jokerjojjee

Häromdagen plockade jag ihop och la undan min gamla stereo. Den har följt med mig under hela min uppväxt. Skaffade den 1984 har jag för mig. Det var min bror som sålde den till mig. Han behövde väl pengar som vanligt. När jag höll på att plocka ihop den så började jag tänka tillbaks över alla åren som gått. Självklart var jag tvungen att leta reda på lite låtar från den tiden, fast nu på Spotify. Hittade massor av roliga låtar och självklart minnen. Grupper som Iron Maiden, Judas Priest, AC/DC, Queen, Kiss, Scorpions, Bon Jovi, Accept, Europe och sen även sådant som inte var hårdrock. Håll i er nu. Vi lyssnade även på Culture Club, Aha, Lilli o Sussi, Samantha Fox, Sabrina, Carola (Runaway skivan. Vi ska inte överdriva nu) Pernilla Wahlgren mm. Självklart fixade jag till en spellista med dessa.

Medans musiken strömmade ur högtalarna från dessa artister så tänkte jag tillbaka på hur dessa år formade mig. Från den där killen som gärna satt och gömde sig i uppehållsrummet i skolan, rädd för alla andra elever för att sen söka tryggheten efter grundskolan hos pundare och skurkar som var närmare 10 år äldre än mig. Japp, bland dom trevliga människorna blev jag accepterad för den jag var. 16 år gammal. Ska väl nämnas för protokollet att jag var ren under den korta tid jag umgicks med dom. Självklart så hade jag några jämnåriga kompisar också runt om. Sen vid 18 års åldern så bröt jag mig bort från det gänget. Ungefär då jag skaffade egen lägenhet. Då var man tydligen någon annan person för helt plötsligt så var jag accepterad överallt. Långtidssjukskriven, levde på F-kassan och min barnpension efter min far som gick bort i allt för tidig ålder.
Min lägenhet blev samlingspunkten för alla polare och vi var riktiga svin. Två trappuppgångar, tre våningar och tre lägenheter på Tjärna Ängar som det alltid var fest hos. Stackars satar som bodde runt oss. Skaffade ett fruktansvärt stormigt förhållande som höll i två år. Fattar fortfarande inte hur det kunde hålla så länge. Hade även träffat mina barns mor på en fest och under dom första 3 veckorna vi kände varandra så såg hon mig aldrig nykter. Visserligen tog det ett tag innan vi blev ett par. Att hon skaffade barn med mig är fortfarande ett mysterium. Skulle ni våga?

Men jag växte upp och mognade. Lugnade ner mig och blev en familjefar. Förmodligen inte den bästa men jag jobbade och drog in pengar i alla fall.

Nu blev jag den jag blev. Rätt så trevlig kille tror jag. Kan vara festens medelpunkt samtidigt som jag kanske bara finns i bakgrunden och allt däremellan . Beror på vilket humör jag är på.

Det här är ju bara en liten del av allt som strömmade runt i mitt huvud. Bara pga. att jag plockade ihop min stereo som har följt med mig under hela mitt vuxna liv.