jokerjojjee

När jag träffar en person så brukar jag kunna känna rätt så fort om det är en bra människa eller inte. Det händer att jag har fel, men väldigt ofta har jag haft rätt. För ett tag sedan så träffade jag en person som jag gillade. Vi har haft mycket kul och trevligt ihop. Men igår så fick jag kastat i ansiktet att den här personen inte var den jag trodde. Borde ha fattat det här redan för ett bra tag sedan. Men så är det väl med allt här i livet. Nu tänker jag tänka mig för innan jag öppnar mig och visar mina innersta tankar. Jag har andra vänner som står mig fruktansvärt nära och det är där jag tänker lägga mer kraft på. Har tyvärr haft för lite tid att umgås med några av dom, men nu blev det lite tid över så att säga.

Mer tråkigheter. Jag ska jobba över jul. Har långpass både på julafton och på juldagen. Men vad fan, tjänar ju stora pengar. Haha som Ni säkert förstår. IRONI… Stora pengar? Eller hur!

Talade med min mor om det och jag gjorde tyvärr henne besviken när jag berättade det. Jag sa även att jag inte kommer att komma förbi efter jobbet heller. Kommer att vara hur trött som helst ju. Klockan kommer att ringa vid 04:00 båda dagarna så jag hoppar över släkten. Kommer "bara att vara" så att säga. Barnen firar jul hos sin mor så jag kommer att ha lägenheten för mig själv. Jobba sig igenom julen är tanken. Kommer att bli en jobbig jul av flera orsaker. Men det löser sig. Har inte pyntat än. Kommer inte att göra det heller.

Men nu till lite roligare saker. Nyårsafton står och knackar på dörren. Man ska ju fira det säger dom. Så som det ser ut just nu så är jag ledig och kommer förmodligen att umgås med en tokig Falubo. Men jag ska nog överleva det också. Haha ja, det vet jag kommer att bli en riktigt bra kväll.

Mer roliga saker. Pratade med min underbara syster igår. Åh det var så länge sedan senast. Det är alltid kul att träffa henne och snacka skit. Var på Peace & Love caféet och fikade med henne. Så skön och avslappnad härlig miljö där. Var så skönt att kunna prata ut helt om hur jag mår och känner. Tänker inte låta det gå så här lång tid igen innan vi träffas igen. Gillar verkligen den avslappnade attityden vi har till varandra. Kan alltid berätta mina tankar till henne och på något sätt så får hon mig alltid att le och skratta. Hur djävla nere och slut jag än är. Det är det bara hon ett fåtal till som klarar av. Men dom finns och dom vet om det. Tack för att Ni finns.

Kram till alla härliga människor därute.

Tja vad säger man. Bara kom att tänka på min helg.

Fredag: Åh var så socialt handikappad. Bara ville vara social. Träffa folk, ha kul men jag slutade ju för sjutton 18:24. Tio timmars arbetsdag plus ett möte med min närmsta chef. Hur pigg är man då? Nä, det blev ett par öl hemma tillsammans med sonen. Ja, han tog ingen öl. Han satt i sitt rum och spelade lite. Senare på kvällen så ringde en vän och vi snackade väl ett par timmar och drack på varsitt håll och snackade bl.a. om julbordet som skulle komma på lördag.

Lördag: Hockey och julbord. Fan vad härligt. Hade hur kul som helst med mina vänner. Ja, då var dom vänner. Inte kollegor. Kollegor får dom vara på tisdag då jag är tillbaka till jobbet. Men jag har världens bästa kollegor/vänner. Skit samma att Leksand fick stryk. Vi nio som var på hockeyn hade hur kul som helst. Sen lika på julbordet. Sen att jag inte är riktigt säker på hur dom sista 15 minuterna var behöver vi väl inte ta nu :-)

Kommer ihåg att jag satt mig på golvet i bussen och att resan hem började. Sen så är det lite luckor här och där. Måste bero på åldern.

Söndag: Ja, vad är man efter ett julbord. Lite skakis var jag väl. Nu ville jag absolut inte träffa folk kan jag väl lätt säga. Så skönt att bara ligga i soffan och slökolla på tv-serien Nikita. Sen på kvällen så tog jag mig ett par glas vin av märket Tania. Så, jag fick tillbringa söndagen med två kvinnor. Åh vad värdelöst skrivet men jag är på det humöret just nu. Försök inte vara allvarlig med mig idag. Finns inte just nu.

Måndag: Ja, man är väl tvungen att ta igen saker man har struntat i under helgen. Disk t.ex. Kan säga att porslin och bestick var en bristvara innan jag diskade.

Nä, seriös är jag inte idag kan jag väl påstå. Då kanske man inte ska sätta sig ner och skriva i bloggen heller. Äh, vem bryr sig. Imorgon är det jobb igen. Möte igen. Då ska jag väl vara seriös hoppas jag.  Det ska handlas och livet rullar på. En dag äldre igen.

Hoppas Ni alla hade en underbar helg.

Kram

Nu till helgen är det dags för skandaler och ett riktigt supande. Busschaufförerna ska ha julbord. På en LÖRDAG…Eller blir det firmafest? Öppet för skandaler då. Jag ska ju dit. Haha nä, bara skoja lite. Det kommer att bli ett lugnt och sansat julbord. Själv så drar jag på hockey i Leksand först innan vi drar vidare till julbordet. Ska bli kul. Var på julbord även förra året. Men då var det på en söndag. Det var ingen höjdare. Ja, jag är inte den som brukar springa på våra julbord. Har kanske varit på tre, fyra stycken dom senaste tio åren. Tröttnade efter ett år då jag gick på sex julbord på en månad tror jag det var. Sen var jag less. Men nu så ser jag fram emot det. Mycket bra initiativ av några kollegor som bestämde att vi skulle ladda upp med hockey först. Nu hade jag ytterligare suveräna alternativ att välja på, men jag kan inte klona mig hur gärna jag än vill. Får liksom försöka göra det bästa av situationen.

Fått ledigt från jobbet. Tack Nobina. Jag behöver verkligen den här tiden med gemenskap med mina vänner, kollegor och arbetskamrater.

I övrigt så har jag kommit in i ett stim med saker över öronen att göra. Har haft några härligt lugna dagar och fått umgåtts med Sandberg från Oxelösund. Eller ska vi säga Nyköping så alla vet vilken jag pratar om. Alltid lika kul när han kommer och hälsar på. Men nu dags att ramla tillbaka till verkligheten. Övertidsarbete igår, fackmöte ikväll, skademöte imorgon plus 10 timmars arbetsdag. Pust. Sen som sagt, julbord på lördag. Blir även det en lång, men förhoppningsvis, rolig dag.

Håller på att landa efter en mindre rolig månad. Har nu äntligen även fått tag på syster yster så äntligen så ska jag lura ut henne på en fika nästa vecka. Inget bestämt än så det hinner ju rinna bra mycket vatten under dom broarna, men kanske.

Jaha, vad ville jag säga med det här då? Absolut ingenting mer än att saker och ting rör på sig för mig och jag håller på att hitta tillbaka till verkligheten.

Sköt om Er där ute.

Innan Ni börjar läsa så ska Ni veta att allt jag skriver är helt och hållet mina personliga åsikter och tankar. Har ingen fakta att peka på (Förutom % -talen) utan det är bara sådant som snurrar runt i min skalle.

Virriga jag!

Ja, det är bara förnamnet på mig. Ni ska vara glada att Ni inte får ett sånt virrigt brev som jag har skrivit dom senaste dagarna. Där pratar vi virrigt. Men det är tokprivat så mer än så får Ni inte nu. Nu så till det som jag satt och tänkte på idag. Jag hade några uppslag på vad jag skulle blogga om idag men det var flera korta så jag ska försöka binda ihop dessa så det får ett sammanhang. Många små ska bli ett.

Det slog mig för några dagar sen att jag har ju nu passerat hälften av mitt liv. Att tro att jag kommer att passera 84 år är bara patetiskt. Inte en chans. Jag lever inte riktigt som man bör. Gillar skitmat, alkohol, vakna nätter, tidiga mornar etc. etc. Inte alls som man ska göra med andra ord. Sen har jag ju sagt att vid 70 år så tar jag livet av mig. Jo, så har jag sagt sedan jag var typ 15 år eller liknande. Det sitter nu så inpräntat i mitt huvud att jag snart nästan kommer att tro på det. Visserligen så vet jag att jag aldrig kommer att kunna samla den kraften och modet som en sådan handling kräver så jag blir säkert äldre. Men varför sa jag så?

Enkelt. Vill inte vara en belastning för anhöriga och staten. Sen så lär väl inte pensionspengarna räcka längre än till 70 heller. Detta tänkta jag på alltså för nästan 30 år sedan. Tanken finns fortfarande. Pensionspengarna tar slut. Vem ska betala? Med tanke på hur vår regering styr detta land så lär ju inte de finnas kvar när jag blir 65. Men är allt Moderaternas fel? Tänk efter innan Ni skriker JAA rakt ut.

Glada 80-talet. Åh allt var så bra och vi levde som kungar. Allt var så lätt och Sossarna styrde vårt land. Helt plötsligt kom baksmällan. 90-talet. En utlandsskuld som bara växte och växte. Hur kommer det sig? Bidrag, bidrag bidrag. Det fanns inga pengar i statens skattkista men ändå. Låna från utlandet bara. Herregud, det var så lätt att bara ramla in på soss och hämta pengar så fort det gick emot en. Sjuka sig från jobbet blev ju rena semestern. Vaddå, man förlorade ju inget på det. Staten betalade. Försäkringskassan betalade från dag 1 då. Nu betalar företagen dag 2-14. Sen försäkringskassan. Dag 1 betalar du själv. Den så berömda karensdagen.

Hur många tog inte ut en till två veckors extra semester per halvår bara för man kunde. Självklart så fanns det människor som hade moral i kroppen, men många hade inte det när det är så lätt som det var då. Liksom, ingen karensdag, 90 % av lönen fick man behålla. Klarade man inte en månad så klev man in på soss och begärde bidrag. Jag vet. Jag har varit där. Killen som tatuerade mig och mina polare hade aldrig jobbat i hela sitt liv. Varför då sa han? Soss betalar den här lägenheten och ingen kollar upp vart jag får pengar ifrån. Bara svarta pengar. Sen fick folket upp ögonen och röstade fram Moderaterna 1991 tillsammans med Ny Demokrati. Här skulle utlandsskulden stoppas. Det inte folket var beredd på var att svångremmen skulle dras åt så fruktansvärt. Herregud, karensdag? Mindre i sjuklön mm mm. 1991 hade Modraterna mycket hjälp från Ny demokrati för att kunna ta makten. När Ny demokrati la ner så fick inte Moderaterna majoritet i riksdagen och förlorade då makten. Ja, äntligen så kom Socialdemokraterna tillbaka till makten. Nu skulle allt bli som vanligt igen. Blev det så? Nä, Sverige blödde fortfarande av 80-talet. Sossarna fortsatte helt enkelt på Moderaternas linje fast med en mjukare stil. Dom fick behålla makten tills Moderaterna började lova minskade skatter. Hur skulle det finansieras? Dom sa rakt ut "Höjda fackavgifter, minskade a-kassebidrag, mindre bidrag över lag och mer privat ägda företag. Folk tog nog dom inte på allvar utan röstade fram dom. Sen blev det ett djävla hallå när dom höll sina vallöften. Dom fick 2006 26,23% av rösterna och fick makten. Nu 5 år och ytterligare en valseger senare har dom över 34 %. Ändå skriker alla att det bara är skit med Sveriges regering.

Varför är folk så hemlighetsfulla när det gäller politik? Eller ska jag säga rädda för att säga sin åsikt? Gå ut på stan och fråga vilka dom stöder. Jag lovar att Ni får säkert 60-70% som säger Socialdemokraterna. Resten säger att dom är osäkra. Ja, om Ni inte springer på en företagsledare/chef. Då blir förmodligen svaret Moderaterna. Men hur kommer det då sig att Sossarna bara har 25,5% av väljarna? Moderaterna 34,8? (Vecka 42)

Folk är helt enkelt rädda att erkänna var dom står när dom möter en jämlike. När någon ringer från Sifo eller liknande så vågar dom säga vad dom tycker.

Var står jag då? Vågar jag stå för vad jag tycker och tänker. Tja, till viss del. Men jag är väldigt flytande i dessa frågor. Visst, jag kan gott och väl erkänna att min plånbok mår mycket bättre sen Moderaterna tog över makten. Samtidigt vet jag att många har fått det så mycket sämre. Jag behöver bara vända mig till min egen släkt för att se vilket helvete dom har med ekonomin och arbetslöshet. Alla dessa förbaskade så kallade arbetspolitiska åtgärder.

Ska jag bara tänka på mig själv när det blir val så kommer jag definitivt rösta på Moderaterna. Ska jag tänka på några av mina vänner och släkt så bör jag rösta på Sossarna. Tänk på att jag är medelinkomsttagare. Förmodligen kommer jag att rösta på något mittparti. Som sagt, det är långt kvar till nästa val och jag flyter hela tiden mellan partigränserna. Förra valet röstade jag inte på någon av dem. MEN… Jag röstade!

Oj, vad långt det blev. Ändå så har jag utlämnat så mycket. Jaja, då finns det mer att skriva om. Nu ska det nog räcka med politik på den här bloggen. Åtminstone tills nästa val ;-)

Okej. Några sista saker som jag står för:

Olof Palme var bäst.

Bättre utrikesminister än Carl Bildt kommer vi aldrig att få.

Det kryper i kroppen när folk nämner Mona Sahlin.

Jag stöder kungahuset.

Jag tycker alla bidrag ska behovsprövas. Inte få bidrag för bidragets skull. Typ barnbidrag.

Tack för visat intresse. Puss och kram Sverige.

Idag är det exakt 20 år sedan Freddie Mercury dog.

Jag skulle kunna slänga ut en massa fakta om denna man men det tänker jag inte göra. Den som vill ha en massa fakta och sådant kan klicka HÄR:

Jag tänker lite snabbt ge Er min bild av Freddie.

För mig var han den största, bästa och absolut den största divan som har haft sina fötter på denna jord.

Hans röst var grym. Hans scennärvaro kommer aldrig en annan artist att komma i närheten av.

Jag fick aldrig äran att gå på en "äkta" Queen-konsert. Jag var på Globen när Queen hade Paul Rodgers som sångare. Då hade dom Freddie på storskärm på vissa låtar och ändå så lydde publiken hans minsta vink. Finns nog heller ingen publik som är lika "väluppfostrad som Queens. Dom bokstavligt åt ur Freddies hand.

Klappa händerna… Ja visst.

Sjung… Ja visst.

Joddla… Ja visst.

När Freddie talade så lydde publiken.

Kommer ihåg Live aid på Wembley arena.

Var hemma hos en polare och hans mamma kommer ut och säger till oss att nu kommer Queen. Vi sätter oss ner och kollar. 20 minuter senare så är jag totalt trollbunden. Herregud, dom stjäl ju hela showen. Alla sa senare att dom var absolut bäst. Lyssna på några kommentarer HÄR!! Om Ni vill se deras Live aid uppträdande så finns det på Youtube.com

Men jag har några roliga episoder angående Freddie. Jag fick ett Freddie Mercury citat levererat för några veckor sedan som jag la ut på facebook. Det var "I don't want to be a rock star. I want to be a legend" Jag var ju tvungen att grotta ner mig i det. Var det verkligen sant att han har sagt så. Nja, jag hittade en intervju med Chris Smith från gruppen Smile och han sa följande. (Fritt översatt) "När jag kom in på caféet och skulle möta Freddie satt han i hörnet med händerna över ansiktet och såg allmänt förkrossad ut. Jag frågade vad som var fel. Då sa Freddie: I never gonna be a popstar. I gonna be a…… LEGEND."

Vi pratar år 1970 här. Inge fel på självförtroende här inte.

Roddaren Peter Hince berättade att när Queen spelade in skivan "News of the world" så kom Sid Vicious hög som ett hus in i studion och förolämpar Freddie och då tar Freddie tag i honom och bokstavligt kastar ut han från studion. Roger Taylor sa senare att han aldrig sett Freddie så arg och mörk i ögonen. I en intervju från sent 90 tal så berättar Roger att han tycker att Sid inte är klok. En idiot helt enkelt. Dom kom tydligen aldrig överens. Men vem blev störts? Sid eller Freddie?

För mig är han en legend. Tyvärr en död legend. Jag hoppas nu verkligen att det som Ian Haugland har sagt på Rockklassiker inte blir sant. Lady Gaga ska tydligen sjunga lite i Queen. Snälla. Nej tack!!!

Här är den sista videon Freddie spelar in. These are the days of our lives. Hårt hårt sminkad och inspelat i svart/vitt för att det inte ska synas hur sjuk han var. 3:50 in på videon. Snacka om att krossa Queen älskares hjärtan.

Tack för all din musik Freddie.

Du blev en legend.

R.I.P

Jaha då har man jobbat två dagar då efter sjukskrivningen. Ja det var väl som vanligt. Men en sak som jag reflekterade över ganska fort var att jag hade inte ont någonstans. Höften mådde bra, kände inget i knäet och rygg, nacke, axlar gjorde inte ont. Wow vad mycket en liten sjukskrivning kan göra. Blev väldigt förvånad när jag ramlade in på jobbet i fredags och det kändes okej att gå dit. Samma idag fast den här dagen ska vi nog glömma så fort det bara går. Mer om det strax.

Jag satt idag och funderade lite på att det tydligen är skillnad på att sitta och sitta.

Sen den 27/10 har jag slösat bort över 88 timmar på ett förbaskat dataspel. (88t 02min 29sek enligt loggen för att vara exakt) Sjukt. Man borde ju tycka att det borde slita på nacke och axlar. Herregud, man sitter spänd och glor in i en skärm med gamnacke och sen svär man lite och trycker på Esc-knappen och går från datorn lagom förbannad för att efter lite glass och kaffe vara tillbaka och tro att det kommer att gå bättre. Eller hur!!! Men som sagt, mina axlar och min nacke känns bättre än på länge. Men nu ska jag lugna ner spelandet lite. Har ju ett hem att ta hand om också.

Men tillbaka till jobbet. Eller rättare sagt den här jobbdagen.

Skulle aldrig klivit upp.

Först så hade jag sovit grymt dåligt inatt. Somnade efter 24 någon gång. Sen ringde klockan 4:15. Ja ja, seg som man var så drog man till jobbet.

Sen efter några timmar så började jag fundera på vad jag gjorde på jobbet. Då hade följande saker hänt.

Först så klarade jag av att skrapa bussen på Stationsgatan…
 




Den här lilla stolpen hoppade på mig
 

Sen om det berodde på trötthet eller om jag rent av var för nonchalant låter jag vara osagt. Jag har varit tröttare förut utan att något hänt. Vill inte skylla ifrån mig. Så djävla klantigt helt enkelt.

Sen så det riktigt otäcka. När jag ska köra linje 602 från Centrum mot Skräddarbacken så kliver det på ett gäng människor som man lugnt kan säga var överförfriskade. Men inte otrevliga på något sätt. Sen kommer jag ner på Jax och där står det runt 30 skolbarn. Små barn. Runt 6-8 år eller liknande. Fullt upp med att lasta på alla dom och då ser jag att det fladdrar till i backspegeln, men min första tanke var att han hade bråttom ut. Men när jag lastat klart så kommer det fram en person och säger att det ligger en man utanför bussen och blöder. Blöder? Jo, det kan man lugnt påstå. En av dom som hade lite för mycket innanför västen hade ramlat ur bussen och så pass olyckligt att han hade ett stort sår i huvudet.

Hjälp, vad göra? var min första tanke. Ut ur bussen, kolla om han var vid medvetande sen ringa ambulans. Tack gode gud att en av mina kollegor kom med 603:an bakom mig och såg det hela och hon hoppade ur och stoppade blödningen och vi kunde börja samarbeta med olika uppgifter. Jag ringde SOS och driften och letade kompresser medans Ditte fixade blödningen. Båda två pratade med honom och han kunde prata och visste vart han var. Så skönt att känna att man inte är själv i det ögonblicket. Tack Ditte. Sen dök polisen upp från ingenstans. Aldrig varit så glad att se poliser som då. Sen rullade allt på och jag hoppas att han kommer att klara sig utan men. Det finns säkert massor av saker som vi hade kunnat göra annorlunda/bättre, men jag är bara nöjd just nu med att det gick så pass bra som det gjorde.

Jag blev ju självklart sen, men så what. Inger på driften skickade genast ut en ny buss som täckte upp för mig så när jag blev tom så kunde jag köra ner till Borlänge Sjukhus och börja där i rätt tid. Sen en liten rolig sak. Ett av dom små barnen blev upplockad av sin far uppe i Skräddarbacken sa så här till honom när fadern frågade varför jag var så sen: Pappa, du skulle sett. En gubbe ramlade ur bussen och han blödde så djävla mycket. Sen kom polisen och ambulansen. Ojojoj vad blod det var pappa. Sen hörde jag inge mer men han pratar nog fortfarande om det.

Men tack Ditte, Inger, Polisen, SOS och ambulanssjukvårdarna. Allt gick väldigt snabbt och smidigt. Jag blev erbjuden att tas ur trafik, vilket jag tycker är helt rätt av dom att fråga, men det behövdes inte.

Så! Välkommen tillbaka till arbetet Jörgen

Ser fram emot en ny arbetsdag imorgon. Tjohoo.

Tillbaka till bloggen…

Javisst. Nu skriver jag igen. När och varför skriver jag? Alla Ni som följde min blogg förut vet att jag mådde för det mesta väldigt dåligt.

Nu är jag där igen. Tror jag använder bloggen som en katalysator. Att sätta mig ner vid tangentbordet och skriva lite gör att jag tappar bort lite av mig själv vilket kan vara så skönt.

Visst, nu mår jag piss igen men skit i det. Det är inte det jag ska skriva om. Men jag kan passa på att tacka mina vänner i min BF3 klan som har orkat med mitt spelande och min vilja att hela tiden ha någon av dem med ut och spela. Många timmars verklighetsflykt har det blivit. Sen även ett stort tack till en kvinnlig bekant som jag har haft lite kontakt med under den här tiden. Säger rätt saker och sms:ar rätt saker hela tiden. Tack.

Förlåt alla andra vänner för att jag har gått under jord, men orkade inte lyssna på alla. Vet att alla bara vill väl och det uppskattas oerhört. Men jag måste bearbeta mig själv just nu och jag vill göra det på mitt sätt.

Men till en annan sak nu…

Lågenergilampor. Min första lågenergilampa har nu gått sönder. Den höll i 10 år ungefär.  Väl spenderade 50 spänn. 5 kronor per år. Men nu kommer problemet.

Borlänge har ju dille på sopsortering. Kollade på Borlänge energi var sjutton jag skulle göra av lampan. Jag får ju för sjutton inte ens kasta vanliga lampor i hushållssoporna eller vid vår sopstation. Har lämnat dem till min mor som har en särskild behållare vid hennes sopstation för vanliga lampor. Men lågenergi då? Jo visst. Till återvinningscentralen ska dom eller till inköpsstället. Hmmm tror Ni Ica-maxi går på att jag köpt dem där när det står IKEA över hela lampan? Nä, det är nog bara att åka den där milen till fågelmyra och kasta den där. Kanske ska försöka se möjligheten att kasta massa andra saker också. Men ändå. Snälla Borlänge energi. Ge oss en särskild container att kasta skiten i vid våra sopstationer.

Är det bara jag som upplever det som ett problem eller är det fler som funderar?

Tack för den här gången. Nu kanske det blir fler inlägg.

Sköt om Er där ute. Jag kommer snart att krypa fram ur mitt skal och då djävlar ska Ni få tillbaka Eran Jörgen som Ni vill ha han. Puss och kram till alla på denna jord!!!

Jag har levt på många olika sätt. Alla sätt har sina fördelar och nackdelar. Nu börjar man komma upp i ålder och man tycker att man borde ha bestämt sig hur man vill leva.

Men det kan förändras så fort. Fråga mig.

Ni som följde min blogg tidigare vet att vissa saker hände i början av året. Jag visste då hur jag ville ha det. Skrev och trodde jag i alla fall.

Då hade jag haft förmånen att umgås med tre fantastiska personer som det var full fart med hela tiden och jag tyckte det var hur kul och fantastiskt som helst, tills den dagen kom då jag förstod att jag inte fanns med i den framtida planeringen.

Nu ser det helt annorlunda ut. Tänkte på det idag när jag låg på soffan och läste. Kände hur skönt livet är och att alla pusselbitar har fallit på plats. Hela mitt levnadsöde verkar ha styrt mig till den här stunden som jag lever i nu och OJ så bra jag har det. Började tänka på allt som hänt mig den senaste tiden. Ordet OM är verkligen uttjatat men oj så jag använde det. OM inte det hänt. OM inte ditt och datt hänt. OM osv. Ni fattar.

Våga känna efter hur Ni känner längst in i Era hjärtan och låt Er styras av den känslan så blir allt bra, men var beredd på många smällar på vägen.

Livet!!!

Oförutsägbart.

Överraskande.

Spännande.

Kul.

Överväldigande.

Ja, och så mycket mer.

Sitter nu med en öl i handen och ska snart ut med två väldigt bra vänner. Jag umgås inte med dom jämt och ständigt, men vi pratar när vi träffas, tar gärna en eller två öl ihop och snackar skit. Det kan gå månader emellan gångerna som vi hörs av. Men helskotta vad kul vi har då vi träffas. Hoppas på en super kväll. Har så mycket att berätta för dom. Ska berätta något som bara några få har vetat om.

Kort kort inlägg idag. Men tanken finns väl lite att försöka återuppta bloggandet. Får se hur det blir. Har känt ibland att jag saknat det och har skrivit tusentals rader som bara har tagits bort. Har dessutom kanske sex, sju inlägg liggande på datorn, men dom är just nu rätt så inaktuella.

Sköt om Er där ute.

Det finns en fråga som många ställt sig. Vad är meningen med livet? Den frågan har jag alltid funderat över. Som jag skrev i ett av mina första inlägg så är ju allt bara en cirkel. Man föds naken och i behov av blöjor. När man dör så gör man det i blöjor om man fått levt ett långt liv. Är det så det ska vara? Födas, fortplanta sig och sedan dö? Har länge funderat vilka avtryck jag kommer att göra på denna jord. Jag vet att jag har aldrig varit den människan som folk kommer att komma ihåg. Självklart hoppas jag att mina barn kommer ihåg mig när jag dör. Men sen då? Vad har jag gjort för att bli ihågkommen för? Inget. Absolut inget! Men en sak är helt säkert. Jag kommer inte att dö i en blöja.

Men vissa kommer tyvärr ihåg mig för fel saker. Satt och scrollade ner bland flera av mina vänners gamla statusar på face häromdagen. Jag har ju inte varit där så mycket på slutet. Jag har blivit kallad för skitstövel två gånger av två olika "vänner" den senaste månaden. Dom tycker säkert det är befogat, men jag skulle gärna kunna ta ett snack med dessa personer och reda ut vad jag har gjort. Sånt kommer folk i alla fall ihåg mig om. Är det något jag inte vill bli ihågkommen för så är det som en skitstövel. Jag har alltid trott mig göra rätt, har alltid velat göra rätt och aldrig velat såra någon. Jag blev riktigt ledsen och sårad när man läser sådant. Varför inte ta kontakt med mig och diskutera? Jag har mina misstankar vad jag gjort, men jag tänker inte sitta och prata om mitt privatliv helt öppet som dom tydligen tycker jag borde. Sen att jag kanske öppnade käften lite för mycket på för hög volym när jag informerade just om det, det tycker jag att man kan ta.

Sen har jag fått reda på att flera av mina kollegor har pratat bakom ryggen på mig. Visst, jag försöker skämta bort det och försöker låssas som det gör detsamma. Men ibland så går det bara inte. Va FAAN, var ärlig och tala om för mig hur fan jag ska göra!!!

Just nu så går ingenting i mitt liv så som jag vill. Varför? Missförstår jag massor? Är jag missförstådd? Är jag inte tillräckligt ärlig och rak? Herregud! Hur ärlig ska jag vara? Eller är det det som är felet? Är jag för ärlig, säger vad jag tycker och står för det? Jag försöker bara vara mig själv. Försöker visa vilken person jag är. Jag tänker inte försöka vara någon djävla skådespelare som försöker försköna mig själv. Ta mig för den jag är och passar inte det så är det så. Ni kommer bara aldrig att fatta vilken underbar bekantskap Ni precis missade.

Nä, nu tänker jag unna mig själv en rygg tatuering som jag funderat på ett tag. Ingen som ser den kommer att fatta vad den symboliserar förutom jag. Men den symboliserar dom 5 absolut viktigaste punkterna i mitt liv. Och Saila, det var inte mycket som blev kvar från ursprungsidén. Men lite kommer du att känna igen från dina teckningar. Tack än en gång för hjälpen.

Vill tacka dom som läst och följt min lilla blogg. Jag kommer nu att lägga ner. Känner att jag inte har tid, lust eller ork att skriva. Men det har Ni säkert redan märkt. Det jag vill skriva av mig av kan jag inte skriva ut. Sitter fast just nu i en värld som inte är större än min egen hjärna. Jag har tappat all min energi.

Nu är det dags för mig att hitta mig själv. Har dessutom numera, till att börja med, daglig hjälp till det. Får se om det kommer att hjälpa.

Men är inte livet lite så här. Förra veckan var så perfekt och så himla bra. Fick världens energi-kick. Allt ramlade på plats och jag kände att så här vill jag ha det. Nu 1½ vecka senare så har mycket bara rasat ihop. Vad var det som hände egentligen?

Men nu ska jag leta energi, försöka fokusera på lite andra saker, kanske äntligen komma igång med konditionsträningen. Ska i alla fall börja med att ta en promenad i kylan nu. Får se hur långt jag kommer innan minusgraderna säger åt mig att det är mycket skönare inomhus.

Kanske kommer jag att återuppta denna blogg, men det blir först när jag fått ordning på mig själv och mitt liv. Men lägger då ut en länk på face som jag brukar. Vill säga om jag har mitt fb-konto kvar. Har inte hänt mycket där heller i år.

Sköt om Er allihopa.

Alla gör vi misstag. Förmodligen flera stycken varje dag utan att vi tänker på det. Kan vara små misstag som ingen lägger märke till. Man kan även göra stora misstag som alla märker direkt. Sen kanske man gör stora misstag som man inte märker på en gång utan det kommer fram lite senare.

Jag har gjort ett jättemisstag i lördags kväll och märkte det för typ 30 minuter sedan. Fyra dagar senare. Inte bra. Det här misstaget drabbade åtminstone 3 personer så jag skäms så fruktansvärt just nu så Ni har inte en aning. Har nu försökt rätta till det misstaget och bett en person om ursäkt. Kommer aldrig att förlåta mig själv om det blir några större konsekvenser av det här.  Skulle berättat vad jag gjort om jag kunnat, men har tystnadsplikt angående detta.

Jag har alltid sett mig själv som en perfektionist när det gäller att hantera saker och ting. När jag jobbade på kontor så krävde jag det av mig själv och även av mina medarbetare. Gäller även nu fast jag "bara" kör buss. Jag vill att bussen ska vara perfekt. Inte undra på att man käftat med driften så många gånger. Vill även att körningen ska vara perfekt annars mår jag dåligt om jag inte gör ett riktigt bra jobb. Vill jag hjälpa någon så ska jag fan göra det till 100 % och inte halvdant. Kräver även samma sak tillbaka. Vill någon hjälpa mig så hjälp mig med det jag vill och inte bara till hälften.

Så fatta att detta misstag som bl.a. var att hjälpa en person stör mig så in i helvete. Får inte göra sådana misstag när man ska hjälpa en annan människa.

Ska Ni hjälpa en annan människa med "pappersarbete" så se för guds skull till att Ni skriver i alla uppgifter korrekt. Var extra noga. Det ska jag vara nästa gång.

Till den det berör. Du vet vem du är. Jag skäms och jag vet att du litade till 100 % på mig när det gällde detta. Hoppas allt fixar sig ändå. Kan bara än en gång säga förlåt.

Den senaste tiden så har jag blivit lättare. Så förbaskad stolt över mig själv. Åtta (8) kilo lättare. På ungefär 6 månader. Vad har jag gjort för att tappa så pass mycket? JA, för mig är det mycket. Inget egentligen. Okej, jag går till jobbet, men det har jag gjort i ungefär två år nu. Men jag äter inget godis längre. Äter nästan aldrig på Max, McDonalds eller liknande ställen. Visst det händer, men till skillnad mot förut, herregud… Pizza? Jo, där fuskas det fortfarande rätt så duktigt. Har börjat variera kosten lite mer. Oftare fisk, kyckling, kött och så har jag hittat en rotfrukt som jag nästan aldrig åt förut. Få se. Hmmm ja just ja, potatis hette den visst. Lite nyttigare frukost har jag börjat med också. Ska väl tilläggas att dom sista kilona försvann tack vare att jag bara käkade varannan dag i två veckor. Det gick det med. Allt för att komma under 90 så fort som möjligt.

Från vilka kroppsdelar har jag tagit vikt ifrån då? Bra fråga. Ser egentligen inte så stor skillnad på mig själv. Visserligen är det bara åtta kilo, men lite måste man väl märka. Visserligen så sitter jeansen lite lösare och med lite vilja så kan jag använda nästa hål i skärpet, men det blir lite för spänt. Men förut så klarade jag inte ens det med mycket vilja, så litet framsteg där.

Men största skillnaden är mina lår. Åh så typiskt. Enda kroppsdelen jag har varit riktigt stolt över. Haft rejäla lår tidigare. Visst både fett och muskler, men jag har tyckt om dom i alla fall. Nu är dom så smala. Då menar jag såå smala. (60cm i omkrets. Haha var bara tvungen att mäta.) Tror nog all vikt jag tappat kommer därifrån. Djävla kropp som tar magen sist.

Så varför skriver jag om detta i nyårstider? Jo, mitt nyårslöfte förra året var att innan år 2011 är slut så ska jag vara nere på 80-83 kilo. Då vägde jag 96kg. Hälften av tiden har gått och jag har hälften av vikten kvar.

GO Joker GO

Då var julen över än en gång. Hets och ännu mera hets i flera veckor för några timmars trevlig stund med familjen. Är det värt det? Ja, faktiskt. Få se barnens glada miner och äta god mat och bara umgås. Nu ska inte jag komma och säga att jag har hetsat alltför mycket. Har glidit mest runt på en räkmacka och löst mina saker på lättast möjliga sätt. Bara handlat fyra presenter. Nja egentligen tre. Den fjärde var ju bara pengar. Sen har jag varit hos min mor och käkat. Eftersom jag jobbade på julafton så var jag ju ingen hjälp till maten som skulle fixas. Jag bara ramlade in hemma hos mor och satt mig ner och käkade. Skönt värre.

Sen på kvällen så fick jag och min bror visa att vi kunde anstränga oss lite i alla fall. Mammas tv gick sönder på julaftonkvällen så då letade vi fram min gamla Sony-tv från mitten av 90-talet. Stod hemma hos mig så det var bara att ta bilen hem till mig och frakta över tv:n till mamma.

Mamma fyller 70 år på nyårsafton så idag så bestämde min bror och jag att vi skulle köpa en helt ny 40-42" tv till henne i present. Sagt och gjort. Iväg till först Elgiganten, sen till OnOff för att avsluta på Expert. Bästa pris vi hittade var på Expert så då köpte vi en 40" Samsung till henne. Sedan bestämde vi att hon skulle få presenten redan idag så då drog vi till mamma och gav henne den. Att säga att hon blev glad är en stor underdrift. Gud vad skönt det kändes att se henne så glad.

All stress och hets blir bortglömt så fort man får se glädjen i ögonen hos alla som verkligen får saker som dom vill ha. Då är verkligen allt värt det. Men nu säger jag det igen som jag sagt varje år. När december börjar år 2011 så ska alla julklappar vara inköpta. Tror Ni att jag kommer att klara det? Det tror inte jag.

God fortsättning alla kära där ute.

Hej. Som Ni märker så har det inte blivit mycket skrivande på sista tiden. Det har varit mycket nu. Jultider och många, långa skift. Hade egentligen inte tänkt skriva nu heller men några tankar kom i alla fall upp i huvudet.

Sitter vid datorn med en öl i handen och letar lite låtar till diverse låtlistor på Spotify. Skulle ha tag på "Det är inte snön som faller" med Anders F Rönnblom. När jag gjorde sökningen så dök bl.a. "Snön faller uppåt" med Toms Tivoli upp. Då slog det mig, fan tycker mig känna igen namnet. Visst, när jag då satt på lite låtar så kände jag ju igen en hel del av dom. Nu kommer då nästa problem. Jag har ju aldrig gillat Toms Tivoli så när har jag hört alla dessa låtar? Vad spelade vi för musik förr i tiden egentligen? Kan det vara så att jag hade en liten flört med många knepiga artister för många många år sedan? Typ Toms Tivoli, Dag Vag, Niklas Strömstedt, Jumper, Pontus och Amerikanerna, Just D, och Thomas Ledin. Jag kommer ihåg att jag var på en Ledin konsert på Gotland för typ 10 år sedan. (Tack för V.I.P Biljetterna Pierre) Jag måste ha förträngt det bra, men nu bara ramlar det in en massa minnen av artister från den tiden

Jag vet att en grupp jag var helt såld på var Catatonia OBS! Inte Katatonia. Olika grupper, olika musikstil. Vet egentligen inte varför jag gillade dom så himla mycket, men jag sitter nu och lyssnar lite på deras låtar och det är nästan skrämmande vad en del låtar stämmer bra in på mig nu. Typ 15 år senare. Visste jag redan då hur mitt liv skulle utvecklas? Nä, självklart inte, men lite skoj är det ju. Ska man sitta och lyssna på texter och börja gilla vissa låtar så brukar ju det vara sådana låtar som man känner igen sig i. Det kan jag säga att det stämde inte då när det gäller dessa låtar. Men nu, typ 15 år senare så. Men nu är jag inte så förtjust i dessa låtar.

Ja, haha det är tur att jag nu sitter helt själv och lyssnar på all knepig musik. Hade jag inte varit själv från början så hade jag definitivt varit det nu.

Ha en god fortsättning alla kära vänner.