jokerjojjee

Innan Ni börjar läsa så ska Ni veta att allt jag skriver är helt och hållet mina personliga åsikter och tankar. Har ingen fakta att peka på (Förutom % -talen) utan det är bara sådant som snurrar runt i min skalle.

Virriga jag!

Ja, det är bara förnamnet på mig. Ni ska vara glada att Ni inte får ett sånt virrigt brev som jag har skrivit dom senaste dagarna. Där pratar vi virrigt. Men det är tokprivat så mer än så får Ni inte nu. Nu så till det som jag satt och tänkte på idag. Jag hade några uppslag på vad jag skulle blogga om idag men det var flera korta så jag ska försöka binda ihop dessa så det får ett sammanhang. Många små ska bli ett.

Det slog mig för några dagar sen att jag har ju nu passerat hälften av mitt liv. Att tro att jag kommer att passera 84 år är bara patetiskt. Inte en chans. Jag lever inte riktigt som man bör. Gillar skitmat, alkohol, vakna nätter, tidiga mornar etc. etc. Inte alls som man ska göra med andra ord. Sen har jag ju sagt att vid 70 år så tar jag livet av mig. Jo, så har jag sagt sedan jag var typ 15 år eller liknande. Det sitter nu så inpräntat i mitt huvud att jag snart nästan kommer att tro på det. Visserligen så vet jag att jag aldrig kommer att kunna samla den kraften och modet som en sådan handling kräver så jag blir säkert äldre. Men varför sa jag så?

Enkelt. Vill inte vara en belastning för anhöriga och staten. Sen så lär väl inte pensionspengarna räcka längre än till 70 heller. Detta tänkta jag på alltså för nästan 30 år sedan. Tanken finns fortfarande. Pensionspengarna tar slut. Vem ska betala? Med tanke på hur vår regering styr detta land så lär ju inte de finnas kvar när jag blir 65. Men är allt Moderaternas fel? Tänk efter innan Ni skriker JAA rakt ut.

Glada 80-talet. Åh allt var så bra och vi levde som kungar. Allt var så lätt och Sossarna styrde vårt land. Helt plötsligt kom baksmällan. 90-talet. En utlandsskuld som bara växte och växte. Hur kommer det sig? Bidrag, bidrag bidrag. Det fanns inga pengar i statens skattkista men ändå. Låna från utlandet bara. Herregud, det var så lätt att bara ramla in på soss och hämta pengar så fort det gick emot en. Sjuka sig från jobbet blev ju rena semestern. Vaddå, man förlorade ju inget på det. Staten betalade. Försäkringskassan betalade från dag 1 då. Nu betalar företagen dag 2-14. Sen försäkringskassan. Dag 1 betalar du själv. Den så berömda karensdagen.

Hur många tog inte ut en till två veckors extra semester per halvår bara för man kunde. Självklart så fanns det människor som hade moral i kroppen, men många hade inte det när det är så lätt som det var då. Liksom, ingen karensdag, 90 % av lönen fick man behålla. Klarade man inte en månad så klev man in på soss och begärde bidrag. Jag vet. Jag har varit där. Killen som tatuerade mig och mina polare hade aldrig jobbat i hela sitt liv. Varför då sa han? Soss betalar den här lägenheten och ingen kollar upp vart jag får pengar ifrån. Bara svarta pengar. Sen fick folket upp ögonen och röstade fram Moderaterna 1991 tillsammans med Ny Demokrati. Här skulle utlandsskulden stoppas. Det inte folket var beredd på var att svångremmen skulle dras åt så fruktansvärt. Herregud, karensdag? Mindre i sjuklön mm mm. 1991 hade Modraterna mycket hjälp från Ny demokrati för att kunna ta makten. När Ny demokrati la ner så fick inte Moderaterna majoritet i riksdagen och förlorade då makten. Ja, äntligen så kom Socialdemokraterna tillbaka till makten. Nu skulle allt bli som vanligt igen. Blev det så? Nä, Sverige blödde fortfarande av 80-talet. Sossarna fortsatte helt enkelt på Moderaternas linje fast med en mjukare stil. Dom fick behålla makten tills Moderaterna började lova minskade skatter. Hur skulle det finansieras? Dom sa rakt ut "Höjda fackavgifter, minskade a-kassebidrag, mindre bidrag över lag och mer privat ägda företag. Folk tog nog dom inte på allvar utan röstade fram dom. Sen blev det ett djävla hallå när dom höll sina vallöften. Dom fick 2006 26,23% av rösterna och fick makten. Nu 5 år och ytterligare en valseger senare har dom över 34 %. Ändå skriker alla att det bara är skit med Sveriges regering.

Varför är folk så hemlighetsfulla när det gäller politik? Eller ska jag säga rädda för att säga sin åsikt? Gå ut på stan och fråga vilka dom stöder. Jag lovar att Ni får säkert 60-70% som säger Socialdemokraterna. Resten säger att dom är osäkra. Ja, om Ni inte springer på en företagsledare/chef. Då blir förmodligen svaret Moderaterna. Men hur kommer det då sig att Sossarna bara har 25,5% av väljarna? Moderaterna 34,8? (Vecka 42)

Folk är helt enkelt rädda att erkänna var dom står när dom möter en jämlike. När någon ringer från Sifo eller liknande så vågar dom säga vad dom tycker.

Var står jag då? Vågar jag stå för vad jag tycker och tänker. Tja, till viss del. Men jag är väldigt flytande i dessa frågor. Visst, jag kan gott och väl erkänna att min plånbok mår mycket bättre sen Moderaterna tog över makten. Samtidigt vet jag att många har fått det så mycket sämre. Jag behöver bara vända mig till min egen släkt för att se vilket helvete dom har med ekonomin och arbetslöshet. Alla dessa förbaskade så kallade arbetspolitiska åtgärder.

Ska jag bara tänka på mig själv när det blir val så kommer jag definitivt rösta på Moderaterna. Ska jag tänka på några av mina vänner och släkt så bör jag rösta på Sossarna. Tänk på att jag är medelinkomsttagare. Förmodligen kommer jag att rösta på något mittparti. Som sagt, det är långt kvar till nästa val och jag flyter hela tiden mellan partigränserna. Förra valet röstade jag inte på någon av dem. MEN… Jag röstade!

Oj, vad långt det blev. Ändå så har jag utlämnat så mycket. Jaja, då finns det mer att skriva om. Nu ska det nog räcka med politik på den här bloggen. Åtminstone tills nästa val ;-)

Okej. Några sista saker som jag står för:

Olof Palme var bäst.

Bättre utrikesminister än Carl Bildt kommer vi aldrig att få.

Det kryper i kroppen när folk nämner Mona Sahlin.

Jag stöder kungahuset.

Jag tycker alla bidrag ska behovsprövas. Inte få bidrag för bidragets skull. Typ barnbidrag.

Tack för visat intresse. Puss och kram Sverige.

Idag är det exakt 20 år sedan Freddie Mercury dog.

Jag skulle kunna slänga ut en massa fakta om denna man men det tänker jag inte göra. Den som vill ha en massa fakta och sådant kan klicka HÄR:

Jag tänker lite snabbt ge Er min bild av Freddie.

För mig var han den största, bästa och absolut den största divan som har haft sina fötter på denna jord.

Hans röst var grym. Hans scennärvaro kommer aldrig en annan artist att komma i närheten av.

Jag fick aldrig äran att gå på en "äkta" Queen-konsert. Jag var på Globen när Queen hade Paul Rodgers som sångare. Då hade dom Freddie på storskärm på vissa låtar och ändå så lydde publiken hans minsta vink. Finns nog heller ingen publik som är lika "väluppfostrad som Queens. Dom bokstavligt åt ur Freddies hand.

Klappa händerna… Ja visst.

Sjung… Ja visst.

Joddla… Ja visst.

När Freddie talade så lydde publiken.

Kommer ihåg Live aid på Wembley arena.

Var hemma hos en polare och hans mamma kommer ut och säger till oss att nu kommer Queen. Vi sätter oss ner och kollar. 20 minuter senare så är jag totalt trollbunden. Herregud, dom stjäl ju hela showen. Alla sa senare att dom var absolut bäst. Lyssna på några kommentarer HÄR!! Om Ni vill se deras Live aid uppträdande så finns det på Youtube.com

Men jag har några roliga episoder angående Freddie. Jag fick ett Freddie Mercury citat levererat för några veckor sedan som jag la ut på facebook. Det var "I don't want to be a rock star. I want to be a legend" Jag var ju tvungen att grotta ner mig i det. Var det verkligen sant att han har sagt så. Nja, jag hittade en intervju med Chris Smith från gruppen Smile och han sa följande. (Fritt översatt) "När jag kom in på caféet och skulle möta Freddie satt han i hörnet med händerna över ansiktet och såg allmänt förkrossad ut. Jag frågade vad som var fel. Då sa Freddie: I never gonna be a popstar. I gonna be a…… LEGEND."

Vi pratar år 1970 här. Inge fel på självförtroende här inte.

Roddaren Peter Hince berättade att när Queen spelade in skivan "News of the world" så kom Sid Vicious hög som ett hus in i studion och förolämpar Freddie och då tar Freddie tag i honom och bokstavligt kastar ut han från studion. Roger Taylor sa senare att han aldrig sett Freddie så arg och mörk i ögonen. I en intervju från sent 90 tal så berättar Roger att han tycker att Sid inte är klok. En idiot helt enkelt. Dom kom tydligen aldrig överens. Men vem blev störts? Sid eller Freddie?

För mig är han en legend. Tyvärr en död legend. Jag hoppas nu verkligen att det som Ian Haugland har sagt på Rockklassiker inte blir sant. Lady Gaga ska tydligen sjunga lite i Queen. Snälla. Nej tack!!!

Här är den sista videon Freddie spelar in. These are the days of our lives. Hårt hårt sminkad och inspelat i svart/vitt för att det inte ska synas hur sjuk han var. 3:50 in på videon. Snacka om att krossa Queen älskares hjärtan.

Tack för all din musik Freddie.

Du blev en legend.

R.I.P

Jaha då har man jobbat två dagar då efter sjukskrivningen. Ja det var väl som vanligt. Men en sak som jag reflekterade över ganska fort var att jag hade inte ont någonstans. Höften mådde bra, kände inget i knäet och rygg, nacke, axlar gjorde inte ont. Wow vad mycket en liten sjukskrivning kan göra. Blev väldigt förvånad när jag ramlade in på jobbet i fredags och det kändes okej att gå dit. Samma idag fast den här dagen ska vi nog glömma så fort det bara går. Mer om det strax.

Jag satt idag och funderade lite på att det tydligen är skillnad på att sitta och sitta.

Sen den 27/10 har jag slösat bort över 88 timmar på ett förbaskat dataspel. (88t 02min 29sek enligt loggen för att vara exakt) Sjukt. Man borde ju tycka att det borde slita på nacke och axlar. Herregud, man sitter spänd och glor in i en skärm med gamnacke och sen svär man lite och trycker på Esc-knappen och går från datorn lagom förbannad för att efter lite glass och kaffe vara tillbaka och tro att det kommer att gå bättre. Eller hur!!! Men som sagt, mina axlar och min nacke känns bättre än på länge. Men nu ska jag lugna ner spelandet lite. Har ju ett hem att ta hand om också.

Men tillbaka till jobbet. Eller rättare sagt den här jobbdagen.

Skulle aldrig klivit upp.

Först så hade jag sovit grymt dåligt inatt. Somnade efter 24 någon gång. Sen ringde klockan 4:15. Ja ja, seg som man var så drog man till jobbet.

Sen efter några timmar så började jag fundera på vad jag gjorde på jobbet. Då hade följande saker hänt.

Först så klarade jag av att skrapa bussen på Stationsgatan…
 




Den här lilla stolpen hoppade på mig
 

Sen om det berodde på trötthet eller om jag rent av var för nonchalant låter jag vara osagt. Jag har varit tröttare förut utan att något hänt. Vill inte skylla ifrån mig. Så djävla klantigt helt enkelt.

Sen så det riktigt otäcka. När jag ska köra linje 602 från Centrum mot Skräddarbacken så kliver det på ett gäng människor som man lugnt kan säga var överförfriskade. Men inte otrevliga på något sätt. Sen kommer jag ner på Jax och där står det runt 30 skolbarn. Små barn. Runt 6-8 år eller liknande. Fullt upp med att lasta på alla dom och då ser jag att det fladdrar till i backspegeln, men min första tanke var att han hade bråttom ut. Men när jag lastat klart så kommer det fram en person och säger att det ligger en man utanför bussen och blöder. Blöder? Jo, det kan man lugnt påstå. En av dom som hade lite för mycket innanför västen hade ramlat ur bussen och så pass olyckligt att han hade ett stort sår i huvudet.

Hjälp, vad göra? var min första tanke. Ut ur bussen, kolla om han var vid medvetande sen ringa ambulans. Tack gode gud att en av mina kollegor kom med 603:an bakom mig och såg det hela och hon hoppade ur och stoppade blödningen och vi kunde börja samarbeta med olika uppgifter. Jag ringde SOS och driften och letade kompresser medans Ditte fixade blödningen. Båda två pratade med honom och han kunde prata och visste vart han var. Så skönt att känna att man inte är själv i det ögonblicket. Tack Ditte. Sen dök polisen upp från ingenstans. Aldrig varit så glad att se poliser som då. Sen rullade allt på och jag hoppas att han kommer att klara sig utan men. Det finns säkert massor av saker som vi hade kunnat göra annorlunda/bättre, men jag är bara nöjd just nu med att det gick så pass bra som det gjorde.

Jag blev ju självklart sen, men så what. Inger på driften skickade genast ut en ny buss som täckte upp för mig så när jag blev tom så kunde jag köra ner till Borlänge Sjukhus och börja där i rätt tid. Sen en liten rolig sak. Ett av dom små barnen blev upplockad av sin far uppe i Skräddarbacken sa så här till honom när fadern frågade varför jag var så sen: Pappa, du skulle sett. En gubbe ramlade ur bussen och han blödde så djävla mycket. Sen kom polisen och ambulansen. Ojojoj vad blod det var pappa. Sen hörde jag inge mer men han pratar nog fortfarande om det.

Men tack Ditte, Inger, Polisen, SOS och ambulanssjukvårdarna. Allt gick väldigt snabbt och smidigt. Jag blev erbjuden att tas ur trafik, vilket jag tycker är helt rätt av dom att fråga, men det behövdes inte.

Så! Välkommen tillbaka till arbetet Jörgen

Ser fram emot en ny arbetsdag imorgon. Tjohoo.

Tillbaka till bloggen…

Javisst. Nu skriver jag igen. När och varför skriver jag? Alla Ni som följde min blogg förut vet att jag mådde för det mesta väldigt dåligt.

Nu är jag där igen. Tror jag använder bloggen som en katalysator. Att sätta mig ner vid tangentbordet och skriva lite gör att jag tappar bort lite av mig själv vilket kan vara så skönt.

Visst, nu mår jag piss igen men skit i det. Det är inte det jag ska skriva om. Men jag kan passa på att tacka mina vänner i min BF3 klan som har orkat med mitt spelande och min vilja att hela tiden ha någon av dem med ut och spela. Många timmars verklighetsflykt har det blivit. Sen även ett stort tack till en kvinnlig bekant som jag har haft lite kontakt med under den här tiden. Säger rätt saker och sms:ar rätt saker hela tiden. Tack.

Förlåt alla andra vänner för att jag har gått under jord, men orkade inte lyssna på alla. Vet att alla bara vill väl och det uppskattas oerhört. Men jag måste bearbeta mig själv just nu och jag vill göra det på mitt sätt.

Men till en annan sak nu…

Lågenergilampor. Min första lågenergilampa har nu gått sönder. Den höll i 10 år ungefär.  Väl spenderade 50 spänn. 5 kronor per år. Men nu kommer problemet.

Borlänge har ju dille på sopsortering. Kollade på Borlänge energi var sjutton jag skulle göra av lampan. Jag får ju för sjutton inte ens kasta vanliga lampor i hushållssoporna eller vid vår sopstation. Har lämnat dem till min mor som har en särskild behållare vid hennes sopstation för vanliga lampor. Men lågenergi då? Jo visst. Till återvinningscentralen ska dom eller till inköpsstället. Hmmm tror Ni Ica-maxi går på att jag köpt dem där när det står IKEA över hela lampan? Nä, det är nog bara att åka den där milen till fågelmyra och kasta den där. Kanske ska försöka se möjligheten att kasta massa andra saker också. Men ändå. Snälla Borlänge energi. Ge oss en särskild container att kasta skiten i vid våra sopstationer.

Är det bara jag som upplever det som ett problem eller är det fler som funderar?

Tack för den här gången. Nu kanske det blir fler inlägg.

Sköt om Er där ute. Jag kommer snart att krypa fram ur mitt skal och då djävlar ska Ni få tillbaka Eran Jörgen som Ni vill ha han. Puss och kram till alla på denna jord!!!