll annars” och så har dom glömt bort hur det var.

Alternativt så har kvinnorna en förmåga att hitta en exakt likadan man (Skitstövel). Vad är det dessa kvinnor söker? Spänning i livet eller? Kommer aldrig att förstå dom här sakerna. Vad är det som gör att vissa män slår och trycker ner den personen som dom enligt sig själva älskar över allting annat? Jag fattar ingenting.

Tack för idag och bloggen ska uppdateras oftare.