Stopp, Paus, Play, Fast forward? DEL 1

Tillbaka till det som det var meningen att jag skulle blogga om. Livet! Även om jag den här gången bara ska skala lite på ytan.

 

Mitt liv är rätt så ointressant, men jag har kul, tråkigt, det känns jobbigt ibland. Som alla andra med andra ord. Så jag tänkte berätta lite om mitt liv dom senaste åtta månaderna.

 

När det sprack mellan mig och min senaste flickvän för ca: 8 månader sen så var det riktigt jobbigt. Det kändes som någon tryckte på stoppknappen. Allt bara tog stopp. Jag sket i allt i två, tre veckor. Det enda jag skötte var jobbet, men mina kollegor tyckte nog inte att jag var världens roligaste person just då. På hemmaplan så gick jag och la mig i soffan direkt jag kom hem. Min hygien var hemsk. Rakning, dusch och sådant kändes inte viktigt. Men det som är roligt är att ingen klagade på hur illa jag måste ha luktat. Jag vet att några av mina kollegor kan vara snabba som satan att påpeka sådana saker. Mat var väl inte det viktigast då precis, hade mina två underbara söner hemma då som var ett fantastiskt stöd. Det räckte liksom att dom var där. Fixade mat, pratade med mig och kollade på tv med mig. Vi gick igenom 6 säsonger av 2½ män bl.a. Hade inte dom varit där så undrar jag hur nära det hade varit att jag skulle tryckt på eject knappen. Men nu var det aldrig aktuellt så det får vi inte svar på. Klart om det.

Efter några veckor så tror jag att en av mina kollegor tröttnade på mig. Han sa helt enkelt åt mig att komma förbi på en irish coffee. Kunde väl bara acceptera. Den kvällen så rakade jag mig, duschade och gjorde mig riktigt fräsch. Allt kändes bättre. En kväll hos kollegan gjorde susen. Jag vaknade till liv igen och bestämde mig för att trycka på pausknappen i alla fall. Bättre än stopp eller hur? Även om stoppknappen var intryckt i ca: 3 månader till. Tänkte ta ett break i mitt liv och leva singel och bara jobba och låta livet ha sin gång utan att bekymra mig om saker som hände utanför min familj. Vill här tacka mina vänner, kollegor och släktingar som orkade med mig och ställde upp för mig från den dagen till dags datum. Tänkte trycka på playknappen när mina barn har flyttat ut. Det som hände var nog att jag missade pausknappen och tryckte på fast forward.

 

När jag skrev det här så blev det ett väldigt långt inlägg som ingen skulle orka läsa på en gång så jag delar upp det på två delar. Del 2 kommer i morgon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0