jokerjojjee

När jag vaknade imorse så hade jag en stor klump i magen. Kändes inte bra. Det var verkligen den där känslan att något obehagligt kommer att hända. Då ville jag verkligen inte kliva upp ur sängen. Låg kvar och bara kollade på klockan medans den blev mer och mer. Jag blev dessutom mer och mer nervös. Började svettas och kände mig alldeles illamående. Vad sjutton är det som händer. Nu hade jag verkligen ingen lust att åka till jobbet. Kändes som något skulle hända mig. Började tänka vad är det jag ska göra idag? Vad kan jag vara nervös för?

Punkt 1. Jobba. Nej, det kan det inte vara. Har inte varit nervös för att gå till jobbet på bra många år. Varför skulle jag vara det nu?

Punkt 2. Köra yngsta sonens moped till St. Skedvi. Varför ska jag vara nervös för det? Det skulle ju bara bli en kul grej. Nähä inte det heller då.

Punkt 3. Betala räkningar. Nä knappast. Tråkigt som satan men inget att må illa över.

Sen det sista som jag hade inplanerat då.

Punkt 4. Ringa tre samtal. Läkaren, Com hem och en vän.

Okej, telefonskräck har jag. Hatar att prata i telefon. Allra helst med myndigheter, läkare och vissa kundtjänster. Prata med vänner har jag inga problem med. Men vara nervös redan på morgonen. Känns inte riktigt rätt.

Då bryter vi ner det ännu mer. Varför Com hem? Jo jag har blivit feldebiterad i två månader. Har bråkat med dom förut utan att jag känt så här.

Läkaren. Jag håller på och jagar operationstid. Men om jag känner så här bara för att jaga på dom lite så hur kommer jag då att känna den dagen jag ska operera mig. Då kommer jag ju att dö, och så var den operationen onödig.

Vännen då. Knappast. Det var bara ett kul samtal och det visste jag redan från början.

Känner samma fortfarande och allt är gjort. Okej, mopeden hamnade inte i St. Skedvi utan i Dan Hedéns mopedförråd. Tack Dan.

Vet fortfarande inte vad det kan vara.