Återträff och tapphänt!
Idag så var jag och min äldsta son på Kupolen. Vi var där i nästan 2½ timme. Hemsk tanke, men tyvärr sann. Det var bara meningen att vi skulle dit och fixa en knapp på hans byxor.
När vi klampade in på Kupolen så möter jag Helena (Charlie), en kvinnlig bekant som jag har växt upp med, men inte träffat på så många år. Hon hade till och med bytt efternamn. Stod och snackade lite om allt möjligt, sen så frågar hon om inte vi skulle försöka samla ihop hela gänget från vår uppväxttid och försöka hitta på något kul till våren, sommaren. Jag tände direkt på den idén. Sagt och gjort. Vi bytte telefonnummer med varandra och ska försöka hålla kontakten samtidigt som vi ska försöka hitta så många vi kan från den tiden och höra med dom om dom är intresserade. Hoppas verkligen att vi kommer att genomföra detta nu, så att det inte bara blir en massa snack och att det bara kommer att rinna ur sanden. Så alla som kommer ihåg Helena och mig från den tiden, hör av Er till mig.
Sen så svängde vi förbi vid Dressman och dom sa att det är bara att gå till skomakaren, sen är det bara att komma hit med kvittot så betalar vi. Jippie, det blir gratis. Hade jag inte räknat med. Men skomakaren hade tydligen fruktansvärt mycket att göra. Frågade om vi kunde hämta byxorna imorgon. Nej tack, gärna idag. Välkommen tillbaka om 1 timme och en kvart då. Jaha, vad gör man på kupolen så länge? Äter såklart. Sätter oss och käkar på Mat & prat tror jag dom heter. Efter maten så är min son så snäll och ska bjuda på kaffe. Detta är absolut första gången han gör det. Tackar, tackar sa jag då. Vad händer? Jo självklart så tappar jag taget om muggen och spiller ut halva koppen över mig. Så det är mitt minne över när min son för första gången handlar en kopp kaffe åt mig.
Sen så drog vi iväg och letade en julklapp till mig själv. Hittade vad jag ville ha och ska när mina räkningar är betalda kolla om jag har råd att köpa det. Det vet jag att jag har, men vill se till att allt är betalt först, så imorgon ska jag inhandla min julklapp på Cervera. Sen till skomakaren, vidare till Dressman för att sedan skynda hem och byta byxor och skjorta. Okej då, det blev myskläder.
