jokerjojjee

Ibland (för det mesta)så är jag så osäker på mig själv. Gjorde jag rätt? Sa jag något tokigt? Skämta jag vid fel tillfälle? Jag har en fruktansvärd förmåga att överanalysera allt jag gör och säger. Det gör ju att jag blir så osäker. Saker jag säger vid ett tillfälle känns kanske så rätt för att efter några minuters funderande känns så fel.

Jag försöker låtsas som att jag inte alls tänker så utan på något vis så försöker jag komma runt i samtalet för att försöka fatta hur den andra personen tog det. Finns tillfällen jag även har frågat rakt ut om hur det togs emot. Det gäller alltså allt. Känslor, funderingar och vanligt skitsnack.

En sak som är mest vanligt hos mig så är det att hitta rätt ord. Vet hur jag tänker och vad jag vill ha sagt och sen så kommer det en groda ut ur munnen.

Sen det här med att överanalysera det som händer runt mig. Varför gjorde han/hon så?

Ska ta ett jättefjantigt exempel:

Det finns en kvinnlig passagerare i ca 35års åldern som åker från Forssa till Kvarnsveden lite då och då. Hon är ruskigt trevlig när hon kliver på. Säger alltid hej och frågar om dagen har varit bra och hur jag mår. När hon sedan kliver av så här det alltid hej då med ett stort leende och en vink i spegeln. Jag har inte en aning om vilken människan är. Bor hon i Forssa eller Kvarnsveden? Har inte en aning och jag bryr mig inte. Men ändå kommer tankarna. Tycker hon att jag kör bra? Tycker hon att jag är fin? Känner vi varandra och jag har tappat bort ansiktet i mitt minne? Har jag raggat på henne? Har hon raggat på mig? Har vi någon gemensam vän? Har jag någon gång varit extra trevlig mot henne? Har vi träffats privat? Sen ska ju varje utav dessa frågor analyseras i min lilla hjärna. Fatta att mina arbetsdagar blir extra jobbiga.

Hon beter sig förmodligen så till alla chaufförer, men lilla jag ska sitta och fundera på varför hon är så trevlig. Skärpning för helvete. Det är väl kul om någon är trevlig. Behövs ingen analys. Släpp tanken när hon passerat förarplatsen och säg hej då när hon kliver av och släpp den passageraren efter det. Okej?

Lika om någon är otrevlig. Då kommer tankarna om "vad har jag gjort dig?"

Jag kan vara kaxig som bara den på jobbet och säga att om någon varit otrevlig så är det bara låta det rinna av. Kaxig utåt, men själv så sitter jag och funderar på vad jag gjorde för fel!

Okej, jag har svurit och bett folk dra åt helvete när dom varit dryga i bussen. Hur många jag har kastat av har jag tappat räkningen på. Så visst finns det folk i den här stan som gärna skulle ge mig en snyting och be mig dra åt helvete. Så visst har jag gjort mina fel, men många avkastningar har varit befogade.

Nä, sitta och skriva ett blogginlägg med en massa öl i kroppen är kanske inte heller så smart för då ska jag nog sitta och analysera varför jag skrev som jag gjorde...