jokerjojjee

Ja jag lånar Martina Thuns favorituttryck idag. Vad är det för fel på folk?

Idag satt jag i lugn och ro och jobbade med det gamla vanliga. Körde buss. Inget ovanligt där. Då kliver det på en nysvensk som pratade svengelska. Dessutom mindre bra. Räckte fram en lapp till mig samtidigt som han sa ''jag ska hit, kan du tala om när jag ska kliva av'' fast inte så klart och tydligt. Dålig svengelska som sagt var. Vad stod det då på lappen? Jo, ett telefonnummer!!! Gissa om jag blev förvånad. Ser jag ut som Eniro eller? Försökte förklara för honom att jag inte visste vart detta telefonnummer går någonstans. Då börjar han rota i sina fickor och fick upp en massa lappar och en faktura som han la upp på myntbordet. Det enda jag hittade som var värt att kolla på var en faktura till folktandvården i Kvarnsveden. Kollade längst ner på den och, jippie samma nummer. Han skulle dit. Tack, jag säger till när du ska av. Tack och adjö.

15 minuter senare. Jag kommer åkande i motsatt riktning och stannar för en passagerare och öppnar självklart dörren. Tycker det hör till liksom. Det som jag då möter är en väldigt hög röst som säger: "Men för helvete, lyssna på vad fan jag säger" Tänkte då säga typ att det är liksom det första du sa men jag höll tyst. Märkte att han pratade i handsfreen till mobilen. Han pratade inte med mig alltså. Han lägger fram jämna pengar snyggt och prydligt och fortsätter att "prata" i telefonen. Med det menar jag som ni säkert redan förstått skriker i telefonen. Går liksom inte att missa vad han säger till motparten på andra sidan. Misstänker att det var hans stackars flickvän i andra ändan. Han skällde ut henne efter noter för att hon inte var hemma och istället hängde hemma hos den där djävla horkompisen som han smidigt uttryckte sig. Han kallade även hon för "Bitch" "Fitta" med det fina ordet djävla före…

Gissa om jag kunde låta bli att lyssna. Nä, men det var rätt så skönt när han klev av kan jag säga. Jag och övriga passagerare tittade lite på varandra när han klev ur och skakade lite på huvudet.

Okej, Jag har också bråkat med mina flickvänner men dom orden har jag nog aldrig använt mot dom. Om någon av Er kära "ex" läser detta så rätta mig via kommentarsfältet om jag gjort det. Vill ju inte verka skenhelig, men fan man måste väl tänka till lite i alla fall. Skulle kunna skriva mycket och länge om hur man behandlar andra människor men det finns det inte tid och plats för så jag säger bara som Martina Thun: " Vad är det för fel på folk"

När jag vaknade imorse så hade jag en stor klump i magen. Kändes inte bra. Det var verkligen den där känslan att något obehagligt kommer att hända. Då ville jag verkligen inte kliva upp ur sängen. Låg kvar och bara kollade på klockan medans den blev mer och mer. Jag blev dessutom mer och mer nervös. Började svettas och kände mig alldeles illamående. Vad sjutton är det som händer. Nu hade jag verkligen ingen lust att åka till jobbet. Kändes som något skulle hända mig. Började tänka vad är det jag ska göra idag? Vad kan jag vara nervös för?

Punkt 1. Jobba. Nej, det kan det inte vara. Har inte varit nervös för att gå till jobbet på bra många år. Varför skulle jag vara det nu?

Punkt 2. Köra yngsta sonens moped till St. Skedvi. Varför ska jag vara nervös för det? Det skulle ju bara bli en kul grej. Nähä inte det heller då.

Punkt 3. Betala räkningar. Nä knappast. Tråkigt som satan men inget att må illa över.

Sen det sista som jag hade inplanerat då.

Punkt 4. Ringa tre samtal. Läkaren, Com hem och en vän.

Okej, telefonskräck har jag. Hatar att prata i telefon. Allra helst med myndigheter, läkare och vissa kundtjänster. Prata med vänner har jag inga problem med. Men vara nervös redan på morgonen. Känns inte riktigt rätt.

Då bryter vi ner det ännu mer. Varför Com hem? Jo jag har blivit feldebiterad i två månader. Har bråkat med dom förut utan att jag känt så här.

Läkaren. Jag håller på och jagar operationstid. Men om jag känner så här bara för att jaga på dom lite så hur kommer jag då att känna den dagen jag ska operera mig. Då kommer jag ju att dö, och så var den operationen onödig.

Vännen då. Knappast. Det var bara ett kul samtal och det visste jag redan från början.

Känner samma fortfarande och allt är gjort. Okej, mopeden hamnade inte i St. Skedvi utan i Dan Hedéns mopedförråd. Tack Dan.

Vet fortfarande inte vad det kan vara.

Musiken är fantastisk. Vilka känslor som den kan väcka.

Jag är en fruktansvärd humörmänniska när det gäller att lyssna på musik. Ena dagen kan jag poppa och jubla över 800 grader med Ebba Grön för att nästa dag tycka det är den sämsta låten i världen. Dessutom har jag många hemligheter i mitt register. Vägrar säga att vissa artister är bra fast när jag är hemma själv så kan jag sitta och tjuvlyssna på mycket knepig musik. Kan avslöja en hemlighet. Det händer att jag lyssnar på Miss Li.

Jag tycker att min musik smak har blivit bredare nu på slutet mot hur den var förut. För några år sedan var det bara Queen som jag lyssnade på när jag var själv. Lyssnade självklart på annan musik också när det var annat folk i närheten. Nu förtiden så lyssnar jag på bland annat på Queen såklart, Sabbaton, Hammerfall, Thåström, Imperiet, Ebba Grön, Metallica, Katy Perry, Britney Spears, Roger Taylor. Ja ni ser spridningen. Fast den låt som just nu ger mig mest "ståpäls" är Bad Things med Jace Everett. Där finns det många förklaringar till. Ska förklara det någongång i framtiden. Den förtjänar ett helt eget inlägg.

Jag är inte den människa som kopplar ihop musik med massa minnen. Jag har ju fullt upp med att bara komma ihåg saker. Ska jag dessutom komma ihåg musiken också? Okej, visst har jag låtar som fastnat i huvudet. Kommer t ex. ihåg att jag lyssnade på Little girl med Sandra när jag skaffade mitt första riktiga förhållande.

Vissa kopplar ihop texterna till saker som har hänt eller vad dom vill ska hända. För min del så lyssnar jag inte så mycket på texterna. Är mer för att lyssna på rytmen, sången i sig själv och själva instrumenten. Men visst fastnar vissa texter. The show must go on är ett exempel på en låt som texten svetsats fast i huvudet. Men det beror nog på Freddie Mercurys död i samband med låtsläppet.

Har haft vänner som så fort dom har hört en låt så börjar dom prata om vad dom gjort till den och den låten. Själv står jag där som ett fån. Men börjar jag verkligen tänka till och om jag verkligen skulle vilja minnas så kommer jag säkert på en hel del. Det är nog bara det där att det inte kommer naturligt för mig. Men jag blir ju självklart glad om det kommer bra låtar på radion. Kan sitta och sjunga för mig själv. Eller sjunga och sjunga… Skråla låter kanske bättre. Jag tar inte ton inför andra människor. Jag har absolut ingen röst att skryta med och dessutom ingen taktkänsla. Men jag tycker om musik ändå.

Då var det helg igen då. Tokslut på bankkontot och inga planer. Rätt så skönt faktiskt. Ja, att inte ha några planer alltså. Att det är slut på kontot är ju inte så kul, men jag hade kul medans det fanns pengar på kontot.

Jag får skylla mig själv helt enkelt. Har totalt glömt bort hur man snålar. Mitt Visa kort dansar som bara den så fort jag är ut. Bryr mig ingenting. Förra helgen var helt klart värt vad det kostade. Ja så dyrt blev det faktiskt inte. Men varför ha en massa pengar på kontot när man dör? Där gör dom ingen nytta. Jag är med i svenska kyrkan och jag tror att dom står för en del av begravningen. Vill ju inte belasta barnen eller övrig släkt med den kostnaden. Om dom vill så kan dom ju ta en enkel och billig kista. Jag lovar, jag märker ingen skillnad. Ska ju bara grävas ner och hälsa på maskarna. Eller är det billigare att kremeras? Då tar jag den varianten. Nu har jag ingen koll på den biten för jag har inte tänkt gått och dö än. Har åtminstone en sak kvar att göra innan jag kan dö med ett leende på läpparna.

Jaha om man inte ska dö i helgen vad ska man hitta på då då? Tja ta det allmänt lugnt hade jag tänkt. Kanske äta något gott och mysa med barnen. Problemet är väl att dom för det mesta inte är så intresserade av att mysa med gubben. Brukar fungera om jag mutar dom med lite chips och dricka. Annars så får jag nog sitta själv i tv-soffan.

Tänkte försöka låta bli sådana saker. Man kan ju faktiskt köpa hem gurka och morötter med en smal dip att tugga på till en film istället för chips och dylikt. Vet att jag har gjort sådana försök förut och jag tyckte det var helt okej. Måste försöka skärpa till min livsstil. Lite motion skulle inte skada heller. Ska börja så fort min förbaskade hosta ger med sig. Är så trött på den nu. Eller är det bara ytterligare en undanflykt?

Ha en riktigt bra helg alla vänner för det ska jag ha vad som än händer.

Flera personer har funderat och frågat efter mitt senaste inlägg om jag gått och blivit deprimerad igen. Svaret är nej, nej. Herregud jag har ju nyss haft den bästa dagen på den här sidan årsskiftet. Nej jag är bara frustrerad över att jag inte kan hjälpa så mycket som jag vill till vissa personer i min närhet. Men i övrigt mår jag bra. Självförtroendet är bättre än på länge fast jag har haft lite motgångar. Men är det inte det man lär sig av?

Nej, jag mår bra. Förhoppningsvis så kommer det bara att bli bättre, men det är ju inget man vet. Jag börjar bli så van med att livet går upp och ner hela tiden så jag knappt reflekterar över det längre. Tycker ändå att livet ler lite nyckfullt mot mig just nu. Jag står just nu vid ett väldigt stort vägskäl och funderar. Som tur är så behöver jag inte välja vilken väg jag ska gå på egen hand. Men vi hoppar den här diskussionen nu. Nu till en liten roligare grej.

Min systerdotter åker till USA på söndag. Helt djävla fantastiskt kul. Så jag skulle vilja följa med. Jag gillar verkligen det landet. Har varit där några gånger och jag har aldrig blivit besviken. Hoppas verkligen att inte hon heller blir det. Men hon ska ju upp mot San Fransisco i Kalifornien så det blir nog allt annat än tråkigt. Det är väl flygresan som blir den jobbiga biten. Många timmar på planet blir det.

Sen idag på jobbet så satt jag och en kollega och pratade med varandra och då säger han att hans dotter ska till USA på söndag. Snacka om att det är en liten värld vi lever i.

Han jag pratade med kommer från Turkiet och han berättade att hans pappa alltid hade velat åka dit men inte kommit iväg och även han hade velat åkta iväg men inte heller kommit iväg. Men dottern som inte har funderat så mycket på det kommer iväg. Lite komiskt faktiskt.

Ja ja, roligare än så här blir det inte ikväll, men ha det så gott alla kära vänner.

Sitter och tänker lite nu när barnen har lagt sig. Vad saknar jag för färdigheter? Många antar jag. Det jag känner just nu är att jag skulle vilja vara lite djupare i tanken än vad jag är. Vill kunna ha den där förmågan att säga rätt saker i rätt tid utan att folk missförstår mig. Vilja vara den där människan som kan ha djupa ingående diskussioner om känsliga saker. Det är verkligen något jag saknar. Jag måste alltid tänka efter för lång tid, och när jag kommer på vad jag vill ha sagt så är det för sent. Kan även vara så att jag säger det så fel att det blir stora missförstånd. Inte bra.

Har till och med svårt att skriva ner det jag tänker just nu. Allt låter så bra i huvudet men när jag skriver ner det ser det så otroligt fel ut. Har raderat massor av rader just nu.

Inte bra för mig att sitta uppe på nätterna och fundera tydligen.


Om jag inte ens kan skriva ner mina tankar och ord, hur ska jag då kunna säga det till någon som behöver höra mina ord?

Har sagt så mycket dom senaste dagarna som har kunnat bli stora missförstånd. Pratat alldeles för mycket i gåtor. Även sagt massor av saker som jag verkligen menat, men det har tydligen inte kommit fram på rätt sätt. Varför inte då? Jo, för ingen tar mig på allvar. Gudskelov så det viktigaste jag har sagt på flera, flera år gått fram i alla fall. Jag måste lära mig att säga saker rakt ut så det inte kan missförstås samtidigt som det inte får låta som om jag bara säger saker och ting med en axelryckning.

Är så förbannad på mig själv så jag kan dunka huvudet i väggen. Varför ska jag vara en sån ytlig person? Hur ska man göra för att förändra sig? Problemet som jag ser det är att man måste börja tänka på ett helt annat vis. Men en vana är svår att bryta.

Äh nu får det räcka. Kommer i alla fall aldrig att få fram det jag vill ha sagt. Nu ska jag ta och skriva ett långt brev till någon.

Sitter och kollar ut på Borlänge och Kupolen när staden börjar vakna. Borde egentligen sova. Har slumrat i lite över två timmar inatt bara. Tänker på gårdagskvällen. Hade fruktansvärt roligt från första ölen till sista Fantan på McDonalds. Fick mig en riktig predikan av mannen med Borlänges godaste irish coffee. Jag lovar, jag lyssnade. Det gör man när han börjar. Det är så skönt att ha en sådan vän som kan gräva ner djupt och bryta upp allt i små stycken och verkligen försöker få mig att fatta vad allt handlar om. Så det är nog en hel del en anledning till min just nu sömnlöshet. Han fick mig att tänka, tänka och tänka. Men jag hade så himla kul och trevligt hemma hos honom och hans underbara flickvän. Älskar att vara hemma hos dessa underbara personer.

Efter viss tvekan så lämnade jag dom för att gå på stan och fira en väns födelsedag. Varför tvekan? Jo, jag hade ju faktiskt bjudit dit mig själv och jag var inte beredd på att bli bjuden på den andra festen på kvällen. Okej, jag hade fått ett sms tidigare under dagen som antydde att det skulle bli party, men allvarligt, jag trodde inte det skulle bli party. Så jag hade förvarnat mina vänner att jag kanske skulle försvinna. Men kvällen blev mycket lyckad måste jag säga.
Vi hade hur kul som helst. Var på puben och umgicks och träffade massa trevliga människor. Satt även och pratade med en tidigare anställd på restaurangen Fortuna som känner igen mig eftersom jag en gång i tiden var stamkund där. Kul att dom känner igen en fortfarande. Sen drog vi till McDonalds för fyllemat. Man kan tydligen lätt fördriva nån timme där. Tyvärr så tog kvällen/natten slut alldeles för snabbt. Har inte en aning om hur mycket klockan var när vi skildes åt, men efter jag kom hem så var jag vaken ett tag innan jag bestämde mig för att sova. Då var klockan 04:50. 24 timmar och 20 minuter var det från klockan ringde tills jag kröp i sängs. Lång härlig fredag.

Häromdagen plockade jag ihop och la undan min gamla stereo. Den har följt med mig under hela min uppväxt. Skaffade den 1984 har jag för mig. Det var min bror som sålde den till mig. Han behövde väl pengar som vanligt. När jag höll på att plocka ihop den så började jag tänka tillbaks över alla åren som gått. Självklart var jag tvungen att leta reda på lite låtar från den tiden, fast nu på Spotify. Hittade massor av roliga låtar och självklart minnen. Grupper som Iron Maiden, Judas Priest, AC/DC, Queen, Kiss, Scorpions, Bon Jovi, Accept, Europe och sen även sådant som inte var hårdrock. Håll i er nu. Vi lyssnade även på Culture Club, Aha, Lilli o Sussi, Samantha Fox, Sabrina, Carola (Runaway skivan. Vi ska inte överdriva nu) Pernilla Wahlgren mm. Självklart fixade jag till en spellista med dessa.

Medans musiken strömmade ur högtalarna från dessa artister så tänkte jag tillbaka på hur dessa år formade mig. Från den där killen som gärna satt och gömde sig i uppehållsrummet i skolan, rädd för alla andra elever för att sen söka tryggheten efter grundskolan hos pundare och skurkar som var närmare 10 år äldre än mig. Japp, bland dom trevliga människorna blev jag accepterad för den jag var. 16 år gammal. Ska väl nämnas för protokollet att jag var ren under den korta tid jag umgicks med dom. Självklart så hade jag några jämnåriga kompisar också runt om. Sen vid 18 års åldern så bröt jag mig bort från det gänget. Ungefär då jag skaffade egen lägenhet. Då var man tydligen någon annan person för helt plötsligt så var jag accepterad överallt. Långtidssjukskriven, levde på F-kassan och min barnpension efter min far som gick bort i allt för tidig ålder.
Min lägenhet blev samlingspunkten för alla polare och vi var riktiga svin. Två trappuppgångar, tre våningar och tre lägenheter på Tjärna Ängar som det alltid var fest hos. Stackars satar som bodde runt oss. Skaffade ett fruktansvärt stormigt förhållande som höll i två år. Fattar fortfarande inte hur det kunde hålla så länge. Hade även träffat mina barns mor på en fest och under dom första 3 veckorna vi kände varandra så såg hon mig aldrig nykter. Visserligen tog det ett tag innan vi blev ett par. Att hon skaffade barn med mig är fortfarande ett mysterium. Skulle ni våga?

Men jag växte upp och mognade. Lugnade ner mig och blev en familjefar. Förmodligen inte den bästa men jag jobbade och drog in pengar i alla fall.

Nu blev jag den jag blev. Rätt så trevlig kille tror jag. Kan vara festens medelpunkt samtidigt som jag kanske bara finns i bakgrunden och allt däremellan . Beror på vilket humör jag är på.

Det här är ju bara en liten del av allt som strömmade runt i mitt huvud. Bara pga. att jag plockade ihop min stereo som har följt med mig under hela mitt vuxna liv.

Alla känner apan och apan känner ingen.

Känns det igen? Det gör det här. Herregud vad jag träffar folk som kommer fram och hejar på mig som jag inte har en aning om vilka det är. Vad höll jag på med under min ungdomstid egentligen? Hej Jörgen, vad länge sen vi sågs! Nähä, jag vet inte ens vem du är ju…

För några dagar sedan klev det på en kille och såg skitglad ut och hejade med hela ansiktet. Han frågade hur länge jag kört buss efter tiden jag satt inlåst på ett kontor. Jag berättade att det var typ 4 år sedan med ett stort frågetecken i mitt ansikte. Han bara skakade på huvudet och tyckte det var konstigt att han inte sett mig på så länge. Han pratade på om allt och ingenting och jag vet fortfarande inte vem han är.

Det har hänt mig flera gånger och jag tycker det är så fruktansvärt pinsamt att ställa frågan ”Vem är du?”

Hade en tjej för massor av år sedan (Innan jag hamnade på kontoret) som åkte med mig och alltid stod framme och pratade med mig. Hon visste exakt vilken jag var. Jag lärde känna henne och fick reda på hennes namn, vart hon bodde, vilken som var hennes kille och framtidsplaner. Hon ville börja jobba på Stena line har jag för mig. Hon fick jobbet. Först när hon har dragit iväg fick jag reda på vem hon var. Hon var en syster till en suparkompis och hade varit med ett par gånger och festat. Men herregud, hon hade ju växt till sig. Inte kände jag igen henne.

Sen finns det ju dom som har stenkoll på mig tack vare jobbet. Hur ofta efter en blöt helg har man inte fått frågan ”Hade du trevligt i helgen?” när folket klivit på bussen. Även frågor som ”Har du nyktrat till?” ”Vart försvann du efter Engelska då?” ”Helvete vad dragen du var i helgen” osv.  osv.

Även frågor inne på krogen dyker upp. ”Körde du inte 601 i morse?” Eller en del bara måste kommentera typ att dom åkt med mig under dagen. Okej, men jag kommer inte ihåg dig. Jag har typ kört 700 pers idag. Hallå!

Det märks verkligen att vi bor i en liten stad.

Tur att man inte är den där människan som ska ragga och flörta hej vilt. Går jag ut med mina vänner så håller jag mig till dom.

Tänk vad pinsamt om man skulle hålla på och ragga och få nobben, sen kliver den personen på bussen. Pinsamt. Fast jag skulle förmodligen inte känna igen henne.  :-)

Dags att välja vilka som ska styra det här landet i fyra långa år nu. Okej, ni behöver inte vara orolig! Jag ska inte försöka få Er att rösta röd/grönt eller blått. Ville bara vräka ur mig lite tankar om det här. Vi satt några kollegor i fredags och diskuterade valet och partier. Märkte snabbt att är det något som väldigt bra vänner kan bli osams om så är det politik. Det känns nästan som att alla har en helt egen åsikt. Vi skulle nästan behöva 9 miljoner partier här. Röd/gröna är bra på vissa saker och dom blå på vissa saker men inget av dessa partier verkar ha allt man vill ha i sina valmanifest.

Jag är t.ex. trött på röd/grönas löften som hela tiden avslutas med meningen ”Om det finns pengar.” Jamen hallå! Det finns inga. Om vi ska få samma välfärd som på 80-talet så kommer vi att dra på oss lika stora utlandsskulder och budgetunderskott som vi hade då innan svångremspolitiken i början på 90-talet kom in i bilden och stoppade upp raset.

Sen dom blåa då! Stackars pensionärer, förtidssjukskrivna, långtidssjukskrivna och sjukpensionärer. Tvingas till jobbet för att dom ska ha tag på fuskarna. Okej tanken kanske är bra men systemet fungerar inte.

Har vi egentligen yttrandefrihet i Sverige? Om du vräker ur dig att du tänker rösta på t.ex. SD så lovar jag dig att du får sneda blickar på dig. Eller säg till en ur-sosse att du ska rösta på moderaterna. Ja, då är bråket igång.

Vad fan, rösta på vad du vill. NOT MY BUSINESS. Jag tänker aldrig anklaga någon för vad dom röstar på. MEN, jag vill inte bli osams med någon pga. politik så jag tänker hålla käften om mitt val. Jag känner röda, blåa och SD människor och jag respekterar dom för deras val. Respektera mitt val också. Två människor känner till mitt val och dom respekterar det. Det räcker så.

Bara välja. Pest (Mona Sahlin) eller Kolera (Fredrik Reinfeldt)
Väljer du SD så är det en chansning. Ingen vet vilka dom kommer att stödja om dom blir vågmästare. Rösta på vad du vill så vet vi på kvällen den 19/9 vilka som vann.

Idag så har jag en bra dag, men den hade lika gärna kunnat bli en av dom värsta dagarna i mitt liv.

Sista turen för dagen. Sitter och funderar på resten av dagen när jag passerar Soltorgsskolan i sakta fart. Då kliver det ut en tjej rakt ut i vägen framför bussen kollande åt fel håll och snackar med sina polare. Ingen har koll på att jag kommer med 15 ton buss. Kastar mig på hejdaren och signalhornet. Kunde inte svänga vänster för där kom mötande trafik. Hon kastade sig bakåt samtidigt som hennes polare drog tag i henne. Missade henne med ca: 50-100 cm. Puh, det gick bra. Tummen upp från henne och skakiga ben hos både henne och mig. Men annars ser det här ut att bli en bra dag.

Vaknade i morse med den känslan. Klockan ringde och jag hade inte ont i halsen. Inte i ryggen heller. Fan vad skönt. Kände mig dessutom hyfsad pigg med tanke på att klockan ringde 03:30. Sen har dagen på jobbet varit bra. Bara bra härliga kollegor nere vid garaget samtidigt som mig både före start och under rast.  Hade jag inte haft dessa kollegor så hade man nog bytt jobb för länge sen. Att jag dessutom fick se en kollega köra tokfel gjorde ju inte dagen jobbigare. Sen har jag haft sådant där skönt flyt hela dagen. Lagom med folk, lätt att hålla tiderna och bra passagerare. Inget tjafs på hela tiden.

Sen ikväll så ska jag och min bror på hockey i Långshyttan. Det kommer att bli absolut första gången jag och min bror går på hockey tillsammans. Så fruktansvärt kul det kommer att bli. Min bror har alltid varit den där sport hataren. Bara idioter och drägg håller på med sport enligt honom. Så var han förr alltså, men nu på senare år så har han börjat gilla hockey iaf. Sen märks det ju vilket lag sådana som han börjar hålla på. Sådana människor som inte kan ett skit om hockey alltså. Han håller på Brynäs. Det är väl det laget man väljer i dessa fall. (Förlåt Helen om du läser det här, men kunde inte låta bli haha.)

Nu blir det lite vila i en timme innan det är dags för maten. Dagar när man mår så bra som jag gör nu ska man vara rädd om och njuta av. Det är min uppgift nu.

Det finns många personer jag beundrar både runt om mig och personer som jag inte ens känner igen. Tänk alla som jobbar som personlig assisten t.ex. Sen alla ensamstående föräldrar. Men de som jag vill hylla lite extra är alla föräldrar som får barn med medfödda handikapp eller att handikappet dyker upp i ung ålder.  Tänk på alla stackare som föds med t.ex. Downs Syndrom.
Finns så många andra handikapp. Vår kropp är fantastisk men fruktansvärd skör. Alla ni som har ett friskt barn. Var glad för det. Jag personligen vet inte hur jag skulle reagera vid ett sådant besked inne på BB.

Dessa föräldrar som får besked om att deras barn har en utvecklingsstörning måste ju på en gång förstå vilket jobb dom har resten av livet. Det är en helt annan sak att uppfostra ett friskt barn mot ett handikappat barn. Sen finns det ju massor av andra handikapp också. Vi har även cerebral pares eller cp-skada som man säger i folkmun.

Flera:

Osteogenesis imperfecta

Pku

Vacterl

Här är bara sex av massor av möjliga sjukdomar.

Jag förstår inte hur dom orkar, men beundrar dessa föräldrar som tar hand om sina barn och är exakt lika glada över sina barn ändå fast i vissa fall så vet dom att dom måste ta hand om barnen resten av sitt liv. Visst, vi andra måste också göra det, men inte på samma sätt. Våra barn flyttar hemifrån och kommer förmodligen att klara sig själva med tiden. Deras barn kanske kommer att bo kvar tills man själv ramlar av pinnen. Självklart så vet jag att en del klarar sig själv fast dom har utvecklingsskador. Finns flera exempel på det bara i den här stan. Men jag beundrar iaf dessa föräldrar som ler med hela kroppen, skämtar och bara verkar må super. Tycker ibland att det finns föräldrar med handikappade barn som är mycket gladare över sina barn än dom som har haft turen och fått friska barn.

Vilka fantastiska föräldrar det finns i denna värld. Vet att det finns föräldrar åt andra hållet också men dom tänker vi inte på nu.

Skänk bara en tanke till dessa föräldrar och barn. Det tänker jag göra.

I lördags så beställde jag lite saker från NetOnNet. Lite högtalare, förstärkare, mediaspelare, kablar och högtalarstativ. Tänkt då lite snabbt att det här kommer väl tidigast i slutet av veckan, men idag tisdag så ringde dom från posten och ville boka tid för avlämning. Jag trodde knappt det var sant. Snacka om snabba ryck. Tack NetOnNet. Nä, jag är inte sponsrad av NetOnNet.
Tyvärr så jobbade jag så jag sa att jag kommer förbi och hämtar det. Fan vad kul med lite nya grejor. Sen började jag fundera. Hmmm jag har betalt en massa pengar för utkörning och hur bråttom har jag egentligen. Inte så bråttom. Ringde upp posten igen och sa att jag fått förhinder ”host, host” så jag vill boka en tid imorgon onsdag. Sagt och gjort. Svaret är helt fantastiskt. ”Inga problem, det kommer imorgon mellan 8-16. Va! Ska jag säga så när en passagerare frågar när bussen kommer också? ”När kommer bussen? Tja, någon gång under dagen!” Jaja jag är iaf ledig hela dagen så det löser sig. Jag har ju som sagt vad inte bråttom.
Har redan planerat med en kompis när vi ska sätta fart på hela systemet. Dra kablar, sätta upp högtalare mm. Vi ska dessutom formatera lite datorer och kasta pil och dricka en eller kanske två öl den dagen. Blir en heldag/kväll med roligt sällskap och lite roliga saker att göra. Tack Glenn.

Jag har varit/är sjuk och eftersom jag dessutom är dammallergier så bör jag damma i sovrummet lite extra dom gånger jag mår så här. Sagt och gjort. Dålig som man var så var det bara att sätta igång. När jag höll på så såg jag en hårsnodd som satt fast på sängstolpen. Började prata med den. Haha. Jo så illa kan det vara ställt med mig. Det jag sa var ”Jaha du sitter här än. När ska du kastas då?” Nu är ju det så att den här hårsnodden är mitt ex som har lämnat kvar den här sen en väldigt lång tid tillbaka. Skrattade lite för mig själv och tänkte ”Äh häng kvar där du.”

Men fortfarande efter så lång tid finns det grejor kvar som påminner om henne. Det gör mig inget. Det är ju inte så att jag satt mig på sängen och grina. Nä, tyckte bara att det var knepigt att jag inte fått bort allt än. Men senare under veckan så skulle jag handla lite saker på nätet och drog ner ett gammalt kollegieblock från hyllan för att skriva ner vad jag behövde och skulle beställa. Slog upp det och fick se rakt i ansiktet ”God morgon, skulle du vilja ta bort strykbrädan? Blev bråttom i morse.” Åh herregud, vem har skrivit det? Jag stryker aldrig och det gjorde inte mitt ex heller. Så texten är alltså minst 13 år gammal. Om inte mer. Var tvungen att läsa mer. Jo det var från mina barns mor som hade skrivit det. Alltså så har jag ett väldigt gammalt kollegieblock hemma. Tittade igenom det lite snabbt och kom rätt så snabbt underfund med att det var ju lite så här jag och hon kommunicerade med varandra under tiden vi både jobbade skift. Via lappar liggande på köksbordet. Nu tänkte jag att finns det här kvar finns det säkert en massa andra saker kvar. Kollade igenom en kartong som jag har liggande i garderoben och japp, där hittade jag massa saker. Gamla brev, grattiskort, fotografier. Haha jag satt och läste igenom några brev från flera stycken av mina gamla flickvänner och smålog. Kom ju ihåg en del av dom medans vissa brev var som om jag aldrig har läst dom. Jag hade spår av samtliga av mina flickvänner utom den första jag var tillsammans med. Där fanns det ingenting. Med andra ord, det tar alltså 25 år att sopa bort alla spår. Så hårsnodden får hänga kvar ett tag till då.

Som jag skrivit tidigare så är mitt liv verkligen en berg och dalbana. Men den sista tiden så måste jag säga att det har stabiliserat sig rätt så mycket. Jag har bestämt mig vad jag vill och tänker inte stressa fram några beslut. Visst har jag haft några riktiga toppar under sommaren som gått. Vissa dagar har helt enkelt varit fantastiska. När man får sådana dagar så pikar man ju rejält. Skillnaden är väl att jag inte mår riktigt dåligt längre. Förut så kunde jag sjunka riktigt långt ner. Kunde ta en droppe alkohol eller några svaga insomningstabletter bara för att somna. Jag mådde riktigt dåligt runt midsommar när jag fick ett jobbigt besked och då gick det verkligen mycket upp och ner men har nu kunnat lämna det bakom mig. Mycket tack vare att några vänner har orkat lyssnat på mig om och om igen. Efter det så har jag kunnat hålla en jämn nivå på mitt psyke. Har inte tagit några insomningstabletter på länge nu och har inte heller använt alkohol som insomningsmedel på bra länge nu.

Sen har jag märkt under den här tiden att jag har väldigt lätt för att lita på en del personer. Jag har öppnat mig totalt för några vänner som jag aldrig trodde jag skulle göra. Men det måste ju vara att man känner en stor tillit till den andra personen snabbt. Eller är det bara så att jag behöver vräka ur mig en massa? Men det är så skönt när man märker att någon verkligen lyssnar och inte bara säger ja på rätt ställen utan kommer med bra frågor och förklarar hur han/hon tänker.

Nu ska det väl tilläggas att det finns vänner som svikit mitt förtroende också. Men till viss del får jag väl skylla mig själv. Talade väl inte riktigt om att han skulle hålla käften om vissa saker, men jag trodde att han skulle förstå det. Men ingen skada skedd. Lite tjafs så var den saken ur världen. Jag bryr mig inte och jag kommer säkert att säga saker i förtroende till honom igen. Sån är jag. Litar ju på människor.  Sen är det ju inte så att jag håller inne med en massa statshemligheter heller. Skulle någon svika mitt förtroende så kommer ju inte världen att gå under. Jag kommer inte att gripas för landsförräderi heller.

Så min berg och dalbana kommer att fortsätta men just nu känns den mer som en europaväg.

Nu blir det soffan igen och en Mucoangin i munnen. Får ju ta sex stycken om dagen. Självklart ska det utnyttjas. Halsen skriker och gör ont. Ha det så gött allihop så hörs vi.

Tänk hur intensiva drömmar kan vara. Man vaknar upp på morgonen och får lov att tänka efter om saker och ting verkligen har hänt. Har hänt mig så många gånger. Nu senast så drömde jag att jag hade donerat bort en av mina njurar och blivit opererad såklart. När jag vaknade så hade jag ont. Riktigt ont på min högra sida. Var tvungen att googla på det när jag vaknade för att se om det verkligen är där som man blir opererad. Mycket riktigt. Hade ont exakt där det här ärret sitter fast på andra sidan då.

Bilden tagen från: http://candis.se/images/2008/scarred_3561872.jpg

Nu fattar jag väl också att jag någon gång har hört talas om en sådan operation och mitt undermedvetna kom ihåg det.

Men det är faktiskt riktigt fascinerande att man kan drömma så stark.

Har även vaknat upp och varit bergsäker på att det har legat en person bredvid mig i sängen fast ena sidan är obäddad för tillfället. Tycker mig även ha känt en svag doft av parfym. Sen när man vaknar upp riktigt så börjar man fundera. Har detta verkligen hänt? Nä, tydligen inte eftersom det inte är bäddat bredvid och den tiden som min klocka ringer så skulle nog inte kvinnan hunnit smyga bort/hem till sig. Vad är det våra drömmar vill ha sagt? Är jag rädd för att opereras? Eller är det något helt annat? När det gäller drömmar så finns det så mycket som är outforskat. Ska man gå till en drömforskare? Vad vet dom egentligen? Själv så tror jag bara att det är vårt undermedvetna som skojar lite med oss på nätterna. Man drömmer helt enkelt om något man upplevt eller pratat om under dagen. Helt min egen teori. Protestera om ni känner för det.

Sen dessa dagdrömmar. Dom är ju rent ut sagt livsfarliga i mitt yrke. Jag är expert på att sitta och drömma mig bort under dagarna. Det känns så skönt att bara koppla bort medans jag jobbar, men hur många gånger har jag inte varit så borta att jag helt plötsligt tittar upp i backspegeln och blir alldeles rädd över att jag har så mycket folk med mig. Jag kan ibland tro att jag har plockat upp typ 10-15 pers och så sitter det nästan 40st i bussen. Hoppsan! Snacka om att vara bort i sin egen värld. Undrar om det syns på mig när folket kommer på att man inte är närvarande?

Dagdrömmarna är ju till skillnad på drömmarna man har på natten helt avsiktliga. Man drömmer sig bort med dom drömmarna man vill ha. Där finns det inte så mycket mystik att fundera över.

Nu ska jag gå och lägga mig på soffan och vila lite, sjuk som jag är. Hoppas jag får drömma några trevliga drömmar.

Hörs senare kära läsare.

För en månad sen fyllde jag år. Då kom några vänliga vänner på besök. Dom hade med sig en liten present.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla den presenten. Tyckte det var riktigt kul. Men sätta på mig den? Nja, tror inte det. Inte utan kläder i alla fall. Men jag såg ju på dom att dom ville jag skulle sätta på mig den men icke.

Men en kväll med en irish coffee i handen så kunde jag inte hålla käft. Har vi hört den förut? Haha. Jag sa, okej då. Jag sätter på mig den med kläder under och lägger upp bilder på bloggen. Sagt och gjort. Nu är dom här.

Man måste ju bjuda lite på sig själv, och jag har mycket lättare att bjuda på mig själv med käften än framför kameran. Jag känner mig väldigt obekväm framför kameran måste jag säga. I alla lägen. I det här läget är det ju lite värre.

Jag lovade bilder i alla vinklar men jag är ju så fruktansvärt blyg så kära Zara och Dan. Ni får nöja er med dessa.

Men jag hade en riktigt bra födelsedag med härligt folk springande hemma hos mig. Massa gratulationer på Face såklart och även SMS och sång. Men nog är det skillnad på födelsedagspresenter nu när man blir över 40 mot när man fyllde år i yngre tider.

Undrar hur många som har klarat av att läsa ner hit utan att spytt upp dagens middag över bilderna. Grattis på er i sådana fall.