Mitt liv?
Var är mitt liv?
Sitter och funderar över vad jag ska göra med mitt liv. Läste för någon timme sedan på face om två vänner som nu ska flytta ihop. Dom ska flytta från storstaden Borlänge ner till mörkaste Småland. Nybro av alla ställen. Helt suveränt kul för dom två. Lycka till Erik och Emma.
Jag har ju själv haft tanken att flytta. Har tänkt mig då Nyköping eller Oxelösund. Varför då? Jo, jag har vänner där, närheten till havet, lagomt stort (litet) och jag har förmodligen jobb klart.
Men dom planerna är lagda på is tills vidare. Vill att barnen ska växa upp och göra klart skolan och flytta hemifrån innan jag sticker. Sen om jag fortfarande är själv då så får vi se. Men jag behöver verkligen en nystart i livet. Tycker att allt bara står still. Jobba, göra mat, sova. Dag ut och dag in. Helgen kommer och man super skallen av sig. Fan vad värdelöst det är egentligen. Fan, jag är 41 år, ensam, lever ett sjukt patetiskt liv. Vad finns det för mening med all skit egentligen? Det enda vettiga jag gjort i mitt liv är mina två söner. Annars så finns det inget jag gjort som berört eller som någon kommer att minnas av mig.
Den senaste tiden så har jag till och från fått känslan om att livet är på väg att komma igång, för att sedan bara känna bromsen slå i. Eller backen. Känns som jag är typ 4 månader bakåt i tiden just nu. Enda skillnaden är väl yttertempraturen. Skiljer väl en 30 grader.
Så vad ska jag göra. Fortsätta här och försöka få igång mig själv, vilket inte fungerar så bra just nu, eller ska jag börja fundera på flyttan redan nu. Kolla upp skolor och sådant och dra iväg redan till sommaren. Skulle ju passa bra för då börjar yngsta sonen gymnasiet och äldsta sonen fixar förmodligen körkortet så han kan ta bilen från sin mamma till skolan om han inte väljer att flytta med. Han blir 18 och väljer helt själv.
Men fan, jag har ju det jag vill ha här! Flyttar jag så lämnar jag massor av saker bakom mig. Min dröm, kanske en son, mamma, syster, bror, resten av släkten, flickan jag vill ha, alla vänner, alla kollegor.
Flyttar jag så kan man sätta upp andra mål/drömmar. Jag älskar havet så om jag bor där så kanske jag skulle försöka lära mig segla. Kan vara skitkul. Sonen, mamma, syster, brodern, resten av släkten och alla vänner kan man hålla kontakten med via face, sms, telefon eller datorn.
Av någon konstig anledning så älskar jag den här skitstan. Den är ju i vilket fall som helst min hemstad. Måste bara hålla med Annika Norlin.
Om man bara kunde få ett teckan på att det kan vara värt att stanna, men det är ju som att be Gud om ett mirakel.
Valet är enkelt. sätt igång att leva, eller sätt igång att dö. "Tim Robbins"
Tack Jörgen.
Hoppas det löser sig för dig med.. Borlänge kommer ju alltid finnas kvar vare sig du flyttar eller inte.. Men jag vet nog hur du känner.. Varpå väg att flytta själv för ett par år sedan.. Men jag var inte helt hundra på om det var rätt så jag valde att stanna ett tag till för att riktigt känna efter.. Så gör inget för snabbt bara..
Vet inte riktigt om jag fick fram de jag ville ha sagt, men ja hoppas du förstår vad jag ville ha sagt.. Hahah lite borta i skallen för tillfället..
Man blir inte lyckligare nån annan stans.. å jag har flyttat runt mycket. Till slut vill man vara nära familjen i alla fall.. Men så som du känner om livet just nu så känner jag med just nu fast det kommer å går..
Du är alltid välkommen ner hit, till havet, oavsett om du kommer ett par dagar eller ett par år. Det finns alltid en dörr öppen och en balja kaffe på G. Men du ska ju göra det för din egen skull och inget annat och du har mitt fulla stöd oavsett.
