Så pinsam man är!
Idag var jag på ICA-Maxi och handlade lite smått och gott. Inge godis i alla fall. Har ju klarat mig flera veckor utan plockgodis nu. Har fuskat med lite nacho-bollar och chips. Men inge godis. Tjoho vad duktig jag är.
Ja nu var ju inte det jag skulle skriva om. Ville bara ge mig själv lite beröm.
Som sagt. När jag kom till ICA-Maxi så det första jag ser är ryggen på ett sommarragg. Tja, hon raggade upp mig på liljan för ett X antal veckor/månader sedan. Ni som följer bloggen kommer kanske ihåg när jag skrev om hon som ringde klockan 02:40 efter vi bytt telefonnummer på krogen. Hon såg jag där. Ville jag prata med henne? Svar nej. Så nu när jag klev in på ICA-Maxi så var inte min huvudsysselsättning att leta reda på käket jag skulle handla, utan att hålla koll på vart hon var utan att hon skulle se mig. Gick alldeles lysande. När jag såg att hon gick till kassan så kunde jag slappna av igen och handla hem det jag skulle ha. Nog skulle jag kunnat prata med henne egentligen. Vem f-n vet, hon kanske inte ens skulle känt igen mig. Men om vi drar mer exempel på hur man/jag är.
Är det någon mer än jag som bor i ett hus med hiss? Ärligt, om ni hör någon granne stå utanför eran port och vänta på hissen, går ni ut då och ställer er och pratar? Jag gör det inte. Jag tycker dessutom att det är så drygt när hissen stannar på andra våningar och plockar upp folk. Man bör ju faktiskt vara trevlig och prata med sina grannar.
Amerikaner däremot är helt tvärtom. Om man kliver in i hissen där och det redan är folk i så skiner dom upp och vill snacka. Hur tungt är inte det för en svensk?
Nä nog är svensken pinsam. Är inte speciellt utåt utan gärna håller allt lite för sig själv. Prata med främlingar kan ju vara otäckt. Nu drar jag visserligen hela svenska folket över en kam, men nog är det lite så vi fungerar?
