jokerjojjee

Vad less jag är på reklam i radion. Men lyssnar jag på public service radio? Nä. Jag sitter där mellan klockan 05:00-06:30 och mellan 10:00-19:00 och lyssnar på reklamradio. Ja, dom flesta vet att jag lyssnar på Rockklassiker. Visserligen lyssnar jag på P3 mellan 06:30-10:00 men annars är det rockklassiker som rullar.

Men varför lyssnar jag på P3 då för? Jo, det är så enkelt att jag tycker att deras morgonprogram är bättre än Rockklassikers och så kan man ju behöva höra vilken musik som släpps för tillfället. Annars kommer man väl att fastna på 70, 80 och 90 talet. Lite uppdatering skadar inte.

Men annars är det ju den "fantastiska" reklamradion som gäller.

Nu har man lärt sig alla reklamjinglar utantill. Man vet vilket klockslag det blir reklam och man vet nästan till 100% vilken reklam som kommer. Sen sitter puckot jag och lallar med i reklamen. Man är ju inte frisk någonstans. Kom på mig själv idag att verkligen sjunga med till 118 800 högt o tydligt. Tack för att jag inte hade några passagerare med då.

Hej och välkommen tillbaka till bloggen Jörgen.

Ja det var ett tag sedan jag bloggade lite. Har varit lite annat runt om mig som jag valt att fokusera på. Bara trevliga och roliga saker. Men inget jag tänker skriva om här. Men fan vilken härlig och underbar helg jag haft. Bästa helgen lätt på denna sida av året. Men det var inte det jag skulle skriva om nu. Då så, då tar vi tag i det.

Jag och en mycket god vän pratade härom kvällen lite om dessa tider och faran med ljus, men även hur fruktansvärt mysigt det är.

Tänk vad härligt det är att tända en massa ljus och mysa i soffan när vinden blåser och det är typ -15 -20 grader ute. Kura ihop sig under filten och kolla på en bra film eller bara umgås med varandra. Superhärligt.

Men med ljus så kommer ju faran upp med eld. Alla vi vet ju vad eld kan ställa till med. Att det brinner ner en hel del hem under adventstider och juletider vet vi ju alla om. Jag bor ju i en lägenhet och mitt hem kan ju brinna upp utan att det är jag som glömmer ljusen. Kan ju vara min granne på bottenvåningen som glömmer. Grannen klarar sig och jag dör av rökförgiftning. Ingen trevlig tanke. Om det är så att jag hinner vakna, vart ska jag ta vägen om det börjar brinna så det sprider sig ut i trappen? Hoppa ut genom fönstret? Tja, vet inte det. 15 meter ner till backen. Kommer att göra grymt ont om jag överlever ett sådant fall. Men vem vet vad man kan ta sig till i ett sådant läge. Dom hoppade ju från 90:e våningen vid WTC 11/9 2001.

Skulle jag kunna leva med mig själv om jag glömde ljusen så några av mina grannar gick bort? Knappast.

Nä kära vänner. När Ni tänder ljusen så se till att dom står fritt och att dom kan brinna ut helt utan att dom kan tända eld på något. Ingen otäck mossa eller liknande i ljusstakarna. Inte i närheten av tyg heller för den delen. Se till att underlaget inte kan bli för varmt och ta eld. Helt enkelt, var försiktig och tänk på att alla kan glömma att blåsa ut ljusen. Även DU! Tänk efter före och se till att ljusen kan brinna ut utan fara.

Ha en väldigt trevlig ljustid så hoppas jag att Ni alla fortfarande är runt mig när våren kommer knackande.

Tänk vad lustigt egentligen. När jag slog mig ner och skulle börja skriva så visste jag exakt vad jag skulle skriva. Men när jag hade öppnat http://blogg.se och satt fingrarna över tangenterna så var allt borta. Nu har jag inte en aning om vad som jag vill ha sagt. Tur man inte är en författare för då skulle man inte kunna sitta och bara fylla ut ett inlägg med bara en massa goja.

Men helgen närmar sig med stora steg. Har nu lämnat mardrömmen på 6 arbetsdagar med över 11 timmars skift. Visserligen var helgen mitt i och bröt av men det känns i kroppen i alla fall. Nu kommer två lugna sköna korta dagar och sedan helg. Gud vad härligt. Se, vad är det som händer?

På fredag så ska jag luncha med Marie. Skönt att man kan träffas och snacka lite skit fast man har gått ifrån varandra. Sen på kvällen så kanske jag ska ut med en vän och då även träffa en ny bekantskap. Allt är väl inte spikat än, men väntar på besked.

Lördag är det en pokerturnering som jag tänkte vinna. Vill bli familjemästare igen. Förlorade ju den titeln till kära systerdotter Matilda förra gången. Men förlora två gånger på raken har fortfarande inte inträffat och det ska det inte göra den här gången heller. Skulle jag förlora så ska jag nog hitta på något att skylla på.

Söndag är det julbord med jobbet. 11:30 på förmiddan. På en söndag? Ja, någon hade visst otur när dom tänkte till. (Tack för det uttrycket Johan W) Företaget vill nog hålla oss nyktra så vi inte säger vad vi tycker.

Sen är det dags att hoppa i bilen och åka iväg till barnens mamma för att fira mina barns halvsysters födelsedag. Ooops, har inte handlat någon present än. Hm, måste skaffa hjälp där.

Så, jag vet fortfarande inte vad det var jag skulle skriva om, men det blev ett halvlångt inlägg i alla fall. Ha det gott alla läsare. Ta det lugnt nu så här i adventstider.

Lördagen stod för flera överraskningar. Hade bjudit över Dag, Dan och Zara på en lugn och trevlig pilkväll. När klockan var ungefär 18:45 ringer det på dörren och jag är beredd på att det är Dan och Zara. Det var dom också så när dom kommer in så ser jag att det är en till kille med och min första tanke var att Dag tog sällskap med dom, men det var Viktor Sam som ramlade in. Han har ju varit och är i Norge och kör så det var en sådan överraskning att se han att jag blir så fruktansvärt glad så jag bara skriker rakt ut och bokstavlig kastar mig på honom och kramar om honom. Kan inte komma ihåg någon gång som jag reagerat så starkt. Jag lovar, jag fick världens glädjefnatt.

Tror att till viss del så kan det bero på att jag själv mår så himla bra just nu och jag har fått ordning på en hel del tankar och funderingar. Hela förra veckan var så himla suverän och det här var verkligen ytterligare ett plus i den veckan.

Sen så kom även Dag över innan Erik och Emma tittade in. Sen kom även Emmas syster Sofia över och så kom den stora överraskningen. Min granne ramlade också in och ville vara med och ha trevligt. Med sig hade han en kvinnlig vän som var väldigt pratglad måste jag säga. När vi satt och pratade så kom vi underfund med att jag känner hennes pappa eftersom han är en kollega till mig. Stora skratt när vi kommer underfund med det. Världen är bra liten alltså.

Nu hoppas jag bara att den här veckan fortsätter likadant som förra veckan så kommer det här att bli så bra.

Snart slut på månaden och räkningarna betalda. Räkningar är ju så fruktansvärt tråkigt, men dom måste betalas. Nu hade jag en hel del att betala och jag måste ta och titta igenom dom för att slippa betala så mycket varje månad.

Hyran kan man ju inte göra något åt. Den är ju en fast kostnad.

Bensinen. Ja, inte kan jag dra ner den mycket mer än vad jag har gjort. 40 mil har jag kört den här månaden. Ingen jätte kostnad precis.

Har bytt elbolag. Anser att det blir några kronor billigare i alla fall.

Mobilen. Kommer inte undan. Måste ha och enligt mig själv så finns det ingen anledning att byta abonnemang. Kör Comviq kompis surf. Passar mig utmärkt.

Com hem. Här finns det en del att tjäna om jag vill dra ner på internet hastighet och olika kanaler. Sitter med 40 tv kanaler och en internetlina på 100MB. Skulle nog kunna ta bort Tv1000 kanalerna. Kollar ytterst sällan på någon film. Filmerna finns ju på nätet. Sen behöver jag verkligen 100MB? Kanske. Vi sitter ju i alla fall tre stycken uppkopplade nästan jämt. Två barn som spelar tunga spel och jag kanske någon gång råkar tanka hem någon film. Självklart betalar jag för filmerna jag tar hem. Hehe.

Sen en annan stor kostnad. Maten. Här har jag mycket att lära. Jag är i stort sett till affären varje dag och handlar. Lära mig att handla lite smartare, kolla in priserna och köpa mer storpack och göra mer mat så man kan frysa in.

Jag ska egentligen inte klaga. Jag får lite pengar över när allt är betalt, men det känns så hopplöst bara när man kollar på lönespecifikationen och sen jämför man med man ska ut med och ser att det nästan är lika mycket.

Men det här är ju tankar som dyker upp varje gång den här tiden på månaden. Man är aldrig nöjd.

Fredagskväll och jag sitter hemma i lugn och ro och spelar lite musik och tar ett par öl. Jag är så trött att jag skakar. Jag har sovit extremt lite dom två senaste nätterna. Vet Ni vad? Det stör mig…inte ett dyft. Är väldigt nöjd.

Funderar på vad jag ska göra nu. Krogen, kolla tv, dryga mig hos Dag, ringa kära syster? Blir förmodligen lite tv, men syster måste jag ringa. Har lite dumma idiotfrågor jag måste ställa. Visserligen är det möjligt att hon jobbar natt, men då är det väl så.

Imorgon så fyller en kollegas dotter 20 år. Vi har djävlats med henne länge nu så hon är så nervös vad som ska hända. Jag tänker inte skriva här heller utifall hon är en av mina läsare, men jag hoppas hon kommer att uppskatta det som händer. Så imorgon är en heldag för mig i nöjets tecken. På kvällen kommer kära Dan och Zara över och kastar pil. Den här gången ska jag försöka komma ihåg vad vi kastar för något. Förra gången så kastade vi 501 plus något mer. Jag kommer bara ihåg 501. Inget annat.

Jag kommer även att lägga ner min "månad för månad dokumentär" över 2010 redan efter januari. Känner att det är så himla ointressant för Er att läsa. Kommer visserligen att skriva ner det för jag vet att jag behöver det för mig själv, men det kommer bara att ligga på min dator.

Nä, Ni får ha en jättebra helg allihopa. Det ska jag ha. Har haft en supervecka och jag tänker fortsätta ha det så.

Ja, jag hade tänkt ha en städdag idag. Vaknade på morgonen och kände att nu djävlar ska det städas. Men frukost är ju ett måste först. På med mys kläder, göra i ordning frukost, sätta sig framför tv:n och inta frukosten. Eftersom jag inte klarar av kaffe på fastande mage så består min nuvarande frukost av te, ägg, juice, ost och skinkmackor. Sen när det var uppätet var det dags för kaffe. Åh denna livets dryck. Medans jag satt och drack kaffet så ringde telefonen. Det var Johan Wetter som undrade om jag hade lust att förflytta mig från storstan in till grannbyn Falun och kast med stor kula. Bowling alltså, men jag är ju på tok för dålig för att kunna kalla det jag gör för bowling. Tänkte att det är ju betydligare roligare än att städa. Hinner nog med det också idag. Så det var bara att göra sig i ordning och invänta honom eftersom jag skulle åka med honom till Falun. Hämtning strax före 12:00. 1½ timme blev det på banan och jag vann över Johan sju gånger. Bästa serien idag måttliga 151.

Sedan buss hem. Hinner städa. Klockan är inte så himla mycket än. Var slö och såg till att jag åkte med linje 253 hem för att kunna åka hela vägen in i kupolen för att inhandla dagens mat. Ville slippa gå från resecentrum.

Sen skulle ju dagens mat göras i ordning också. Fick hjälp av yngsta sonen med det. Det blev klyftpotatis och fläskkotletter med bearnaisesås. Gott gott.

Nu är klockan 17:40 och jag ska nu ställa mig att steka fisk och koka potatis till matlådan imorgon. Sen klockan 19:00 tänkte jag kolla på hockey mellan Örebro - Leksand.

Nu ska vi se. Städningen då? Ja, jag har ju hunnit diska i alla fall.

Är jag en tidsoptimist? Nähä, vad får Er att tro det. Blir lite städning i pausen i hockeyn. Kanske…

Tänkte sammanfatta mitt 2010 lite snabbt med att skriva månad för månad hur jag känt och vad som har hänt. Gör det mest för min egen skull för att försöka förstå vad det är som gör att mitt humör har gått så fruktansvärt upp och ner. Är fullt medveten om att mina "problem" är väldigt små jämfört med hur andra har det. Men alla problem är ju individuella , eller hur?

Januari.

Humöret på en skala 0-10. 0

Hoppas Ni har lite överseende. Det är ju ett tag sen.

När januari började så var jag så fruktansvärt nere. Hade blivit slut mellan mig och Marie för typ en månad sedan. Sen det första som händer på nyårsaftonnatten typ klockan 01:30 eller liknande var att telefonen ringde. Började fundera i mitt stilla sinne "vem ringer nu?" Lämnade Glenn och Thomas för sig själva och jag min dumma fan gick och svarade. Vem det var? Jo, det som skulle visa sig bli min alldeles egna "stalker" Rose. (Namnet fingerat) 30-45 minuters snack blev det. Min första tanke var "Det här året började ju bra. Ska det fortsätta så här så kan väl någon sätta en kula i pannan på mig."

Sen det där med jobbet. Tog alldeles för många diskussioner på jobbet. Rök ihop med flera stycken kollegor. Hade en superkort stubin. Fanns ingen som kunde ta fajten med mig. Jag var grymt irriterad. Det som var min räddning var när Dan Andersson sa åt mig att skärpa mig. Kom över ikväll och ta en irish coffee sa han åt mig. Okej. Det lät som en bra idé. Bara att ha någon annanstans att ta vägen än mina egna 4 väggar var helt underbart. Duschade och rakade mig och fixade till mig till en fräsch kille för första gången på säkert fyra veckor. Okej, på julafton och nyårsafton så hade jag väl också hittat till vattenkranen. Fan vad gött det kändes. Hade inte haft så lätta steg på evigheter kändes det som. Vi började snacka om att fixa ihop något på jobbet som t.ex. bowling eller liknande. När jag kom hem den kvällen så kändes allt så mycket bättre.

Visst hade jag, Dan och Zara umgåtts förut också men inte på det viset vi började med nu. Måste säga att det här var början på en helt ny underbar vänskap fast den var gammal. Jag hoppas Ni fattar vad jag menar.

Men vilket härligt stöd jag hade från alla mina vänner. Bl.a. Dan, Zara, Glenn, Thomas, Micke, Peter, Johan, Anne, mm, alla kollegor som stod ut med mig och självklart mina kära släktingar.

På hemmaplan så hade jag två underbara söner som gjorde mig sällskap och orkade med mitt skiftande humör och vi gick igenom flera säsonger av olika serier som t.ex. Two and a half men, Bones, Fringe, House, Heroes, Lost, Prison break. Som Ni förstår så blev det mycket tv. Liksom december så bestod januari av att jobba, komma hem och slänga sig i soffan, ta ett par öl eller något glas vin, sen sova för att sen kliva upp och jobba. Sen började jag om igen och igen och igen.

Började fundera på alla dessa tabletter och all alkohol jag stoppade i mig och det är så sjukt att jag ska behöva ha sådant i kroppen för att sova. Nä, nu djävlar skulle det vara slut på det. Så lätt var det ju inte men tanken hade börjat snurra i skallen i alla fall.

Nu är det helg. Kul säger dem flesta. Visst är det kul med helg om man är ledig. Själv ska man jobba och slita. Så den här fredagen blir lugn och sansad. Kanske hem till Dag en snabbsväng och snacka lite skit för att gå hem i bra tid och lägga huvudet på kudden. Har visserligen en liten sovmorgon imorgon så jag behöver inte sova allt för tidigt. Så den här helgen blir inte alls som förra helgen med andra ord. Då var jag, enligt någon namnlös sate, tydligen ut på krogen både fredag och lördag och söp skallen av mig. Hade dessutom dragit med mig en vän ut och vi hade så djävla kul på krogen och var aspackade. Det är i alla fall vad någon går runt och säger. Tänk, i min värld som jag levde i förra helgen så är sanningen helt annorlunda. Då var jag på fredagen hem till Dag och snackade lite och drack 4, kanske 5 öl för att sedan gå hem och sova. På lördagen satt jag hemma med en massa ljus och en flaska vitt vin för att ha lite lördagsmys och skulle kolla på en film när Dag dök upp för att ev. låna någon film. Snackade lite, jag drack mitt vin och sedan gick Dag hem och jag satt mig vid datorn ett tag för att sedan gå och lägga mig. Intressant va? Nä, exakt.

Nu är ju inte det här hela världen för mig att någon snackar skit om mig, men situationen kan vara annorlunda för människor runt omkring mig. Men varför reagerar jag så mycket på det här? Jo, det är ju inte första gången det cirkulerar rykten runt mig. Har varit en hel del det senaste året. Tänker inte ge Er något bränsle.

Det jag undrar är om någon lever ett så ointressant liv att den bara måste ha något/någon att snacka om? Men då tycker jag att det är väl bättre att hitta på något om sitt eget liv istället för att blanda in mig. Liksom hallå, det måste väl finnas andra mer intressanta personer att snacka om.

En sak är jag glad över i alla fall. Det är att jag vet att det finns kollegor som frågar mig rakt ut vad som gäller istället för att bilda sig en egen uppfattning och sprida en massa osanningar. Det blir så pass mycket lättare då. Jag är dessutom ganska öppen med vad jag sysslar med så länge det bara handlar om mig själv. Så är det något Ni undrar över så fråga mig istället för att lyssna på en massa rykten och skitsnack.

Tack.

Ja, det har jag haft i ett par dagar nu. Varför då? Ja, ni som pratat med mig dom senaste två, tre dagarna vet att jag har funderat mycket på att söka till en ny grupp på jobbet. Vi ska börja köra upp till Hundfjället och Rörbäcksnäs med buss och dom söker tre chaufförer till den gruppen plus några reserver.

Har varit så väldigt mycket i valet och kvalet hur jag ska göra. Kan vara så skönt att slippa köra i stan och i synnerhet linje 603. Men sen så är jag nu i förmiddagsgruppen där jag vill vara i annars. Är det så att jag hoppar på Sälen körningen och inte trivs så blir jag inlagd i någon annan grupp där det finns plats och måste sen vänta tills det blir en plats över i FM-gruppen igen. Vem vet hur lång tid det tar. Men sitta på stan är ju så fruktansvärt monotont. Ska man klara av att få någon slags utveckling i det här yrket så måste man nog chansa och hoppa på lite andra saker för att se hur det är.

För många år sedan så satt jag och körde Arlanda på nätterna och det var ju helt suverän körning. Blev så sur när den linjen las ner så jag var på väg att säga upp mig. Nu är visserligen den körningen inte riktigt samma sak som Sälen körningen. Lite skillnad på vägar, annorlunda gods och nu blir vi att köra på Dalatrafiks taxa. På Arlanda var nästan allt folk förbokade och man visste på ett ungefär hur många man skulle få med sig och vart dom skulle kliva på/av. På Sälen körningen så vet man inte hur många man får med sig. Man kan få 1 eller 50. Sen alla dessa skidturister. Stå ute och packa in 50 par skidor i 30 minusgrader är ju något jag alltid har sett fram emot. Eller hur!

Sen vet jag att jag kommer att sakna allt snack på morgonen med alla kollegor så fruktansvärt. Kommer aldrig att ha rast nere på våran depå heller.

Tänk att komma ner en morgon och träffa Dan A, Dan H, Roger, Madde, Anders B, Björn P, Carina, Anki, Peter, Inger och alla andra morgonpigga satar. Bara det kan rädda en hel dag. 30 minuters snack med en kopp kaffe och göra allt för att driva någon till vansinne. Sen kan man gå ut till bussen med ett leende. Den biten kommer jag att sakna så himla mycket.

Tiderna är som följer:

Vecka 1 mån-fre 10:02-21:10 Ledig helg

Vecka 2 mån-tis 6:07–19:32. Ons. 14:07-17:22. Tors-fre ledig. Lör. 12:20-20:34 övernattning i Rörbäcksnäs. Sön 11:13-16:08.

Vecka 3 mån-tis ledig. Ons-fre 6:07–19:32 Ledig helg.

Sen börjar man om på vecka 1 igen för att göra ytterligare 11 svängar upp till Hundfjället.

Alltid sovmorgon med andra ord.

Men nu har jag sökt i alla fall så nu är det bara att vänta och se om jag kommer in i den gruppen och om jag nu gör det så finns ju möjligheten att tacka nej om jag skulle ångra mig. Tiden får utvisa resultatet.

Opererade mina ögon alltså. Eller varför bytte jag aldrig glasögon? Har kollat runt på lite bilder och funderat vilken killen i glasögonen var tills jag kom underfund med att det var jag. Hjälp.

Jag på Yankee stadium.

Har jag verkligen sett ut på det viset. Tydligen. Kameran ljuger aldrig. Jodå paintshop kan göra en del, jag vet.

Jag i en trång u-båt

Men som tur var så kom jag på idén att operera ögonen för att slippa dom. Ett beslut jag absolut inte ångrar. Visst blev det lite komplikationer med höger ögat men det var värt allt. Är medveten om att garantin i mitt fall bara är 15 år. Har väl gått 5 - 6 år nu. Okej, jag blir fortfarande rädd när jag tittar i spegeln på morgonen, men det finns det ju läkare för det problemet också. Plastikkirurger heter dom visst.

Jag utan glasögon vid Times Square.

Jag tappade även en del av mitt fantastiska periferi seende. Hade ett grymt periferi seende innan operationen, men har fortfarande ett hyfsat periferi seende. Även mitt mörkerseende är lite sämre. Men jag viste om att det var två saker som kunde bli sämre redan innan jag la mig på operationsbordet. Jag kommer alltid att prata väl om denna operation. Nu har ju även tekniken utvecklas så den är bättre och säkrare. Men ändå så tog själva operationen under en minut för bägge ögonen. Då har jag visserligen inte räknat med förberedelserna och efterjobbet. Lugnande medicin, ögondroppar med bedövning, väntan i väntrummet och sedan efteråt sitta i väntrummet och blunda, för att sen åka till min kusin för att sova när bedövningen släppte. Sov jag när bedövningen släppte? Svar, NEJ. Aj, vad ont det gjorde då. Hade inte känt ett dyft före, men när bedövningen släppte, fy fan.

Jaja, nu är det gjort sedan länge och jag är så nöjd att det går att fixa ögonen. Om jag blir närsynt igen så ska jag definitivt kolla upp om jag kan operera mig igen.

Nu blir det vitt vin, tända ljus och filmen The Rocky horror show. Finns tydligen vissa som hävdar att man är oskuld inom filmens värld om man inte sett den. Tack och hej.

Idag när jag stack till jobbet så var det uppehåll och relativt skönt ute. Nollgradigt, men det hängde snö i luften. Sen när jag tog ut bussen ur garaget klockan 5:15 så snöade det. Det kom ner stora, stora flingor. Kändes nästan som dom var stora som tennisbollar. Okej, lite överdrivet men Ni fattar vart jag vill komma. I det läget älskar jag snön. Mjuka stora flingor. Jag blev riktigt glad. Kände att vintern är helt suverän. Snön blev tätare och tätare och jag blev gladare och gladare. Tänkte att om det här fortsätter så blir det på med kängorna när jag slutar för dagen och ut på en promenad med kameran och gilla läget. Men allt går inte som jag vill. Istället började det snöa med små, små flingor. Dessutom med lite regn. Nu var inte vintern lika mysig längre. Humöret sjönk många grader. Synd, jag skulle ju sluta redan vid 9:40 idag så jag hade hoppats att det skulle hålla i sig.

Men egentligen så gillar jag inte snön, som jag skrivit tidigare. Blir en massa problem bara, men vissa saker går bara inte att ogilla. Snön har ju sina fördelar. Det blir ljusare och det blir ett fint härligt vitt täcke överallt. Tja, förutom på vägarna då där vägverket är snabba som satan att salta. Där blir det en brun äcklig sörja.

Drömvintern för mig är att när det väl snöar så ska det göra det så som det gjorde i morse. Stora, stora flingor och väldigt tätt. Sen när det blir uppehåll så kan det gärna bli klart väder och cirka 10 - 15 minusgrader eller mer så att det inte saltas efter vägarna. Kallt= strävt underlag= inte så himla halt. Då är vintern mysig. Men vintern som vi brukar ha ser inte ut på det sättet. Många gånger när det snöar så kommer det ner en massa smått och hårda flingor. Hur mysigt är det. Nä. Sen blir det plusgrader, slask och en brun sörja efter vägarna och även gångvägarna. Förra vintern var rätt så bra, men den var lite väl lång.

Ja, jag vet att jag säger emot mig själv i det här läget. Ja, jag tycker att det är riktigt mysigt med en massa snö, åtminstone när den fortfarande är i luften, men att säga att jag gillar det, det är att ljuga. Så kul är inte vintern.

Haha, tänk att jag kan få ihop över 400 ord på att skriva om lite snö.

Tänkte här lite framöver göra en sammanfattning om mitt 2010 månad för månad. Får se om den tanken blir verklighet.

Sitter och lyssnar på lite musik och funderar på vad jag ska hitta på i helgen.  Jag har köpt en flaska vitt som jag kanske ska ta på fredag. Bara sitta själv med barnen och mysa, tända lite ljus, kolla på någon bra film och smutta på vinet och må bra. Känns rätt så frestande faktiskt. Fick ett sms i dag om att krogsvängen som var planerad är inställd. Vilken himla tur, eftersom jag hade glömt bort den. Men som jag har sagt förut. Det kan ju bli så att jag bara drar iväg till någon helt oplanerat. Kommer säkert att göra mig klar för utgång och bara sitta och vänta på att någon ska ringa. Har visserligen en friplåt till hockey på fredag. Kanske ska ta och pallra mig dit och kolla när Borlänge spöar Surahammar.

Lördag då? Ja, vem vet? Inte jag. Tvättstugan mellan 12:00-17:00. Sen badet. Känns lite konstigt just nu faktiskt. Har den senaste tiden alltid sett till att jag har något att göra under helgen. Även om jag har någon gång bestämt att jag ska mysa hemma så har jag alltid haft en backup som jag kunnat göra om jag inte ville stanna hemma. Men inte nu.

Om jag går tillbaka 8-10 månader i tiden så var det tvärtom. Då ville jag inget annat än att sitta hemma i hörnet i min soffa och kolla på film eller diverse serier. Eventuellt sitta vad datorn och spela BF2. Nu kommer jag knappt ihåg hur man spelar spel längre. Ringde någon och frågade om jag skulle hänga med ut så var svaret ofta "Nej. Jag trivs bäst i mitt hörn. Vill inte träffa folk."

Tänk så man kan förändras med tiden. Från ensamvarg till översocial. Jag är iallafall fullt medveten om att jag förmodligen kommer att bli något mellanting den dagen jag inte är singel längre. Kan ju inte hålla på så här när man är två. Då kommer jag att bli utkastad och utbytt fortare än vad man hinner säga:

Hej då!

Då har vintern och snön kommit till Borlänge då. Äntligen säger vissa, medans jag själv är rätt så missnöjd just nu. Har inget emot vintern bara snön höll sig borta. Mycket varför jag inte gillar snön är ju jobbet jag har. Jag har inga problem med att köra i snöstorm, men det finns alltför många som ska ut på vägarna som ska hålla sig till enbart sommarkörning. Vissa tror att nu har jag vinterdäcken på så nu kan jag köra på samma sätt som på sommaren, för att sedan sitta i vajerräcket. Sen har vi dom jag har irriterat mig på idag. Dom som är livrädda för att köra på vinterväg. 30km/h på 80 väg, eller 60km/h på 110 väg. Har varit med om båda idag. Visst är det bra att dom tar det försiktigt, men man behöver inte överdriva. Mellan Falun-Borlänge var det inte ens halt och där låg bilarna mellan 60-70km/h på 110 sträckan. Jag körde i vänsterfil i stort sett hela vägen med buss i 90km/h och hade riktigt bra fäste. Det var dessutom saltat. Om det här vädret håller i sig ett tag till så köper jag att man tar det riktigt lugnt på den sträckan, men inte när jag körde. Då hade det nästan nyss börjat snöa. Om man är så rädd för att köra bil så varför ge sig ut om man absolut inte måste?

Det som är skönt nu är att nu lagom till första snön så kommer jag in i ett lugnare arbetstempo. Har haft tre tuffa och långa veckor, med jobbiga arbetspass. Har nog synts på bloggen också. Nu kommer två veckor som jag slutar före klockan 16:00 varje arbetsdag utom en lördag som jag slutar 16:02…Skönt. Inte en arbetsdag som jag har över 10 timmar. Så nu blir det lugnt fram till den 24/11 då det smäller till med ett pass som pågår mellan 06:14 - 18:50.

En till anledning till att det varit lugnt på bloggen är att jag har lekt psykolog till tre av mina vänner dom här senaste två veckorna också. Det har varit intressant. Har lärt mig så mycket, framförallt om mig själv. Att sitta och lyssna på andras problem får en verkligen att tänka efter och sätta in sig i massa olika situationer själv. Fundera hur man själv ska lösa saker man kanske inte ens har tänkt på tidigare. Har märkt att jag måste omvärdera en hel del saker om hur mitt tänk har varit förut. Det är så lätt att tänka på ett sätt när man aldrig varit i vissa situationer, för att sen när man haft en diskussion med någon och verkligen satt sig in i det hela att man måste fundera om man har tänkt rätt tidigare.

Men ha det gott alla vänner ute i vinterlandskapet. Ta det lugnt (men inte för lugnt haha) i trafiken.

Idag har jag varit lätt irriterad. Det var en kille som tydligen trodde att bussen var en fotboll. Sen så trodde han att han skulle få åka med också. Eller hur. Fattar inte hur vissa tänker. Sen när jag talade om för honom hur slut i huvudet han var så tog han fel på bussen och en fotboll igen. Visst, båda är vita men en boll är ju så mycket mindre och gör inte lika ont att sparka på. Tråkigt slut på en för övrigt mycket bra vecka både privat och yrkesmässigt. Fick visserligen ett brev om ett jobb jag sökt men inte fått. Men det kan jag ta.

Men det var inte det jag skulle skriva om.

Igår så kom jag underfund med hur lätt det är att komma tillbaka till ett beroende. Ska göra en jämförelse ur mitt perspektiv. Jag röker inte men är/var en riktig godisråtta. Jag fattar att det är betydligt värre för en rökare än för en godis beroende Jörgen, men i alla fall.

Jag håller på att sluta äta godis. Har nu inte ätit godis sen den 17/9. Är riktigt nöjd med mig själv. Men igår så var det nära att det sprack utan att jag tänkte på det. Nu fattar jag att rökare får återfall. Jag och Carina på jobbet satt och snackade lite skit och då kastar hon upp tre stycken Marianne tabletter. Jag skrattar och säger "du har kört hon idag?" Ja, vi har en dam som åker buss och vi får alltid tre stycken Marianne tabletter när hon åker. Utan att jag tänker mig för så hugger jag en utav dom och är på väg att slita av papperet för att äta upp den när jag kommer på mig själv och kastar ifrån mig den som om den vore pestsmittad. Pust, jag klarade mig igen. Men det jag vill ha sagt är, hur svårt är det då inte att vara en fd rökare och försöka sluta när man t.ex. är på krogen och kompisarna bara slänger fram en cigg. Det går nog av bara farten att man tar den ciggen och så är man fast igen. Sen är ju ciggen en social sammankomst också. Men till Er alla som försöker sluta med cigg/snus/godis osv. lycka till. Jag hoppas Ni klarar det och jag kommer aldrig mer att döma dom som inte klarar det. Ni som har klarat det, snyggt jobbat.

Ha en bra kväll för det tänker jag ha.

Som Ni märkt så har det inte blivit så mycket skrivet i bloggen den senaste tiden. Min hjärna har känts rätt så mosad ett tag nu så jag har inte kommit på något vettigt att skriva. Så därför för att hålla bloggen vid liv så har jag helt enkelt snott ett inlägg från Emmas blogg, fast jag har modifierat det en hel del. Tack Emma för att jag fick stjäla detta inlägg.
Så här får Ni lära Er lite om mig. Håll till godo.


Om Mig

DIVERSE:
Namn: Jörgen
Födelsedag: 31 Juli
Hemstad: Borlänge
Ögonfärg: Grön
Hårfärg: Mörkblond
Längd: 183
Höger/vänsterhänt: Höger
Värsta ovanan: Kan vara alldeles för lat ibland
Stjärntecken: Lejon
Sko stl: 42-43
Är dina föräldrar skilda: Ja/Pappa död
Skor idag: Ecco Receptor
Dina rädslor: Ormar
Mål för det här året: Komma under 90kg + ett hemlig mål till
Mest använda fras på msn:Kanon/Härligt
Det första du tänker på när du vaknar: Har jag fått något sms

FAVORIT:
Färg: Blått
Mat: Tacos/Potatisgratäng
Djur: Lejon i det fria
Glass: Choklad
Godis: Ahlgrens bilar
Affär: ICA
Sallad: Min egen kycklingsallad
Skådespelare: Mel Gibson, Charlie Sheen, Rebecca de Mornay, Sandra Bullock mm
Låt: Bad things - Jace Everett
Nummer: 7
Tuggummi: Stimorol
Helgdag: Söndag
Årstid: Vår
Tandkräm: Colgate.
Radiostation: Rockklassiker
Doft: Kvinna
Kroppsdel på motsatta könet: Ögonen. Är dom blå så är jag din. Ben

VÄNNER OCH LIVET:
Vad vill du bli när du blir stor: Tydligen busschaufför
Hur vill du dö: Smärtfritt
Vem av dina vänner är mest lik dig: Ingen. Jag är unik
Vem är högljuddast: Johan Wetter
Vem får dig mest att skratta: Syster, Madde, Dan, Zara
Vem har du känt längst: Anders "mas" Eriksson, Thomas Lindvall
När grät du mest: I det vuxna livet, slutet av förra året
Vad är den bästa känslan i världen: Kärlek
Värsta känslan: Ångest
Vart vill du bo i framtiden: Hemligt
Om du fick ändra en sak på dig själv, vad skulle det vara: Magen

HAR DU NÅGONSIN:
Varit kär: Ja
Moonat någon: Ja
Blivit dissad: Ja
Rymt hemifrån: Ja
Skolkat: Ja
Tänkt på självmord: Ja
Sovit utomhus: Ja
Gråtit i skolan: Ja
Spytt i skolan: Ja
Velat bli modell: Nej
Gjort något riktigt dumt som du skrattar åt idag: Ja
Sett en död människa: Ja
Druckit alkohol: Ja
Använt droger: Nej
Ätit sushi: Nej
Varit på scen: Ja
Snattat: Ja
Retats: Ja
Blivit nerslagen: Ja

DU:
Svär: Ja
Sjunger bra: Nej
Duschar dagligen: Beror på
Vill gå på högskola/universitet: Nej
Vill gifta dig: Ja
Tror på dig själv: Ja
Kommer överens med dina föräldrar: Oftast
Gillar åska: Ja
Spelar något instrument: Nej
Äger en iPod: Ja
Ber: Nej
Går till kyrkan: Nej
Sover med gosedjur: Nej
För dagbok: Nej
Dansar i regn: Nej
Sjunger i duschen: Nej

THIS OR THAT:
Pepsi/Cola: Cola
Mcdonalds/Burger king: Burger king
Choklad/vanilj: Choklad
Jordgubbar/blåbär: Jordgubbar
Kött/veg: Kött
Tv/film: Film
Gitarr/trummor: Trummor
Kinamat/mexikanskt: Kinamat
Kakor/paj: Kakor
MTV/VH1: VH1
Blind/döv: Döv

KAN DU:
Gå ner i splitt: Nej
Skriva med båda händerna: Nej
Vissla: Ja
Blåsa en bubbla: Ja
Rulla din tunga i en cirkel: Nja, Finns massa annat att göra med tungan
Ha dina ögon i kors: Ja
Nudda näsan med tungan: Nej
Dansa: Nej
Äta vad du vill utan att oroa dig: Nej

VEM VAR DEN SENASTE PERSONEN:
Du nuddade: Daniel
Du pratade i telefonen med: Anne
Du kramade: Dag
Du skällde på: Agron
Du sportade med: Johan Wetter

SENAST DU:
Skrattade: Igår
Grät: Maj 2010 tror jag
Tuggade tuggummi: Nu

VAR ÄR DU:
Vad ser man utanför ditt fönster: Kupolen, Jula, Biltema, RV 70/71
Lyssnar du på musik nu: Ja
Vad har du på dig: Mysbyxor och t-shirt

TROR DU PÅ:
Liv på andra planeter: Ja, om vi tar hela universum. Inte i vårat solsystem
Mirakel: Nej
Magi: Nej
Kärlek vid första ögonkastet: Ja
Gud: Nej
Satan: Nej
Spöken: Nej
Tomten: Nej

RANDOM:
Vilket land skulle du vilja besöka: USA , Canada, Brasilien och Island
Hur många plattor äger du: 50-tal
Hur många kuddar sover du med: Två
Dricker du mjölk: Ja
Personer du hatar: Nej, Tycker mindre om, Ja
Tror du gud är en tjej: Nej
Var tror du vi hamnar när vi dör: I en kista eller urna 6 fot under marken
Hur många signaler innan du svarar: Olika
Vad borde man uppfinna: Vet inte
Är du ett hälsofreak: Nej
Vad är det värsta vädret: Allt väder har sin tjusning och sin nackdel

Idag så var jag och min äldsta son på Kupolen. Vi var där i nästan 2½ timme. Hemsk tanke, men tyvärr sann. Det var bara meningen att vi skulle dit och fixa en knapp på hans byxor.
När vi klampade in på Kupolen så möter jag Helena (Charlie), en kvinnlig bekant som jag har växt upp med, men inte träffat på så många år. Hon hade till och med bytt efternamn. Stod och snackade lite om allt möjligt, sen så frågar hon om inte vi skulle försöka samla ihop hela gänget från vår uppväxttid och försöka hitta på något kul till våren, sommaren. Jag tände direkt på den idén. Sagt och gjort. Vi bytte telefonnummer med varandra och ska försöka hålla kontakten samtidigt som vi ska försöka hitta så många vi kan från den tiden och höra med dom om dom är intresserade. Hoppas verkligen att vi kommer att genomföra detta nu, så att det inte bara blir en massa snack och att det bara kommer att rinna ur sanden. Så alla som kommer ihåg Helena och mig från den tiden, hör av Er till mig.

Sen så svängde vi förbi vid Dressman och dom sa att det är bara att gå till skomakaren, sen är det bara att komma hit med kvittot så betalar vi. Jippie, det blir gratis. Hade jag inte räknat med. Men skomakaren hade tydligen fruktansvärt mycket att göra. Frågade om vi kunde hämta byxorna imorgon. Nej tack, gärna idag. Välkommen tillbaka om 1 timme och en kvart då. Jaha, vad gör man på kupolen så länge? Äter såklart. Sätter oss och käkar på Mat & prat tror jag dom heter. Efter maten så är min son så snäll och ska bjuda på kaffe. Detta är absolut första gången han gör det. Tackar, tackar sa jag då. Vad händer? Jo självklart så tappar jag taget om muggen och spiller ut halva koppen över mig. Så det är mitt minne över när min son för första gången handlar en kopp kaffe åt mig.

Sen så drog vi iväg och letade en julklapp till mig själv. Hittade vad jag ville ha och ska när mina räkningar är betalda kolla om jag har råd att köpa det. Det vet jag att jag har, men vill se till att allt är betalt först, så imorgon ska jag inhandla min julklapp på Cervera. Sen till skomakaren, vidare till Dressman för att sedan skynda hem och byta byxor och skjorta. Okej då, det blev myskläder.

Otrogen?

Är det något du varit? Sluta läs här annars får du skylla dig själv!

Läste för ungefär 10 dagar sedan min systerdotters blogginlägg om otrohet. Har tänkt en del på det efter det. Det gör mig ledsen och sur att människor kan behandla varandra på det sättet. Hur fan kan man knulla på någon för att sedan gå hem till flickvännen/frun/pojkvännen/mannen och låtsas att inget har hänt? Har man inget djävla samvete? Skulle jag vara otrogen så skulle jag bara fundera över om man lämnat något spår. Luktar det om mig, sugmärken, rivmärken, läppstift, parfym osv, osv. Fan jag skulle ju bli helt galen. Det är det fan inte värt.

Skit samma om folk skyller på spriten. Fan, får man göra vad som helst bara för man dricker? Svar: NEJ! Har man bara lite samvete så knackar det på när du är på väg att göra något dumt. Hur djävla full du än är. Jag vet. Har varit där själv. Var så djävla mysig att ha flickan i knät och kramas. Där någonstans kom ju samvetet och en vän. Lägg av! Gör om, gör rätt! Tack för visat intresse. Syns en annan gång. Hej då!

Gå hem och sätt på frugan/mannen istället.

Har varit på en del konferenser och mässor och sett en del. Lika förbannad blir jag varje gång. Nej, jag och min på den tiden ständiga följeslagare Dag B satt oss hellre och tog en öl tillsammans. Haha tänker Ni. Jag fick aldrig chansen. Jo, det fick jag, jag lovar, men glöm. Jag hade mitt på hemmaplan.

Sen som Sara skriver. Om man har en älskare/älskarinna vid sidan om, hur är man funtat då? Om man är så djävla missnöjd med sitt förhållande så gör slut för i helvete. Då är det ju något som är fel i förhållandet. Vad är man ute efter? Spänning? Jamen, hoppa bungyjump då. Utan gummisnodd, då får Ni se på spänning.

Dom som kan stå upp och säga till motparten (som man känt sig attraherad av under kvällen utan sin kärlek) att jag har inte samvete att gå längre än så här, sträck på Er. Ett sådant svar skulle, hur dumt nu det än låter, göra mig glad att få. Varför? Jo, då är det en kvinna att lita på. Sen kan det ju bara vara en ursäkt, men jag skulle inte vilja tro det.

Nu är jag singel och kan göra vad fan jag vill. Gör jag det? Nä, jag ska tydligen vara trogen min kudde nu. Haha.

Var är mitt liv?

Sitter och funderar över vad jag ska göra med mitt liv. Läste för någon timme sedan på face om två vänner som nu ska flytta ihop. Dom ska flytta från storstaden Borlänge ner till mörkaste Småland. Nybro av alla ställen. Helt suveränt kul för dom två. Lycka till Erik och Emma.

Jag har ju själv haft tanken att flytta. Har tänkt mig då Nyköping eller Oxelösund. Varför då? Jo, jag har vänner där, närheten till havet, lagomt stort (litet) och jag har förmodligen jobb klart.

Men dom planerna är lagda på is tills vidare. Vill att barnen ska växa upp och göra klart skolan och flytta hemifrån innan jag sticker. Sen om jag fortfarande är själv då så får vi se. Men jag behöver verkligen en nystart i livet. Tycker att allt bara står still. Jobba, göra mat, sova. Dag ut och dag in. Helgen kommer och man super skallen av sig. Fan vad värdelöst det är egentligen. Fan, jag är 41 år, ensam, lever ett sjukt patetiskt liv. Vad finns det för mening med all skit egentligen? Det enda vettiga jag gjort i mitt liv är mina två söner. Annars så finns det inget jag gjort som berört eller som någon kommer att minnas av mig.

Den senaste tiden så har jag till och från fått känslan om att livet är på väg att komma igång, för att sedan bara känna bromsen slå i. Eller backen. Känns som jag är typ 4 månader bakåt i tiden just nu. Enda skillnaden är väl yttertempraturen. Skiljer väl en 30 grader.

Så vad ska jag göra. Fortsätta här och försöka få igång mig själv, vilket inte fungerar så bra just nu, eller ska jag börja fundera på flyttan redan nu. Kolla upp skolor och sådant och dra iväg redan till sommaren. Skulle ju passa bra för då börjar yngsta sonen gymnasiet och äldsta sonen fixar förmodligen körkortet så han kan ta bilen från sin mamma till skolan om han inte väljer att flytta med. Han blir 18 och väljer helt själv.

Men fan, jag har ju det jag vill ha här! Flyttar jag så lämnar jag massor av saker bakom mig. Min dröm, kanske en son, mamma, syster, bror, resten av släkten, flickan jag vill ha, alla vänner, alla kollegor.

Flyttar jag så kan man sätta upp andra mål/drömmar. Jag älskar havet så om jag bor där så kanske jag skulle försöka lära mig segla. Kan vara skitkul. Sonen, mamma, syster, brodern, resten av släkten och alla vänner kan man hålla kontakten med via face, sms, telefon eller datorn.

Av någon konstig anledning så älskar jag den här skitstan. Den är ju i vilket fall som helst min hemstad. Måste bara hålla med Annika Norlin.

Om man bara kunde få ett teckan på att det kan vara värt att stanna, men det är ju som att be Gud om ett mirakel.

Hela mitt liv har varit fullt av dumheter. Jag har gjort väldigt mycket dumheter i mitt liv och jag är övertygad om att jag kommer att fortsätta med det. Men är det inte det som ger lite krydda på livet?

Idag när jag satt och jobbade så var jag så fruktansvärt uttråkad så jag började fundera på vilken dumhet som är den absolut dummaste jag någonsin gjort. Den dummaste kommentaren jag någonsin kläckt ur mig var inga problem. Den kom jag på direkt. Men vilken är min största dumhet? Det är verkligen många som kan hamna under den kategorin. Få se? Saker som ligger långt ner på listan är t.ex. Köra mammas Passat på ett kalhygge? Köra Volvo 264 över gångbron i Mellsta? Tatuera mig med en gammal rakapparat? Stöta på två tjejer samtidigt? Dom var dessutom vänner.. Åh herregud jag skulle kunna fortsätta med så mycket mer dumheter. Men en av dom som måste vara bland dom dummaste var nog när jag tyckte att ha foten i gips i ett par veckor bara måste vara bättre än att ligga ute i fält i lumpen. Sagt och gjort, vad gör man? Jo, man ber sina vänner att hoppa, sparka, bryta foten på mig. Dom gjorde så gott dom kunde, men jag blev bara belönad med ett uttänjt ledband och en spricka i foten. Men jag slapp att ligga ute i fält. Två veckors skrivbordstjänst blev det istället.

Vad gör jag för dumheter nuförtiden då?  Oj, det lämnar jag över till Er att svara på. Men visst blir det tokigt ibland?

Kommentaren då? Ja, jag ska försöka göra en lång historia kort.

Jag fick polisen efter mig för många år sedan och jag försökte självklart köra ifrån dom. Efter en kort jakt på riksvägen så tog dom mig vid den gamla kemtvätten efter Tjärnavägen. Min kommentar var bara "Trodde ni att jag skulle smita va?" Jag lovar, den var inte populär. Thomas, som satt bredvid, ville nog bara sjunka igenom sätet och gömma sig. Så snabbt som jag kom ur bilen har jag nog aldrig kommit ur en bil. Jag fick god hjälp. Dom blev vansinnig och sa något i typ med att ligger man i 150 med polisbilar med fullt blåljus bakom så ja, det tror vi.

Vad hade jag gjort då? Ja, vi säger så här. Jag var inte så smart när jag var yngre, men det låter värre än vad det var.